usch nu blev det så där längesedan jag skrev. men jag är inte död eller försvunnen! Anledningen till min lilla rädsla är att jag under ca en vecka, kanske lite mer, har känt mig rädd för att "gå vidare". att börja jobba, flytta hem o leva ett förhållandevis normalt liv. Som vem som helst. Ibland känns det som att det enda som intresserar mig är mat o hälsa och allt relaterat till detta område. När det är tal om mat o dieter o annat som rör ätande är jag het på gröten. Jag älskar att diskutera detta med de flesta. Sjuka som friska, barn som gammal...Då kanske jag valt fel yrke i allafall, tänker jag. Dock gillar jag barn, och att undervisa, men allt ansvar! Usch... 

Det skrämmer mig även att jag nog är ganska svag, jag har fortfarande svårt för kritik eller som jag ser det, motgångar och det jag vill vända mig till i en del fall är hätsätningen o framför allt kräkning, men även stenkoll på maten o gärna tråkigt så jag inte får njuta.(känns inte som jag förtjänar njutningen) ser liksom ingen mening med det ibland, njutandet alltså. Varför göra så stor grej av något som man ska ha för att överleva. Visst, det är ett stort intresse med matlagning o olika smakupplevelser, men ändå. Det behöver inte vara så jämt o de gånger det råkar fungera som endast "bränsle" känns det lite som "vad onödigt" eller det var ju inte gott...varför åt jag? Ok, med mat är det inte friskt att känna så, men med "onyttigheter" o saker man "unnar" sig som kakor o liknande borde iaf smaka gott och inte ätas för att göra någon annan glad...bara för att bevisa något. Maten får inte lida för att jag inte kan hantera mina känslor!

Idag var jag på kliniken efter frukost. Hade nämligen min 12 (13:e eg.) vecka förra veckan så vi bestämde att jag skulle vara där ons + halva tors denna  v och nästa bara ons och även en vecka efter det...då fikat är, det jag verkligen behöver/vill träna på...

Fikan i onsdags gav min fan ångest. Mer än på länge! Fy...typ paj/cheescake med några få blåbär i + lite glass...alltså biten var så stört stor...hade ju tippat på att vi skulle äta en halv sån...var en ganska stor pajform som delades i 8 lika delar...ca en halv mindretallrik...dessutom var det citron i o det har jag så svårt för, enda sedan jag åt typ citron/ananasfromage som liten o fick spysjukan efter. hu ja!

Idag hade jag kontroll, o vikten som hade gått upp lite förra veckan hade nu gått ner ca 7 hg...not so good, men samtidigt lite med lättnad .

Jag vet varför. För att jag åkte hem i 4 dar o hade inte nån "kontroll" knappt. då äter jag formodligen för lite med o tar i kanske då jag uppskattar energiinnehållet... Dock åt jag mkt bra o utmanade en hel del! Fast jag rör mig automatiskt mer hemma...känner mig typ stressad hela tiden av att ha nån omkring mig och när vi ska äta. alla äter så snabbt...

blodtrycket hade gått ner lite med tyvärr. 93/52...lågt. borde ju ligga över 100 i alla fall...Men men.

Lunchen idag vart otroligt stor, alltså på allvar så fick jag mest o jag åt o åt o alla var färdiga o jag fick stressa. så störigt! Jag som ville "visa" dem att det inte rör mig i ryggen...men tydligen. Fan! Glass till efterrätt som tyvärr triggade igång mig!

Har drömt två nätter i rad om hätsätningar eller en iaf o en där min familj vill att jag äter sjukt stora mängder glass, kakor, chips, godis, allt möjligt...känt mig irriterad på en viss person o över lite annat + pms...så idag tog någonting över o jag övervägde att faktiskt smälla i mig en hel del glass och annat efter att jag kommit hem o varit i affären...Men men. Det gav väl inte direkt nån tillfredsställelse el några kickar, så det kändes faktisk bortkastat. Försökte tom behålla allt men jag åt så mkt tills det typ välde över... Ja, jag spydde, dock inte så brutalt som tidigare. orkade inte bry mig ifall det var kvar. alltid nått...Det jobbiga var att jag hade funderingar på att sticka till affären igen för att gå lös i hyllorna.  MEN! Jag tog ett vanligt mellanmål efter. Äcklad, men det hjälpte nog. Kunde stå emot en smärre katastrof.

Känns bara som att jag tagit några steg tillbaka...Måste även erkänna att i helgen när vi ätit revbensspjäll (o jag hade ätit ca hälften av kanske 1 kg...varför???) så skulle jag borsta tänderna o kände ett stark behov av att spy, så jag körde lite diskret bak tandborsten, klöktes o gjorde det igen, men fick bara upp lite grönsaker så jag avbröt. ville inte förstöra, men det var nog redan kört---

Nu känne rjag mig ändå lite starkare, men är rädd för att det ska hända igen o att jag inte kommer bry mig el tycka att det är nåt fel med det!

Nej, nu ska jag förhoppningsvis lära av detta o bli starkare. Men jag kan ju inte flytta hem o fortsätta såhär (gå ner) för då är ju allt jobbigt arbete förgäves...men jag tror fortfarande på att jag bara behöver nåt vettigt att syssla med på dagarna. Jobba o tjäna pengar. Nu är jag pank...

till kommentarerna: sarah, jag kan ej kommentera hos dig! Men tack för ditt stöd vännen! Även till LKT, skönt att veta att du fortfarande läser o visar din omtanke, det värmer massor! Puss på er!

Dagen efter mitt lilla "brake down", var faktiskt otroligt trevlig! Det var fika på stan som stod på schemat. Jag ville verkligen utmana o "unna" mig nåt som jag annars inte skulle ätit. Hade det serverats på kliniken hade jag knappt vågat titta på det... Stämningen på cafet var underbar, vi hade kul, vi skrattade nog på riktigt! härlig känsla. Vädret var så gött...miljön, allt. Tog iaf nåt oväntat! En nöt/choklad/nougat tårtbit med en stor klick grädde o halloncoulis! Himmelskt god! Visst ångesten fanns ju där, men där o då var det helt ok. Ångrade mig ett antal gånger innan jag började, med det gick! Nästan allt åts upp. (lämnade dock mkt grädde). Var dessutom ute på en långpromenad sen, då kom ångesten som en blixt från klar himmel...läskigt! Kändes som att jag skulle svimma för att jag fick så svårt fär att andas...men jag fokuserade på musiken i mina öron=)

Helgen har varit bra! Vädret har bidragit otroligt mkt till mitt välbefinnande. Har träffat mkt folk (vänner) o varit på ett vackert dop! Detta innebar ju i sin tur jobbig förtäring; smörgåstårta o kladdkaka med grädde! Mastigt. Smårgåstårta är nog en av de värsta sakerna jag kan äta...Alltså jag gillar det, men vitt bröd, massor med feta röror, majonäs (smör?) fett pålägg o ingen kontroll överhuvudtaget. ha r ju ingen koll på vad en bit kan innehålla...Men stolt är jagh över att jag åt en "normal" stor bit! T.o.m lite större(normal enligt min behandlare...)

Men det var så himla trevligt att det inte fanns så mkt tid o plats för ångest, vill vara normal ju! B var så förstående och det kändes skönt! Ett "hemligt" stöd under måltiden. (B är mamman till barnet o min fina vän).

Kladdkakan var jag ju väldigt nervös för o ville njuta samtidigt. Tyvärr smakade det bara sött o var faktiskt för kladdig för mig. Mina smaklökar har verkligen ändrats...likaså i fre då jag skulle ta en cornflakesbar med choklad t kaffet(utmaning), det var så himla söt så det gick inte att äta! åt halva bara för att o bytte ut resten mot vaniljkex...

Det är så jobbigt att lämna mat när man e bortbjuden! Skäms verkligen, men vill inte sitta o lipa el tänka för mkt när jag är borta, då får det bli lite över på min tallrik!

Idag var en bra dag på kliniken. Ganska fräsch o lätt mat...dock en grymt fet sås... hollandaise, var tvungen att ta två stora skopor (ca 1.5 dl...)fy...

I morgon förbereder jag mig för jobbig mat...pasta carbonara...(sjukhusstyle). känner mig lagom tjock idag...daller å stora lår, svullen mage...men påverkas inte så mkt idag=)

Ungefär så längesedan är det jag skrev här sist! (varning för långt inlägg)

Jag kan ge en sammanfattning av de senaste veckorna på kliniken...

Hade gått upp 1.2 kg! då det var dags för vägningen igen...fyfan. Det var mkt. (dock hade jag faktiskt druckit mer än vanligt för att få lite ökning). Jag har så sjukt svårt för att lita på min kropp när det blir såhär! Vikten hoppar faktiskt upp!

Värdena var dock inte bättre, blodtrycket var lite lägre o jag hade verkligen känt av yrseln...så konstigt!

Jag firade ju även min födelsedag hemma hos familjen. tog ej med några ND för jag kände att jag nog skulle tampas med endel matångest som det var...

mamma hade köpt tårta. Är anti alla köpekakor osv. Det var en princesstårta, en sådandär längd ni vet? När jag öppnade kylen för att ta en frukt när jag kom hem, fick jag en liten chock av tårtan. Jag skojjar inte när jag säger att det var ett 4 cm högt lager av grädde! helt stört. dessutom massor med marsipan o vaniljkräm...jag kan ju säga att jag inte såg fram emot att smaka. har aldrig varit speciellt förtjust i grädde eller vaniljkräm, däremot marsipan. men nu kändes allt så jobbigt! En pina.

När födelsedagsfikan kom var mormor hos oss. jag tog verkligen en stor bit o alla andra tog mindre! fick panik o var så nära tårar, hela tiden. biten växte o jag ursäktade med att jag nog inte skulle klara all grädde (de vet vet att jag ej är så förtjust) Herrej'vlar vad mäktigt, åt halva o mådde illa. första skeden var lixom 10 olika, starka, känslor! Dessutom kändes den otroligt triggande (första tuggan) Om jag varit själv hade jag gett upp o slukat hela i en hätsätning...drack massor med starkt kaffe för att klara av att äta...ingen rolig upplevelse alltså!

Söndagen gick mindre bra. Halva dagen (kändes det som) handlade om mig o ätstörningen. De frågade om behandling, vikt, utseende, mat....Mamma gjorde mig upprörd som vanligt med hennes blickar, kommentarer, beteende...så jag var nog mest irriterad den dagen. åt inte heller den mängd jag borde. vågar inte när jag inte kan mäta osv! Fan. Var hungrig redan två timmar efter middagen. Fattar noll. ändå åt jag kanske för 1700, iofs var vi o tränade lite och jag o mamma gick en prommenad på em. aja.

jag vägde mig hemma, o vågen visade 1.3 kg ner...NO GOOD. Men jag var ändå lättad.

Denna vecka har varit jobbig! (dock visade vikten -0,5 sedan förra vägningen, min behandlare sa "här får man inte gå ner..." Hatar att göra folk besvikna o sura på mig! VI pratade om det sen men hon förklarade att hon inte menade så).

Tyvärr kände jag grymt behov av hätsätning, få ur mig mina agressioner och frustration över allt möjligt...

två ggr blev det i tis efter kliniken...Fan.

I torsdags var jag lite glad o vi hade en positiv inställing på kliniken. Vi sjöng tom, vi planerade för utgång osv. dock så vände det väl hemma. som ett slag i ansiktet. det starka behovet var där igen. orkade inte bry mig om nåt. Ville träna, men orkade inte, ont i huvudet, orkeslös, äcklad, och ett starkt behov av att rensa mig själv. Gick o argumenterade med mig själv i säkert 40 min...men föll igen, dock njöt jag nästan de första 10 minuterna...läskigt!

på kvällen då jag duschade fick jag verkligen ny kraft! Kände att nu får det vara slut. jag vill inte skada mig själv mer. Vill vara hälsosam, bygga upp min kropp. Vara snäll mot den. Jobba med det jag har, istället för motarbeta det. Jag har dock inte accepterat mig själv. Men jag vill orka med. Hellre nån valk på magen o lite daller o vara glad, uppleva, orka, än att må så här o vara hyfsat smal...Vill få kickar av träning igen, prestera med min kropp istället för att bryta ner den o hamna i en nedåtgående spiral...

måste ta mig upp, genom ångesten. känna allt det jobbiga, hantera det på andra sätt än med hätsätning. Härda ut för att komma över det. Nästa vecka är jag inne på åttonde veckan o det känns som att jag blivit sämre...Men nu ska jag bara skita i allt löjligt med mat o kropp...fan, varför är det så svårt! Men jag ska i varje fall gå in med en mer positiv inställning!

Blev lite rädd förra o denna veckan, för jag tappar verkligen stört mkt hår.. å jag ser massor av hårbotten...alltså, det är inte kul! Funderar på att raka av allt o skaffa peruk...seriöst. Hatar att se allt hår som följer med fingrarna varje gång jag rör i det (kan dock inte ha nedsläpp pga av detta + att det är så glest överallt...skrämmande) Ändå äter jag ju ganska bra! en tjej på kliniken som svält i typ 10 år, har allt sitt hår kvar. orättvist.

Nu börjar jag dessutom helvecka på kliniken! Wish me luck! Lovar at skriva av mig oftare

Glömde visst uppdatera i torsdags efter kliniken!

Mina värden hade blivit lite bättre.

 temp: 36.8

blodtryck: 102/62

vikt: samma som förra veckan (!!)

Vikten trodde jag verkligen skulle gått upp (åtminstonde några hekto) Dock hade jag ju hätsätit två dagar ganska nära vägningen...då sätt väl balansen ur spel o jag har svårt att beräkna hur mkt jag fått i mig under dagen.

Det positiva med stillastående vikt är att jag nu VET att jag kan äta "normalt", dvs, runt 1900- 2200 kcal/dag utan att vikten rusar (är ju inte så lång....) Dock har jag nog rört mig lite mer än innan (mer energisk=) jag styrke tränade o tog nog ut mig lite mer än vanligt?

Det negativa är att min behandlare inte såg så där jätteglad ut...hon sa jag måste ta 3 ND per dag...men det kan jag inte (kompenserar då automatiskt med mindre mat, viket jag ju ska öva på att äta mer av...Dock är det faktiskt som överrenskommet, 0,5 kg/v. gick ju upp lite mer än 2 kg de första veckorna. (då var hon nöjd!) så det är ju faktiskt efter "kontraktet"...men nu känner jag mig lite pressad över att jag MÅSTE gå upp (gärna lagom), så de tre-fyra senaste dagarna har jag verkligen ätit mer. är aldrig hungrig nu men jag kan ju inte släppa kontrollen så värst mkt ändå...(rädd för hets)

Idag har jag nog ätit ca 5 timmar sammanlagt, å då i normal takt. shit, vilket liv...äta, äta, äta...ökar portionerna ibland o äter massor med nötter alltså! har tagit en ND per dag...två av dagarna har jag gjort en proteinsmootihe utöver. (mjölk+halv banan o prottepulver, bountysmak, mums, sjukt god)

Har tom ätit choklad med madel i! tre dagar nu, fan vad händer med mig? får inte falla i någon onyttighetsfälla...men när jag inte är hungrig orkar jag knappt bry mig om att vara nyttig o få i mig viktiga ämnen...får ju endel av ND... I veckan fyller jag år, då kanske jag får tårta! straff eller? Haha, ge en ätstörd tårta på sin födelsedag är nog inte det bästa kanske...men jag skulle faktiskt vilja. Tårta hör till firande (hemma hos oss iaf)...

Visst är det konstigt att man ofta firar med onyttigheter, o gärna i överflöd? Varför? för mig är det just nu som ett slags straff...nåt orent, nåt farligt...blah!

Sjukgymnasten o jag hade ett samtal, som var jobbigt. BLev lite ledsen av att dra upp massa förflutet. Men det jobbiga är väl det som måste behandlas. Det gjorde mig iaf nedstämd, men träffade min vän från kliniken efter å vi pratade ut lite. Det var bra! Annars hade jag kanske gått hem å tröstat mig på fel sätt...kände mig iaf olycklig o eländig när jag gick därifrån men det blev bättre som tur var.

Idag har jag faktiskt ätit väldigt bra, ja kalorimässigt iaf. Dock har jag haft mindre energi, huvudvärk o allmänt seg, det har såklart gett mig en del tankar om hur hopplös jag är, att jag nog borde ta o hetsa o skita i allt annat. Men jag har slagit bort tankarna...hoppas att de inte kommer tillbaka i veckan bara.

Åh, denna dag blev över förväntan! Härligt.

MIN behandlare var den enda på kliniken idag och hon är för skön! Ah, vi hade det så trevligt. Det kändes som att vi var bra vänner alla och hade det trevligt, inget jobbigt, what so ever!

mmm, en av tjejerna träffade jag på bussen o hon är så fylld med positiv så det är härligt! hon smittar verkligen av sig. Solen sken idag och det var inte så blåsigt, vilket självklart bidrog till gott humör.

Efter igår trodde jag faktiskt att det skulle gå nerför ett tag. Kände mig så värdelös o hade bara lust att skita i att gå ur sängen mer, sluta äta...

Men idag var det bra. Dagarna kan verkligen vara som dag och natt. Vi var endast 3 tjejer på kliniken idag, o vi hade så trevligt. Trots att jag är tvungen att äta typ 3 ggr så mkt som de andra så rörde det mig inte i ryggen idag! Bara njöt av stunden vi hade där tillsammans idag. Som kompisar man kännt länge...

Kände mig tjock o ful i morse o var verkligen nära att skita idet idag, men jag gjorde vad jag kunde av min "sits" och sedan glömde jag det nästan. Jag gick på stan, och hittade faktiskt några fina föremål=) Ville faktiskt nästan ha kvinnliga former t.o.m, (vilket iofs börjar komma igen skrämmande.)

Slutade med p-piller för någon vecka sedan med. Ska bli spännande att se om kroppen kan fungera som den bör! även om en del av mig absolut inte vill att min kropp ska agera som en normal kvinnas...

Tänkte göra lite uppgifter snart, tills imån. fasar lite för vägning imån. Vet inte vad jag hoppas på, samtidigt som jag inte vill att min behandlare ska bli arg om jag inte gått upp...idag har jag ätit superbra iaf, trots dumma tankar igår. Jag njöt av nästan allt jag åt idag (utom knäcket o ND på kliniken förstås) Men i övrigt, jo, jag har kännt mig ganska nöjd.

Kände mig ganska social idag, och glad av att prata med andra. Måste träna på detta, det sa behandlaren att vi alla måste, träna oss tillbaka till det sociala liv vi hade innan. För let face it, man orkar fan inte med något eller nån när man nästan bara har mat- och kroppstankar, ångest o träning/kompensation i huvudet. Det tar på krafterna. Dessutom gör näringsbristen att man tappar allt intresse (orkeslöshet, apati), man förlorar viktiga kemiska substanser i kroppen som gör att man orkar, är glad och har friska tankar. Jag tror faktiskt att min energi är bättre, jag har kännt mig mer energisk de senaste veckorna än sedan det började "gå utför". lite som ibörjan av viktnedgången. fast jag vet ju att det är ett tag tills full "kapacitet" kvar. Men dessa dagar peppar, helt klart!

Kram på er, speciellt till L, för ditt stöd. Tack, det värmer!

Min nya "strategi" verkade inte hålla sig särskillt länge...alltså jag fattar inte vad den där j*vla behandlaren har emot mig eller om det bara är jag som suger åt mig på fel sätt? Tror absolut att hon har nåt emot mig...Det är så jobbigt, jag som försökte vara lite reserverad, trevlig o glad idag?

Det börjar så klart med att jag råkar stå o prata med en annan tjej när jag inte "ska". Alltså hon håller så hårt på deras jäkla tider o rutiner så man känner sig verkligen som en patient. Inget att säga till om...De andra tjejerna känner nog med så. Precis som att vi inte får vara sociala o prata om våra "promblem" med varandra.

Fm gick bra o vi hade en bra "föreläsning". Men när det kom till lunchen...jag ville så gärna bara agera som en som äter med sina vänner, ni vet, prata o försöka höja stämningen med leende osv. En ny tjej hade det jobbigt med maten o jag gav henne ett leende (som jag menade som ett uppmuntrande o förstående leende). Sedan råkade jag ha kvar detta (leendet) på mina läppar när blicken gick till behandlarens...Vet ni vad hon sa? "Vad smilar du åt?" (men sur fejja) Säger man så? Det var ju inget hånflin eller så! (hon kanske tolkade det så?)   Alltså jag fattar inte...Då bara blev jag så nedslagen (typ) så jag bara tittade ner i min mat, bet ihop o försökte få i mig den. Men idag var jag absolut inte hungrig (händer typ alldrig på morgonen, men idag) Antar att jag ätit så mkt under helgen, blev lite äcklad faktiskt, att jag äter så mkt så jag inte ens blir hungrig. Gravid ser jag ut att var med, vilket inte bidrar till en bra känsla...

Iaf, maten växte på tallriken, jag fick svårt att andas, o ännu svårare för att tugga o svälja. Ilskan i mig växte o jag bara störde mig på det hon sagt, situationen o att jag blir så upprörd för minsta lilla. Vi hade givetvis diskuterat maten o storleken på måltiden osv innan,...

 Ja, ni kan ju räkna ut hur jag hanterade det hela...kan inte hålla tillbaka tårarna när jag bara vill gå därifrån eller skrika o är tvuingen att sitta fint o äta. sjukt jobbigt att äta med andra när man har dessa känslor inom sig...ÅH! Sa knappt ett ord efter lunchen. Fan, att någon annan ska få påverka mig såhär! (Den andra tjejen tyckte också att allt var jobbigt så hon började med böla...Usch)

 Ingen rolig lunch idag, trots ganska god mat.

Dessutom har jag haft ett slags behov av hetsätning idag (igen!) Nej, inte denna onda spiral nu med! Pratade massor med min nya vän på väg hem. Hon försökte få mig att tänka på annat. men ibland blir jag på allvar rädd för mig själv, när jag typ kokar inombords o inte kan stoppa "begären". ville inte, orkade inte...Min hätsätning idag var inte rolig, alltså det var värre än vanligt. skakade, o bara tryckte in lämplig hätsmat (handlade ju såklart panikartat innan...) o höll på tills allt var borta...höll på att spricka, men jag kunde fan inte sluta, inte förrän allt var dämpat, slut o över... det gick hyfsat fort (med tanke på mängden) ca en timme. Sedan var jag absolut inte snäll mot min hals...Är öm o tjock nu, så maten ikväll var riktigt jobbig att få ner. Fick nog syra i luftstrupen med, för det var surt o lite svårt att andas länge efteråt...åh, vad jag är dum som gör detta...varför var jag så våldsam? (tog ca 15 min, vilket är ganska snabbt för mig med den mängden).

 Förde ner ett föremål på tok för långt...kan man skada nåt?

Bra att få ur mig den dåliga dagen här...NYA tag imorgon! (tror inte den behandlaren är med oss de resterande dagarna.)

Hoppas på positiv energi under natten, vill glömma o börja om. men jag känner på mig att detta inte var nog, det ligger o puttrar under ytan. Vill gråta ut som jag gjorde för någon vecka sen. Total känslomässig urladdning...Men det går bara inte när jag kommit hem! (Frustrerande) Lite gråt på tors kanske när jag pratar med MIN behandlare.

Alltså dagen idag har varit urjobbig!

Orkar inte berätta i detalj men jag har fortfarande ont i huvud och nacke, är seg och trött. Har ju tänkt på fikat på kliniken under dagen så klart! Funderade ett tag på att stanna hemma, men det gör jag inte! VIll ju kämpa, men det var hur jävla kallt som helst i dag så jag tror det förvärrade min huvudvärk och allt- Hade inga varma kläder på mig heller. Dumt!

Jag och en tjej har köket denna vecka så vi gjorde iordning fikat. Min behandlare sa till mig att jag måste äta knäcke med smör o ost med...FAN! Hur jävla gott är det tillsammans med en semla och choklad? Ok till choklad, men fan vad avtrubbad o förbannad jag blev. Jag hatar nu officiellt onsdagarna på kliniken. så jävla orättvist- + ND på det---

Vi gjorde iaf semlorna (de var av modell mindre iaf), nybakta o mjuka. Luktade underbar kardemumma. Jag fick "visa" hur man gjorde hehe. Lärt mig av mor...

Alltså ni fattar inte hur jobbigt de var. ville lipa hela tiden o satt bara o bet ihop hårt, spände mig o lyssnade inte på vad de andra pratade om, Jag var så jävla arg på situationen. Men jag ville så gärna ha den jävla semlan. Har faktiskt varit sugen på en när alla snackar om dem hela tiden! Gillade dem faktisk förut! Förra året fick jag hjärtklappning av en halv, men den var fan underbar!

När alla ätit upp sa en behandlare att jag skulle börja äta för det var inte mkt tid kvar. jag sa nej det tänker jag inte. Hon tjatade lite o jag blev så arg, så jag börja lipa så klart- Hatar att gråta, det är så dumt! Över en sån grej, men jag var mest arg...åh! Jag skulle verkligen klarat det om det hade varit kaffe till. Vem dricker inte kaffe till sötsaker? hallå, det är väl det som är grejen med "fika" Kaffe o kaka....balansera upp varandra.

De var så söta o fina, men fan, jag fick dricka en jälva ND istället, + knäcket och sedan en till ND!! behöver jag säga att jag mådde illa? Jag orkar inte kämpa om det ska vara så här? Man ska väl inte behöva vilja spy efter varje dag på kliniken (har ju hänt några ggr med...eller hets o sen...)

Jag gick hem, orkade verkligen inte o det var stört kallt, men jag var så sur o jag ville bara bränna kalorier. lite snål är jag med.

Men jag var lipfärdig hela vägen. Väl hemma lipade jag för allt! kommer inte ihåg sist jag lipat så. Så himla jobbigt! Blev lite rädd för mig. ville verkligen bara dra något över mig o aldrig gå upp mer. skita i allt. Sån total urladdning. Jag ville aldrig mer se mat, tänka på kalorier osv...ville bara vara som jag var. som mina kompisar- Vet inte hur länge jag satt så, men när jag lugnat mig lite ringde en kompis som var orolig. Jag kunde tyvärr inte stoppa en till gråtattack, så de kom genast hit. Sjukt jobbigt att någon ska behöva se mig sån. men de var underbara och de gjorde verkligen min dag! Måste ta vara på sin vänner! Jag vill inte vara så här isolerad mer, missar ju allt de kan skratta åt och prata om. Jag vet ingeting längre om någon...

Nu ska jag ta en välbehövlig dusch o sedan sova! hoppas morgondagen blir bättre annars vet jag inte vad...