Det var ett tag sedan jag skrev. Examensarbetet vet jag inte hur det går med riktigt, men jag filar lite varje dag...har sagt till mi själv att det är lika bra att göra det nu och kansek komplettera sen då...aja.

Att bo hemma är jobbigt! Blir så frustrerad ibland så jag vet inte vad jag ska ta mig till! alltså mamma måste slärpa sig, hon påverkar mig, fast jag inte vill. samtidigt är jag orolig för henne. hon äter så sjukt lite. o nu har hon börjat skära ner ordenligt på sås och sånt?? vad är det som pågår? hon säger själv att hon inte kan ha någon övervikt för att hennes fot får inte bli belastad, men det får väl fan inte gå så långt att hon svälter? för det gör hon! Hon käkar ju iofs massor massor med kosttillskott, men kan det hjälpa med näringen?

Ah, jag blir galen på detta. inatt höll det mig vaken från 5-8, då kunde jag inte ligga kvar längre! Massor med jobbiga tankar och på det så var jag hungrig, då tänker jag massor på vad jag ska hetsäta och ligger och planerar och håller på, Varför?? så jobbigt!

Det är väl kanska min kropp som behöver mer mat, eller så är det så att jag måste få ur mig min frustration, stress och ångest på något sätt? tror det...

Nu är jag sjukt trött! känner mig bakis för att jag inte fick sova och tankarna snurrade så att jag bet ihop hårt och fick huvudväk.

Ne, jag är såå trött på att bo hemma och se detta och ha så dålig kontroll, det gör ju att jag kanske äter mindre...dessutom påverkar mamma också mina beslut. åh, hon är över 50 och beter sig som en tjurig tonåring, alltså verkligen. vad fan är problemet? Det kan ju inte bara vara att hon är rädd att gå upp? hon tränar varje kväll, efter maten (om hon nu äter) och sedan ser hon helt utslagen ut, hon orkar ju inget, det är inte städat här på länge, o det kan väl bara bero på maten?

igår, läste jag  "mattillåtet" och där stod de att antidepresiva inte har någon effekt på anorektiker. nu är ju inte jag anorektisk, men jag har ju dragit ner på maten och då slutar kroppen att bilda serotonin...så då kanske jag mår så här i onödan? Jag menar, jag äter ju ganska bra, och ganska näringsrikt, jag borde bli piggare i huvudet? (kroppen är ganska pigg, förutom en ond rygg och lite stela leder...men jag sitter ju framför datorn hela dagarna)

Men jag vågar inte sluta ta dem...

Jag kommer nog att vilja hetsa så fort jag kommer till Halmstad nästan, tyvärr...idag känns det så, men när jag mår så här känns det alltid så. Hoppas det dröjer!

Jag har idag ätit 200 kcal extra! Just nu känner jag mig så full! Har ätit o ätit...men jag ska behålla det. det är bara känslan och dessutom var det inget onyttigt, inte i kväll. åt lite nötter och yohurt o 2 plommon efter maten. jag åt massor med mat, därför jag är så full! Men gör man wok och en omelett är det inte så konstigt! mkt mat men lite kalorier. Det blev även ett knäcke med avocado. kändes som en väldigt nyttig (och stor!) måltid. Bra! Jag åt nog i 50 minuter iaf, ingen hets, men visst kände jag ett sug efter det!!

Jag ska klara detta lilla uppdrag. Gå upp 2 kilo på några veckor, får se hur många det blir. rent teoretiskt borde det ta 4-5 veckor. (det blir 7000 kcal extra, om 5 veckor, vilket är ett kg fett?) Men fett vill jag inte bara att det ska bli. Hoppas ju på lite muskler med.

Jag ringde till kliniken idag, och vi bestämde att jag ska dit v. 49. den första december. kul, inte. Usch, det känns jobbigt! hoppas bara jag behöver vara där just den veckan o att jag sedan bara behöver komma nån gång i veckan för klasserna. Vill helst inte äta där, gillar att laga mat för mkt! Älskar att laga till mig själv, prova saker och bara göra sånt jag vill, äta framför tv:n och slappa=)

Jag ska bo hemma ca 1 vecka nu, pga intervjuer för exarbetet. Det kommer nog att förstöra endel är jag rädd, och jag gillar inte att leva kollektivt, även om det är med min familj. Vi får se hur det går!

Ok, jag vägde mig idag, hemma hos päronen, i morse. Då blev mitt Bmi ca 15.8 Jag vet med att detta är inte bra!! Trodde ju inte jag låg under 16, eller jo, kanske..Men shit, inte konstigt jag mår som jag gör, dessutom att spy ibland gör det INTE bättre. "dagen efter", och de resterande timmar man är uppe efter, är som att vara bakis...ont i huvudet, trötta o svullna ögon, yr i bollen o allmänt darrig. dessutom vill man inget annat än att bli av med "överskottet" av energi, allt det man inte fick upp och själva sockerkicken.

Jag ska på allvar satsa på att gå upp några kilon i vikt. Jag börjar med två. Mår jag inte bättre då måste det fan bero på min antidepp medicin att jag mår så här jämt.

Jag började intala mig detta för någon dag sedan, men igår försökte jag. Dock var jag hemma, så mammas bettende gjorde att jag inte pallade att äta mer än 170 kcal extra...DOCK, åt jag en super onyttig tårtbit som mamma lagt upp till mig. (farsdag ju) jag gjorde detta för att pappa skulle bli glad. mamma med, oimed att hon gjort tårtan (som är sjukt god!)

Men...idag, fan, allt bara handlade om mat, mat, mat, godsaker. Det blev inte bättre av att mamma földe med o handlade, hon köpte en stor räkbaguette med massa majonäsfyllning (vitt bröd) hon delade på den o jag fick halva som middag, dock kände jag bara, nej, det hade jag inte planerat! Jag var dessutom tvungen att fika med henne (hon åt baguetten som kvällsmat) men jag var ju bara inställd på mellis, jag tog ett säkert kort, gröt o ett äpple, sa jag måste ha nåt varmt o mättnade. Igår hade hon bakat mer onyttigt, o jag sa att jag kunde ju ta med en kaka o äta till kaffet. Men jag hade inte tänkt äta hela, dock behövde jag inte äta inför henne, sa jag ville njuta i lugn o ro o hon skulle hem. Jag hade dessutom köpt en ny sort glass, haägen dasz...sjukt gott, som jag tänkte njuta av, och hade verkligen tänkt unna mig, utan spya, men efter den kakan var det kört, kände hetsen o suget hur starkt som helst, kunde inte sluta vräka i mig...fan.

sedan gick jag ut för att bli av med energi o handla lite, det blev tillslut även mer glass, tänkte att nu är det kört o jag har ju en baguette som jag kommer få hetsbehov av. MEN grejen är att jag kunde slutat efter den, haft en ätardag lixom o det hade ändå bara slutat på kanske 400 kcal +. det är ju vad som krävs, och mer kanske för att jag ska gå upp i vikt i ett lugnt tempo...fasen!! Denna dagen var dock förstörd innan idag, när jag återigen kände mig uppgiven inför examensarbetet...hittade ett liknandesom var superbra! o det tål jag inte...det stod väldigt mkt av det som jag kämpat ner...nu kanske de tar det för fusk då?!! åh, vad trött jag blir på detta!

hatar mig själv o jag vill inte leva med mig, idag kändes som att det var mysor innanför skinner o jag ville bara hetsa.

alltså, detta behov kommer extra starkt då jag varit hemma o tvingats äta sötsaker o ta de kalorierna istället för riktig mat. Jag är feg!

åh...jag kan inte äta ordentligt hemma, känner mig som en gris som äter så mkt, lika mkt som min bror! jag kan inte ta hand om mig riktigt hemma...så synd!

Jag vill ju dessutom ha kontrollen o har jaginte den tar jag medvetet mindre, för att vara på den "säkra sidan", så sjukt dumt, jag vet!

Hetsen kommer ju av att kroppen skriker efter mat och näring. hungern är ibland för stark, och jag för svag, alltså istället för att äta rdentligt blir det hets, med onyttigheter...o, jag orkar inte. Jag vill bara känna mig normal igen. inte tänka så mkt. inte känna detta otroliga kontrollbehov över mig.

Vem sjutton bryr sig om jag väger normalvikt? vem sjutton tänker på att jag har nån liten valk här och där, ingen, för de har själva valkar!

(jag, ok, inte alla, de på gymmet är så fina...) OCh jag hatar denna jämförelse!

Jag vill må bra, på mitt sätt. Och att ständigt ha en kamp inom mig är så jävla tröttsamt. äta eller inte, ge in för hetsen och spy? bli fet? nej, jag kommer ju inte bli fet, för det har jag aldrig varit. Jag vill vara stark och frisk, och fin, och glad och lycklig. Jag vill ju vara en bra förebild så klart!

Men alltså, varför är det så svårt att ta hand om sig?

MEn, vill inte bli för långrandig, jag ska verkligen göra ett ärligt försök! För jag vet att ett Bmi under 16 innebär att man inte får träna, knappt gå raskt! Och det gör jag ju! jag har varit på gymmet några ggr och mitt hjärta o huvud säger alltid ifrån, men något inom mig säger till mig att forts'tta och jag vill ju ha den där känslan jag brukade få av träning...

Jag ska kämpa och njuta ibland av "förbjudet"!

Jag ska må bra!

Jag var i tisdags på kliniken, det dröjer ett tag mellan varje besök!

Jag fick berätta "min historia" för att de skulle få en uppfattning om när och hur det hela började och hur det utvecklats osv.

Hon sa att de brukar göra så att man får komma på en bedomningsvecka. Det är alltså dagvård det handlar om. Den där bedömningsveckan är det tydligen viktigt att man är där 4 dagar i sträck (som dagvården) De vill kolla hur man äter, hur man lägger upp maten och beteende kring den. Men jag tycker ju inte att detta är mitt problem. Jag behöver ju hjälpa till att ändra mitt beteende och hätsätningarna. ok, jag behöver nog hjälp att gå upp i vikt med, men nu känner jag bara, skulle jag inte kunna göra det själv?

Jag gillar inte att äta med andra och att inte veta vad det är för mat osv, ok, där är ett problem. Jag måste släppa på kontrollen lite. men jag är rädd! Jag måste ha koll på min kropp och min mat, för att, enloigt mig, må så bra som möjligt. Men jag vill ju samtidigt kunna gå ut o äta, resa utan att planera flera dagar i förväg...En liten parentes; när jag fick reda på att min kusin hade bokat spa till oss, ca fem v i förväg, o hon berättar vilken tid osv, o att vi ska träffas hemma hos henne innan för att fika, alltså jag vet ju inte hur jag ska göra! Spabehandlingarna börjar 12, tror jag, å det krockar ju med min lunch...ska jag då äta en stor frukost o säga det, eller äta lite hemma för att kunna fika med dem, eller ta med mig nån macka o frukt? fan vad störigt. Andra tankar är att skita i allt som handlar om mat den dagen, o bara njuta!? Jag inser ju att detta inte är friskt...hade jag inte haft så känsligt blodsocker hade jag nog inte oroat mig...blä!!!

Aja, Iaf, så blev det svårt att planera in en vecka som är i princip helt fri från någonting...Jag känner bara, NEJ! vad har jag gett mig in på....jag vill inte gå på någon dagvård, utan mer prata och ha lite olika "klasser" som de kallade det, ibland, inte så schemalagt...de flesta som går på sådant är väl sjukskrivna eller så? Men jag kan ju inte sjukskriva mig, det är sista terminen och jag vill inte skjuta på den! Usch, det blev svårt tycker jag när jag var där- ja kännermig inte motiverad direkt, det blir för mkt!

Vad tycker ni om detta?

Jag vill ju ha "terapi", inte "gå på vård" varje dag, och äta o bedömmas...

Idag vill jag bara ta en paus från allt och göra det där som jag brukar göra...Jag vill "unna" mig saker, fast jag kan juinte göra det på ett normalt sätt, tror jag. Vi får se! Har varit sugen på en lite olika glassorter...

Jag ska ha kontroll över det, hoppas jag. men som sagt. kan ju inte lova mig själv något. Det är en sån dag där jag knappt kan tänka på annat...igår kväll började det, suget, önskan om det där förbjudna.

Men jag är lite rädd, jag har haft ont i bröstet några dagar, och lite svullen i halsen, så jag kanske har dålig immunförsvar just nu eller så. Det gör att jag blir rädd.

Men det känns kanske bättre sen?