Veckorna bara rullar fram! Har hunnit med massor med jobb och det har varit lite stressigt... Huvudvärk varje dag, måste lära mig slappna av och stressa ner...Seminariumet var bra och det handlade i stora drag om att "bestämma sig", alltså på riktigt bestämma sig. Vilja, våga och ha ett mål. Men om man inte bestämmer sig kommer det inte gå så bra som man hoppas och vill. Funderade verkligen på det i samband med äs och så. Jag hade inte bestämt mig på riktigt när jag började behandling, jag kastades in i det känns det som och jag längtade tills jag skulle kunna köra på "mina rutiner" och trygg mat. Jag vågade inte fullt ut och gick väl in i det halvhjärtat. Även om jag ville övertyga alla om att jag verkligen kämpade på allvar. Visst, vissa dagar kämpade jag verkligen och jag är stolt över det jag uppnådde. Det stärkte mig och jag hade nog inte varit där jag är idag om ja avstått...sjukt svårt att avgöra, men nu valde jag ju den vägen (ok, inte helt själv, var där endel för andra med...) Men jag kände att jag måste ju ge det en chans, sen att jag kan längta efter att vräka i mig och spy tex, det visar ju att jag inte riktigt bestämt mig för att lämna det bakom mig...

Det var en inspirerande föreläsning iaf och den gav mig lite ny energi och jag tänkte nog lite annorlunda några dar. Den veckan utmanade jag mig massor med ska ni veta! Vi åt på Max (jag o pappa, galet sunkigt men orkade inte bry mig så mkt...) sedan var det tårta på jobbet (födelsedag, så det var svårt att undvika...)

Dagen efter var det "gudomliga semlor" (dock tyckte inte jag det, hade lika gärna kunnat låta bli) samma dag var det underbar morotskaka (min favvo, den var SJUKT god) Dock ångest för båda på samma dag! (dock små bitar...) Sedan var jag och gikade med kollegorna, stöööört stora kakor/bakverk...

Idag var vi och fikade igen, lite nervöst, för vi skulle alla ha en Semla (igen!!) och jag skojar inte när jag säger att de var Sveriges största. En kollega tog en förra gången och jag tänkte då att "en sån skulle jag alllllldrig klara! Fy, men, alla tyckte den var stor som en middag och någon av oss hade nog gärna delat! Men, alla, inklusive jag, åt upp hela! Shit vilket illamående kan jag påpeka och jag var på väg till toan flera gånger, mådde så illa o var så full i magen...usch...Hade bestämt att inte äta hela...eller nästan att ta en macka istället, men när jag är med dem så tar tankarna inte så stor plats och jag kan njuta lite (liiite) dock är det stört jobbigt! Jag ska inte ljuga..Men det är...ok, ändå-

Gosh, jag mår verkligen bra av att vara i deras sällskap och jag kan skratta lite! Fattar inte att de vill ha med mig! De har har arbetat ihop i över tio år och fikat där flera år säkert...också frågar de mig...så himla gulliga..Åh...Nu är det lov så jag kände bara att självklart ska jag ta en bamsefika med dem.

Detta hände sedan; jag fick massa tankar och ångesten verkligen kröp i mig och jag ville bara försvinna, eller åtminstone inte åka hem! Visste inte vart jag skulle ta vägen. Men jag gick en Pw i staden och kylan var fruktansvärd men jag var tvungen. Hade sån sjuk socker/koffeinkick med! Galet. Handlade på vägen hem och när jag skulle köra hem så antar jag att blodsockret var lågt (satt på fiket ca 2.5h) och jag hade ångest och hjärtat slog och jag var skakig och jag visste inte om jag skulle kunna köra hem! Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna utan de bara rann nerför kinderna, vet inte varför, men jag tror att jag vara glad och lättad på samma gång som jag var förtvivlad över att dessa tankar och signaler i min kropp är starka fortfarande. Jag blev så arg på min kropp som verkar så klen...

En kollega sa att hon var mätt hela kvällen efter semlan förra gången, visst jag var mätt, fast ändå inte och jag kände ett starkt behov av att äta min middag ca 3.5 h efter semlan...onormalt? Hur kan min kropp kräva mer mat efter den om den är så stor och så mäktig?? Man borde bli jättemätt av en sån stor...Fattar det inte! Har jag hög förbränning eller beror det på undervikt? Fattar det inte och jag orkar inte ha det så! Orkar inte var så beroende av att äta "rätt" och ordentligt...orkar inte det längre. Vill bara radera alla filer i huvudet som har med äs att göra. slippa tänka och oroa sig för att må skit rent ut sagt...För det gör jag om jag inte äter "bra".

Det jobbiga just nu är att det antagligen kommer bli två semlor till, inom kort! Lovade mamma att äta en i helgen och bjöd hit en kompis som med var sugen...fan skulle tagit en macka idag! Hatar att bo här när man blir "tvingad" och ifrågasatt hela tiden om varför man inte vill ha en semla eller fika med föräldrarna. Skulle ju kunna säga sanningen; att jag inte ser någon mening med det eller kan njuta av det i deras sällskap. Pappa slukar sin innan mamma/jag ens hunnit sätta oss och mamma ser mest besvärad ut och vill få det överstökat...båda är tysta och det hela är över på några minuter...Mysigt(!)

Idag åt alla i samma takt och NJÖT, tog kanske lite mer än 20 min att få i oss dem? och vi hade TREVLIGT!!

Men jag ska klara detta...

En grej till; förra året pallade jag inte att äta en semla (liten) på villan, för det var chokladmjölk till, året dessförinnan åt jag med nöd och näppe en halv (köpt, fast hemma) Ångest som bara den...Så man kan väl kalla detta framsteg? Trodde som sagt aldrig att jag skulle palla denna semla idag...Hm.

Ursäkta för att jag gör en så stor grej av detta, men här är enda stället där jag verkligen kan prata ut och få ur mig detta och förhoppningsvis få lite stöd och pepp!

 

Hedvig

19 februari 2010 21:00

Det där med att du orkade mat efter semla, kanske är det så att din kropp reagerar på mängden snabba kolhydrater? Hjärnan får signaler om att oj nu kommer det massa mat och börjar förbränna som en tok? Tror i alla fall att det är så för mig. Jag får nästan större aptit dagarna efter jag ätit sött, antagligen för att hjärnan fortfarande har fnurr på kolisar och inte går på sparlåga längre. Och jag upplever det i alla fall inte som att jag går upp i vikt.
Men ångest är så otroligt jobbigt. Hoppas du mår bättre

http://myhealth.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Help, I have done it again, I have been here many times before...   Jag har stooora mängder igen... försökte stå emot länge ikväll, men det var starkare... Jag orkar inte prata om mina känslor inför allt, jag vet inte vad jag ska göra av ...

  Nu ska ni få höra...Jag har gått upp 4 (!!!) kg sedan jag sist skrev, helt galet, jag har alltså ökat nästan ett kg i snitt/månad... När jag innan fikat hemma hos mamma och pappa ställde mig på vågen idag fick jag nästan en chock, känslorna välde...

Dagarna och veckorna rullar på! Har haft en riktigt skön långhelg fylld med glass, solande, slappande och allmänt välbefinnande i värmen. Åt den årliga trerättersmiddagen på nationaldagen, den här gången var den mkt lättare än föregående år! jag åt n...

Jag väljer att "spara" det jag tänkt skriva om jobbet för att det i slutet av dagen idag kändes lite bättre och lättare. Jobbigt att gå till jobbet idag dock! Inte helt smärtfritt heller på konflikt och irritationsfronten...åh, detta förstör så mkt. ...

De senaste dagarna har verkligen varit överväldigande...usch.   Ett riktigt uppvaknande? ...PÅ ett annat uppvaknande?   För att göra en lång historia kort så var jag och mamma på "karnevalsmarknad" och där hade Herbalife ett tält med coacher,...