...Vad längesedan det var jag skrev här nu! Ber så mkt om ursäkt och vill meddela att jag inte undvikit bloggen utan egentligen bara varit lite upptagen med jobb o familj o även lathet har spelat in...

Läste senaste inlägget och känner väl att jag utvecklats en del sedan det!

De varma dagarna jobbade jag hela tiden. Ganska skönt, samtidigt som jag med hade velat njuta av vädret! Jag mår otroligt bra om solen skiner.

Vi har även hunnit med att vara iväg på semester neråt landet. På semestern njöt jag av det jag var sugen på! blev sötsaker o glass i princip varje dag, men det kände jag att jag var värd. dock åt jag det även ibland fast jag inte var sugen bara "för att..." lite fel där men men. Fick flera ggr panik över hur sjukt stora kulglassarna var. men det hände ju inget? (förutom att jag nästan är äcklad av glass o trött på det!) Men det kan ju också vara bra. då avdramatiserar man det och det blir inte förbjudet eller som värsta grejen att ta en rejäl glass (utan uppkastningar).

En negativ sak var att mamma såklart minskade på maten o åt lustigt...tom pappa påpekade hur lite hon åt o var irriterad för det var han som ofta betalade...några dagar efter att vi kommit hem kokade hon gröt, men slängde hälften, vilket jag bara inte hålla käft om. Jag sa rakt ut att jag tycker att hon minskat mer o mer på maten osv. hon blev så klart rasande o skrek lite fjantiga grejer till mej...pratade om att hon faktiskt väger si o så mkt (yesh right! snarare har hon gått ner...)så djävla barnsligt så jag tror jag smäller av. en grej hon sa var: " on du ställer dig på vågen först så gör jag det sen, men du måste börja..." Alltså, man blir så trött!

Detta gör att jag ännu mer bara vill visa mig själv o familjen att jag kan skaffa ett jobb, sköta det o typ växa upp eller vad dom nu tror att jag bör göra...Blir man behandlad så och har såna löjliga konflikter så tycker inte jag att man anses vara vuxen i hennes (deras) ögon...En annan grej som är löjlig är att hon faktiskt förnekar det mesta som rör mat o kroppsfrågor rörande henne själv. Men jag bestämde mig då för att bara låta henne hålla på, se hur länge hon orkar eller nåt. för jag tycker att jag uttryckt min oro, verkligen sagt att jag är orolig för hennes hälsa, så nu kan jag inte göra mer. Det är bara så svårt att se detta sjuka som jag själv försöker ta mig ur. Men jag tror ändå att jag är på god väg- Senaste tiden har jag faktiskt vågat mig ut lite mer. planerat träffar med kompisar, åkt själv till stan, bara för att göra lite av dagarna o se lite muntert folk. Varit lite mer självständig o inte så "bekväm". Dock märkte jag haromdagen hur min låga självkänsla påverkade mig. hade planerat att dra till ett gym i stan (det var gratis några veckor) men så fort träningskläderna kom på kände jag mig sjukt obekväm o ville bara gömma mig i blåbärsskogen. slippa all kroppsångest o fettokänslor.

Gud så trött man blir på sånt. Tryggheten framför utmaning alltså. Likaså med maten. ibland vågar jag ta mer o verkligen äta mig mätt (utan att mäta upp o äta det JAG förberett/lagat) Det är så jävla skönt, visst, tankarna säger mig att jag tappat kontrollen o kommer gå upp massor o tänja ut magsäcken, kräva mer mat nästa dag osv...men skitsamma, för ibland är det så gott så varför vara dum och avstå? (Mamma har f ö aldrig tagit om, tar alltid samma lilla mängd o dricker istället 4 glas vatten+äter massa sallad om det blir över. sunt? nej.)

Det är skönt att komma iväg till jobbet å få äta endel själv o slippa stå ut med mammas beteende ibland. tycker nog hon med. hon känner sig nog som att jag kollar in vad hon äter osv.

Måste berätta lite om min livssituatíon nu...

Jag flyttade hem för ca 3-4 veckor sedan nu. Längtar till min bostad o Halmstad ofta! jag har jobbat en hel del o vissa dagar har varit jobbigare än andra. Men så är det ju för alla? Maten har så klart varit inblandad o ibland hatar jag mig själv o min situation. Jag känner mig då så otroligt svag i psyket o det känns som att jag ska börja lipa på stört. Många gånger vill jag bara tillbaka, tillbaka till kliniken-tryggheten- och hätsätningarna...(som ofta fungerade som en vän, någon som tog bort det jobbiga, men som också skadade mig...)

Hemma går det väl lite som väntat. Mamma beter sig otroligt ätstört vissa dagar o jag vill bara ruska in lite vett i kvinnan. Hon äter ibland skrattretande lite o ska såklart träna...ja jaja. Hennes liv, men önskar bara att man hade en normal matglad familj som inte påminner om det sjuka hela tiden! Brorsan beter sig med lite ätstört-, tar pyttelite sås, lite av kolhydraterna o tränar flera ggr per dag. (Eg. önskar jag att de kunde få känna hur det är att må dåligt över att slarva så med maten...alla biverkningar)

Vill bara här ifrån nu! Är så trött på att leva med andra. Måste komma ut o göra lite. Jag är så understimulerad. Särskillt när vädret är dåligt vilket betyder inga kunder på jobbet...

En annan grej som är mindre bra, som jag verkligen skäms över är att jag en dag på jobbet inte kunde sluta äta glass...fick panik o spydde lite snabbt...fy fan..men men

Dock i midsommar nu har maten gått bra o jag har lyckats njuta! längtade tom efter jordgubbstårta 2 dagar (och åt mkt!) mådde dock sämre på kvällarna av allt det onyttiga. Känner att jag behöver riktig mat och näring.

Vikten är ganska stabil nu, ligger väl ca 8 hg under det jag kom upp till som mest under våren i halmstad. Ingen katastrof, men jag borde väga mer ju...Min behandlare vill jag tar 3 nd om dagen!! aldrig. försöker att äta ordentligt trots familjemedlemmarna.

idag hade jag dock en dag då jag verkligen kände mig hängig. Ville typ bara slippa allt...Orkar inget. MEN, nu ska jag banne mig våga mig ut lite mer om dagarna, hitta på saker, komma hemifrån o leva lite!

LKT, jag vill så gärna träffas! Du kan väl meddela mig när du är ledig??

Nästa gång jag borde skriva av mig ska jag göra det! Kan behövas tror jag, ofta vet jag inte vem jag ska vända mig till här...Ingen förstår eller vet vad som rör sig i mig...

Hoppas er midsommar var bra o att ni njöt av god mat?!

Jag skrev ett inlägg i fredags som försvann o jag blev så sur...Det handlade iaf om att jag på natten till fredagen fick någon magåkomma. Tror ej det var kräksjuka för jag var bara uppe 3 ggr, dock ett väldigt illamående på natten. På morgonen var jag helt utrensad o "ren" i kroppen. Känslan var så sjukt skön...Hade tankar på att vara väldigt försiktig med maten o inte äta så mkt för att behålla känslan...Älskar den. MEN, jag åt faktiskt nästan som jag brukar! "för jag är ju så duktig o förtåndig"....får ej gå ner för min behandlare...Senare kändes det som en slags seger o att jag ju faktiskt bara lurar mig själv.

Denna veckan är vi lediga idag=) SÅÅÅ skönt. Har känt ett väldigt motstånd till att gå till kliniken. Veckan har varit lite jobbig känslomässigt. Blev en hel del tårar  i tisdags, mkt som jag knappt kunde sätta fingret på. Dock hade vi samtalat om lite jobbiga saker två timmar på morgonen. Jag försökte förklara för dem att jag känner mig ok nu. Jag orkar osv, o att kontrollen inte är så hård som innan, att jag kan äta det mesta, men väljer hellre sånt jag tycker om osv. Sa att jag var "nöjd" för tillfället, att jag ej tänker gå upp mer, för jag klarar mig fint o orkar mkt mer. Att jag kan äta ganksa normalt o att bmi inte spelar någonroll då jag känner att jag är "normal" kroppsmässigt. När jag tittar i spegeln ser jag det som finns. Mina gamla kläder passar bättre o därför ser jag ingen anlednig att öka mer. Då kommer jag garanterat att försöka gå ner igen, för att få den där sköna känslan. Alltså jag känner mig väldigt stor o "normal" nu. Det jag ser i spegeln börjar likna det jag absolut inte gillar...onödigt fett o daller. Och detta säger jag inte bara för att min spegelbild "lurar" mig. Jag har ingen skev bild längre, jag ser ju vad jag ser. Även om jag fotar mig själv säger kameran samma sak.

Dessutom är det ju inte bästa tiden på året att lägga på sig lite hull...svettigt o varmt är bara förnamnet. Efternamnet är bikinisäsong!

När jag var hemma sist mätte jag mig med måttband, o det var som jag befarade, underkroppen har ökat mer än överkroppen. Underkroppen ökar även om inte överkroppen gör det! Alltså kan jag absolut inte lägga på mig mer då det bara lägger sig i de naturliga kvinnliga fettdepåerna; mage, rumpa o lår. Är ledsen över att mina muskler jag hade förra året, syns ej. Det är bara fett ju! Detta skapar ilska o ångest över min kropp.

Anyway, det jag ville komma med var att en patient o en behandlare som jag samtalde med, sa till mig att jag bara lurar mig själv o att jag måste ta denna kampen med. Att jag är sjukare än vad jag tror. VIlket jag tycker är fördjävligt att höra. Jag har lixom typ slutat att spy o jag äter bra. Jag anser att de tankar som jag har runt mat o vikt är ganksa vanliga o att jag därför är ganksa "normal" i mina tankar. De menade att jag inte ser som  är friskt eller sjukt o att jag förnekar det. Att jag vill ignorera problemet så att det förvinner av sig självt....Gah, jag hatar att vara missförstådd, men jag tänker att de får väl tro vad de vill, de är så insnöade så att de bara ser det som är kopplat till ätstörningar. Jag vet hur jag känner o vad jag vill. Mamma tyckte samma sak! Så otroligt skönt. Hon tycker att jag ju visst kan äta av det mesta o ganska ordentligt. att jag inte är i närheten så fixerad som jag var för ett år sedan. Och att jag lämnat det bakom mig, att det är samtal jag behöver för att reda ut varför jag inte är glad osv. Så det så...

Har inte kunnat få ur en låt ur huvudet sedan "andra chansen" i melodifestivalen i lördags:

Dreaming, hoping, for a nother try

I´ve been looking, searching, deeper down inside

and if I loose my way, I´ll find another road caus´

I can make a change on my own

I´m movin´on, and I´m gonna get stronger now

and nothing will breake me down

I will not give in to doubt, those days are gone

I can be who I wanna be, and start living my life for me

I believe that finally, I´m movin´on...

Ja, texten har etsat sig fast. Den kanske är för mig, den här låten. Sarah Dawn Finer med sin mäktiga röst gör att jag tror på den ännu mer.

Om ni inte hört den, gör det! Hela låten kan stämma in på mig...snart...

I´m gonna move on!

Veckan på kliniken har varit helt ok! Trots ganska jobbig mat. Men det var också ok efter lite ångest. Jag och en tjej med "allvarlig" anorexi har blivit bra vänner, vi pratar mkt o stöttar varandra. Jag vill så gärna hjälpa henne med maten o ångesten, prata, stötta o ge tips! Hon har det så jobbigt med att bara få i sig minsta lilla...Dock blev en av behandlarna nog lite "sur" på mig, hon sa att det var hennes jobb att "ta hand" om henne...alltås när jag peppar o tröstar tycker hon att jag inte ska det!? Fattar ej..."tänkt på dig själv". Jovisst, men sån är inte jag, jag hjälper ju gärna andra. Och det tycker jag inte är något del med...så jag förklarade för min kompis att om jag inte är så "stöttande" på kliniken så vet hon varför...jag "får" inte...Löjligt. Så nu i veckan ska jag bara tänka på mig...eller nåt...usch jag vill ju inte att nån ska tycka jag är jobbig eller att jag är ivägen. Hatar sånt.

Sedan ska en av behandlarna aöötid påpeka att maten vi just åt inte gör nån skillnad, vad det var i osv...så onödigt! Vi om några borde ju fasen veta vad mat innehåller. Så trött blir jag. Så nu i veckan är min strategi att försöka att inte prata om maten utan bara se nöjd ut och vara tyst! Orkar inte hålla på. jag tycker jag blivit mer "fixerad" vid mat o tankar kring den. Vill bara äta som en normal person. Dock är det ej så lätt när man ej kan välja själv. Gillar inte att skriva allt jag äter, tidpunkt o hur jag tänkte/kände...

Idag har jag dessutom hätsätit en jäkla massa...orkade inte stå emot o jag kände mig bara tom och misslyckad. Egentligen hade jag nog kunnat stå emot. var nästan nervös innan för det var ett tag sedan det hände sist. Jag vet ju att jag måste sluta. men idag sket jag i allt...Dock gjorde jag supergod lunch, men jag kände verken hunger eller att jag förtjänade den. Känns som att jag bara äter o planerar för måltider hela tiden. Det är ju det jag vill bli mer fri från! Måste ta upp detta...

Känner mig så otroligt svullen o stor hela tiden...Åh, jag hatar detta. Varför kan jag inte bara släppa allt o låta min kropp ta igen sig?

ND går det si sådär med. Vikten var bara 100g högre än förra veckan o min behandlare ville att jag skulle ta fler igen. Dock gick jag troligen ner förra helgen då jag var hemma, tyvärr åt jag inte så mkt som jag vet jag borde! Det är sjukt svårt när mamma äter så lite osv...rör mig alltid mer där. Här kan jag ju lata mig i soffan större delen av dagen medan hemma är jag sjukt rastlös (beror nog på att jag inte har kontroll över maten, inte riktigt...när ska detta släppa!?) Har så svårt för att sluta räkna kcal...då tror jag att jag skulle äta väldigt lite faktiskt. Har svårt att lyssna på kroppen o fortsätter ju äta även om jag är mätt, då jag vet att jag måste få i mig fler kcal...vågar inte sväva ut...

På tisdag är det redan min femte vecka på kliniken Fort går tiden, jag gillar det, även om det är jobbigt. Jag måste. Även om jag vissa stunder bara vill svälta, vill bli smalare, sova, eller gå i idé. Vad är jag? Vem är jag...? Vet inte vad jag vill med mitt liv. Allt känns så meningslöst... Hoppas glädjen kommer med vikten, annars vet jag inte vad. tar så mkt kraftr att tänka på storlek o mat...ja, allt som rör en själv. Vill bara vara som innan!

Berättar under veckan hur det går sen.

kram

Jag var hemma hos mina föräldrar i helgen. Detta var ganska jobbigt matmässigt. Självklar är första måltiden (fredags) fet och klabbig...luktade gott, "mamma" lixom. Men jag kan inte äta för mkt. Hon hade gjort wok (på sitt sätt...) stekt kött och grönsaker i säkert dl av smör. sedan i med billiga nudlar och massor av grädde för den där krämighetensskull...visst, det var gott, men jag hade ångest innan och viste inte hur jag skulle hantera det. Mamma o pappa vill äta tidigare än jag så jag satt och såg på. mamma äter stört lite. som vanligt. Då är det ju bra om det är gräddigt och fett, om man ändå inte äter mer än en treåring. Jag kollade på dem, kände ångesten och en massa andra jobbiga känslor (hade feber med och var trött) När mamma ätit upp frågade jag om hon verkligen inte skulle ha mer. Nej så klart...Inte direkt pepp på att äta mkt nu lixom! Dessutom skulle jag ju utmana mig i helgen kom vi överens om (jag och min behandlare) Jag skulle öka portionerna, äta någonting onyttigt och dra ner på läkerol (måste ha nåt i munnen jämt, konsumerar FÖR mkt läkerol.)

Men jag pallade inte. tog dock senare av maten och då så klart mer än mamma men bara lite nudlar. Sa att jag var mer sugen på kött...jaja,. sen hade hon bakat bröd som jag såklart skulle smaka. med smör på. Brödet inneehåll massor med sirap, russin o nötter, så det var mer som en kaka enligt mig. Men gott. Märk här att jag inte hade någon som helst kontroll över kaloriinnehållet i middagen. Jobbigt alltså! MEN, jag utmanade iaf! Jag tog ett päron + en Glass (solero visserligen, men ändå, en glass) Men jag hade inte tagit det om ingen annan skulle ha, och jag föreslog det! Kände mig ganska solt över kvällen ändå.

Dock kände jag hur det kröp i kroppen.

På lördagen skulle mamma först göra potatismos (=massa grädde o smör) + julkorv! Nej, tack, inte riktigt redo än...Men jag ville gärna ha egenfiskad lax. så det blev det. Dock helt insörad i ugn. Brukar få henne att koka den annars. Såsen bestod av vispad grädde och cremefraich + majonäs o pepparrotsvisp! Kan det bli värre?? så fett...Jag tycker inte om den konsistensen, hur fettig man blir runt munnen, i halsen...blä.

på kvällen ville hon göra svamp stuvning, i grädde...då sa jag att jag endast ville ha dem smörstekta. sket i vad hon tyckte. jag tog två bröd iaf. + en quornfile, + ett glas soja dryck. sedan utmanade jag med micropop (inte farligt tycker jag, dock är det snabba kolhydrater vilket jag har lite svårt för)

På söndagen sa hon att det skulle bli vaniljmunk till fika. Frågade om jag ville ha, jag tvekade o sa att jag nog ville äta nåt som håller blodsockret ok (gillar inte dem så mkt och det VET hon!) Svaret var; äh, sluta tänk så, du måste komma ifrån det...bla bala. Jag svarde: om du hade haft en sådandär tårtbit från i julat hade jag velat ha. Sv: Ja, det är så lätt att säga nu, men jag tror inte du skulle velat det om jag hade haft...Så jävla sur jag blev. Dessutom kom hon flera ggr under denna dag med små "godsaker", på konstiga tider. (hon åt inte själv) Hon försöker verkligen göda mig. Jag blir så arg! Dels för att hon beter sig så barnsligt själv, och dels för att hon inte inser sina problem (nu  tyckte jag hon kändes ännu benigare o byxerna verkade lösare). Palla bo med en mamma som beter sig som en tonårsanorektiker som tävlar med sin dotter??? ELLER vad fan håller hon på för??

Söndagkvällen var det typ ugnspannkaka med en fettig sås/röra på...måste jag fortsätta??

Jag mår dåligt av att ständigt behöva tampas med mammas blickar, feta såser och hantering av mat...orkar inte det. Helgerna blir tyvärr jobbiga och jag känner mig stressad kring maten. Jag vågar inte lita på kroppen utan måste hela tiden räkna och uppskatta hur mkt jag får/kan/ska äta...så segt! (Detta leder ofta till hätsätning) Det kommer bli ännu värre nu i veckan...

Tack mina fina vänner för ert stöd! Jag uppskattar det så mycket och att jag kan dela detta med er, även om det är någonting som inte är roligt på något vis. Det känns skönt att en del i min närhet vet om detta (andra kanske har sina misstankar) men ni tar del av mina demoner och tankar och detta känns skönt, även om det är väldigt utelämnande. Men jag antar att det är ett steg på vägen. Att erkänna för sig själv och andra att man faktiskt har problem. Usch, det låter hemsk och fel. Problem. Psykiska problem. Demoner i huvudet som dämpar min ångest och stress som jag inte vet hur jag annars skulle hanterat. MEN förhoppningsvis kommer jag att lära mig det så att jag blir "fri".

Jag hoppas verkligen att jag kommer att må bättre och känna mig mer positiv och känna mening osv i takt med att vikten ökar. Någonting positivt måste det ju föra med sig? Annars kan jag likaväl skita i det. Men jag måste ju ge det ett försök. Dessutom vill jag vara hälsosam, stark och pigg! BMI 16 är ju tyvärr inte hälsosamt. Jag hoppas på att BMI 18 är det, och att min "trivselvikt" eller vad man ska kalla det, landar där. Att min kropp talar om för mig, hur det vill ha det, och vad den mår bra av.

Just nu kan jag inte lyssna på kroppen ofta. Har ju min kontroll (tider, mått, kalorier..)och även om jag mår illa (som ikväll) så lik förbannat måste jag häva i mig allt som jag "förutbestämt" att jag måste äta. dels för att komma upp i kalorier och dels för att JAG ska ha kontroll.

Jag gillar det faktiskt. Jag är uppvuxen med kontroll och skulle aldrig kunna leva utan det. Men jag vill hitta balans (som i DU är vad Du äter ikväll...såg ni?)

Har tänkt en hel del på dagvården idag och känt mig helt utmattad i huvudet (och kroppen). Lyckades läsa en stund på biblan, men ex.arbetet har jag svårt att fokusera på...Jag har ångest (redan...) för de där näringsdryckerna...Skulle prova idag, genom att göra en smoothie efter lunchen, men det kändes så fel, det är så mkt extra ju...frukt och nötter blev det som vanligt, vilket känns enklare och mer "rätt". Jag vill inte dricka de där! Kommer öka så sjukt fort i vikt. Nu är jag så van vid hur min kropp är. Detta är liksom mitt ideal. Jag tycker att de flesta har lite för mkt "kött på benen" smala modeller är det som gäller. Usch, varför?

Jag är hjärntvättad...

God natt, och tack än en gång för att ni står ut, underbara vänner!

Ja, just det. Jag hade ju svårt för att stoppa undan de där byttorna när jag väl börjat. I alla fall, den dagen blev det så. En vecka senare gjorde jag om nästan samma misstag. Köpte en pint av Hd- glassen. dock smakade den inte lika gott. Blev lite besviken och lite konfundersam; kanske åtrår jag inte detta lika mkt längre? kanske behöver min kropp inte dessa hätsätningar mer? MEN jag kände ju som vanligt att hela dagen var körd och att jag inte hade någon kontroll längre. dessutom kunde jag inte få en viss godsak ur tankarna! Stod ut 1.5h här innan myrorna i kroppen blev för många. Jag var tvungen att ta mig bort till Hemköp för att köpa det jag velat ha en tag. En sjukt god glass (deras eget märke(!)). Tripple chokolate...mmm vitchokladglass och mastig, krämig mörkchokladglass samt lite mjölkchokladglass. 0,9 liter tror jag. Perfekt storlek. (kunde doch varit liiite större) Det är på gränsen till för lite. Jag blir ine nöjd. Men gud, denna glass...mmm! Satt nog i 30 min och jag njöt faktiskt! (iaf de 15 första minuterna) dock blev jag ju inte nöjd utan käkade bakverk med...(blä, vill ju inte). Hade ju iofs inte kunnat behålla all den glassen.

Dock är det inte bra om jag inte blir nöjd, för då vill jag ju sticka iväg o handla mer. men jag bestämde mig ändå. Dock ramlade jag dit två dagar senare...Blev lite rädd för att jag knappt blev mätt (full) av all glass, då grundade jag ändå med äpple o gröt. Sedan fick jag en kick...Inte bra. Vill inte ha ett beroende som ökar i omfång hela tiden för att tillfredsställa mig.

Nu har det gått en vecka och två dagar sedan sista Hätsdagen. Ganska bra! Har även lyckats utmana mig några dagar. ätit mjölkchoklad, muffins och hembakat bröd. Dock var det fan inte ens gott med choklad. Så typiskt. fast, då behöver jag ju inte längta efter den, och det är ett stort +.

Dock hade jag lite svårt för att sluta äta brödet (vilket ledde till hätsätning senare...) Har svårt för nybakade grejer. de är så otroligt goda ju! (Svårt när man bor själv med, men vad fan, utmaning!)

Imorgon ska jag äntligen på något möte på kliniken. Fatta vad sega de är! RIngde ju i somras. Dock har ju jag haft en del med skolan i höst. Men nu känns det nästan som att jag kan klara detta själv! Har för det första ökat på maten, nu äter jag ca 1500-1800 om dagen! Fatta mkt! Det är nog vad jag normalt bör ligga på. är ju inte så lång. Tror jag gått upp med! Vägde mig på gymmet, och den vägen visade 1.5 kg mer än på kliniken före jul. Kanske har det börjat hända nåt (efter en hel del ångestladdade matintag...)

Hatar att vara mätt och hatar att vara hungrig...vill bara vara. utan några som helst kroppsliga behov. så lätt livet skulle vara då!

(kanske tråkigt)

Håll tummarna för mig imorgon! Jag är nervös-

God natt så småningom, hoppas ni förbiser mina allt för långa inlägg!