Dagarna och veckorna rullar på! Har haft en riktigt skön långhelg fylld med glass, solande, slappande och allmänt välbefinnande i värmen. Åt den årliga trerättersmiddagen på nationaldagen, den här gången var den mkt lättare än föregående år! jag åt nog mest av alla, även karlarna, haha. åt upp allt, utom en del rhode island sås på räkcocktailen då det verkligen blev äckligt med så mkt!

Nyfikna på menyn?

Förrätt:

Stor räkcocktail med R-sås och stekt rostbröd

Huvudrätt:

Grillat oxkött med bearnaise, stekt nypotatis, sparris, grillade campinjoner samt fruktig sallad.

Efterrätt:

2 kulor glass med några jordgubbar, andra fruktbitar, kexrulle och massa vispad grädde på toppen, kaffe till detta.

Så himla somrigt och gott, då jag var riktigt sugen på kött.

Jag var knappt hungrig då jag såklart inte hoppat över melliset 2.5 h innan samt en lunch 2 h innan det...Förut var det sååå jobbigt, men jag antar att värmen gjorde sitt för den dåliga hungern, för det smakade ju riktigt bra. visst var jag proppmätt sen och just så mkt glass efter maten har tidigare lett till ett besök med huvudet i toan...men inte ikväll. Aldrig att jag låter några såna tankar komma till ytan när man ätit ute och haft trevligt!

Anyway, berättade bla om detta för min psykolog, och då icke deltaljerat som nu! bara att det liksom var trevligt och att det ärligt fanns någon dum tanke med i spelet...Hon sa då till mig att förra året hade jag pratat om denna middag ca halva tiden och haft mer tankar osv (har för mig jag kräktes lite efter den middagen...) och att hon nu märkte att sättet jag pratade om middagen nu var helt annorlunda=) Hon tycker inte att jag lägger samma vikt vid om det skulle bli några 100 kcal för mkt en dag/kväll, att jag istället kan njuta och umgås som en normal människa, mer åt det hållet iaf. Jag behöver inte ha samma kontroll och ångest som för ett år sedan eller ännu värre för 2-3 år sedan. (usch vad länge det lät!) Jag är inte så rädd längre utan ganska lugn i liknande situationer.

Vet inte om jag nämnt det tidigare, men vid ett restaurang tillfälle för några månader sedan ( eller halvårsen), kände jag bara att, nej, jag ska banne mig skita i hur mkt det blir, jag ska njuta, samtala och ha trevligt! Jag ska äta tills jag verkligen inte orkar mer. När jag är på restautang FÅR jag äta precis som jag vill. Det är som en frihet. Jag kan äta mig riktigt mätt. Förstå mig rätt nu, jag äter mig mätt varje måltid! men ibland är innehållet begränsat, både kalorimässigt men kan även vara något som fattas (suget kommer då sen)...jag vågar liksom inte det där obekväma när jag KAN ha kontroll över intaget. DÅ måste det vara tryggt och oftast säkert för mig. Men just vetskapen om kalorierna är viktigast. Sifferkontrollen...Jag känner ofta att jag borde ta tex en viss mängd nötter/choklad eller/och frukt för att öka på kaloriinnehållet, SÅ svårt är det att bryta gamla matmönster och öka på t.ex kolhydraterna. Att öka maten då jag fixar den själv (iprincip, varje dag, 5-6 ggr...) är jobbigt, men att ta något extra efter är lättare...hur många gör det liksom? (både äs- och icke äsdrabbade).

Men det jag ville få fram i detta inlägg är att min psykolig ser en förändring och en positiv utveckling hos mig, både vad gäller depressionen och äs! Hon tycker jag verkar mer avslappnad och att jag ler "på riktigt", helt spontant=) Hon tycker även jag ser piggare ut. Det gör mkt för självförtoendet och tron på att man faktiskt kämpar och kan bli sig själv så småningom. Jag Hoppas alla skulle kunna få en samtalspartner som inte fokuserar för mkt på mat, vikt, äsbehandling och bmi, utan mer på tankar, känslor, relationer som ligger bakom det dåliga måendet. Någon som kan fortsätta att lyssna och hjälpa på rätt sätt även när man inte kämpar så mkt med mat och vikt längre (uttalat iaf, för kämpa det gör jag ju, men det är inte största samtalsämnet längre)!