Är inte pigg ännu...Sedan i söndags har näsan börjat rinna och jag känner mig allmänt dålig. Huvudvärk och yrsel är givna biverkningar om jag är lite förkyld...

Bjöd en killkompis på "semmelfika" igår. Vi hade pratat om det en vecka så det gick lixom inte slingra sig. Det är jobbigt att äta semla (och kakor) så ofta! Åt ju en superstor i fredags... Men dessa semlor jag gjorde var väldigt goda! Dessutom vet jag ju hur mkt det bör vara i dem för att det inte ska bli äckligt. Kunde dock inte kolla kcal innehåll eller väga upp fyllningarna då mamma satt vid köksbordet och läste...(hon ville nog ha koll...)

Jag har dock en liten teori till varför jag blev sjuk denna gång. I fredags åt jag ju en semla med kollegorna, när vi lämnade varandra (efter några timmar) Kände jag ett stort motstånd till att åka hem! Ångest för semlan osv...Gick en powerwalk i stan i bitande kyla och när jag satte mig i bilen var jag svin kall. Gick in i en mataffär innan jag åkte hem, då började ju blodsockret att dala på allvar och ångesten steg nog med (inför helgen, semlan och annat med säkert..) Jag mådde skit och trodde hjärtat skulle slå sönder bröstet! Läskigt och tårarna gick inte att hålla tillbaka. Dessutom hade jag fått en träningsvärk som hette duga...Min kropp mår verkligen inte bra av dessa små "attacker" då hjärtat slår så hårt och jag blir helt skakig. Det hände igår med. MEN under tiden som jag åt kvälssmat, dessutom kände jag mig stressad. Innan sängdags var jag så klart tvungen att småträna lite, kanske 15 min max...Men kroppen skulle nog eg behöva massa vila och NÄRINGSRIK mat, inte massa socker och fett och snabba kolisar som får min kropp och sinne att reagera på detta sätt...Det är det inte värt. Jag blir bara så rädd att det alltid kommer att vara så här, att något är fel. Idag har jag kännt mig wierd hela dagen. Förkylningen är inte bättre och det har kännts som att jag haft lågt blodsocker hela dagen, trots bra frukost (gröt, mandlar, ägg, mjölk och frukt- som vanligt) Men ändå har jag kännt mig konstig, hjärtat slår konstigt och det känns som att något inom mig inte kan hålla ihop kroppen lixom, den känns bortom min kontroll. Det känns som att jag småskakar inombords.  det är jättesvårt att beskriva. Vet inte vad det kan vara...vätskebrist?

Var dessutom dum och var och åt med en kompis på stan, på ett fik, hon kom lite sent och mitt blodsocker var verkligen lågt. Jättejobbigt, dessutom var maten dyr och en besvikelse...En annan sak som stör mig är att hon äter så jävla lite. Hon äter lite snabbare än mig men hon äter mindre än mig...(det påverkar mig lite...Kan ju inte äta mer eftersom att "jag är den med äs...") Men ibland undrar jag. Allt ska vara så "nyttigt" (med henne) när vi pratar mat eller lagar eller äter.

Sedan att jag spydde och det där i söndags gjorde väl mig inte direkt friskare i min förkylning/eller i mitt mående... DUMT.

Men nu tror jag inte det blir några mer semlor på ett tag...(Fast mamma kanske "tvingar" mig...) Well, jag vill känna att jag mår bra av det iså fall.

Har haft så lite matkontroll nu de senaste dagarna så det kan faktiskt vara lite därför jag känner mig "wierd" och lite stressad inuti...Vad tror ni det kan bero på?