Hejsan!

Idag har jag en jobbig ångset som inte vill släppa. Den beror helt klart på maten och att jag nu inte vet om jag kommer att få nåt jobb eller kunna flytta. Vet ingenting! JObbet är ju det primära...

Igår var jag hos en kompis som hade bjudit några som är hemma i trakterna. Vi blev sju stycken! Mysigt. Dock åt vi massa onyttigheter o jag mår inte bra av det...FÖr det första åt vi ca 10 i 8, vilket gjorde att jag blev skakig som vanligt när blodsockret är lågt...Hade vaknat med lite ont i halsen o huvudvärk, så det hjälpte ju till...Vi gjorde iaf tacos. Hatar vetetorilla, och att jag måste lämna. Men jag åt mer än vad jag egentligen "hade råd" med. Blev för mätt med...flötig köttfärs, creme fraiche o ost + ett hårt "bröd" gjorde att jag kände mig lite tung, ofräch i kroppen lixom. Drack iaf vatten till medan de flesta drack läsk. Dock var det ingen som påpekade något som jag alltid är rädd att de ska göra! Lämnade ju lite bröd, men sa att jag verkligen inte tycker om det (smakar ju kartong).

Sedan var det såklart massa godis och chips framdukat. Sourcream chips som jag brukade älska. Vet ni, jag bestämde mig för att ta en rejäl näve ändå. Alla gjorde ju det. De bjöd, å jag vill inte säga nej för mkt. Det var faktiskt ganska gott. dock åt jag för fort...tog lite till! Sedan ännu lite till. Fast att jag eg mådde illa....inte bra. Fel anledning. Men tänkte "får passa på när man är i sällskap, kommer ju aldrig köpa dem själv" Sedan tänkte jag lite med att jag vill visa att jag Kan äta normal som alla andra. Men jag mådde fan inte bra. Tankarna på att spy lockade väldigt mkt måste jag säga. funderade på det. Målade upp scenarion i mitt huvud...men tänkte ändå att jag måste stå ut. Jag måste ju upp i vikt...bara det att jag eg inte vill göra det genom att överäta massa onyttigt på kvällarna...Men trevligt var det att träffa alla!

Idag visste jag att vi var injudna till min granne kl 19. De bjuder alltid på masssssor med mat (de är från kroatien...) snax, dricka o efterrätt o choklad...har varit orolig ända sedan jag fick veta. sen att jag "svullade" igår gör ju inte saken bättre!

Dessutom hade mamma tagit fram köttfärs...åh, jag är så trött på kött! Hon skulle göra köttbullar till lunch sa hon...FAN. Hon har typ hälften grädde och ströbröd i smeten! blärk...

Fick lite små panik. var ute på en prommenad i kylan för att få annat att tänka på. Kallt som satan var det. Usch jag har ångest för de kommande 5 månaderna! Vill bara gå i ide...sova bort det hemska..fy vad jag hatar denna årstiden. Panik!

Iaf, när jag kom hem från prommenaden så höll mamma på med en paj! Fan, jag var nära att börja lipa...Orka med paj OCKSÅ: efter feta köttbullar o fet sås...+ att gå bort ikväll!!

Fan vad jag hatar mamma när hon gör så..."efterrätt". jag erbjöd mig iaf att göra bullarna. dock var det hon som plockade fram ströbröd och grädde...jag gjorde en liten sats, fast med havregryn! Hon ville att den skull vara dubbel...när hon var ute o hämtade potatis blandade jag iaf i vatten...=/

Vet ni var hon gör sen när hon ätit? Hon ställer sig o vispar grädde! Alltså jag får damp på henne. Självklart måste man ta. "det är gott till". Ät själv för helvete om det är så gott!

Mådde illa av pajen. så himla mkt socker. Dessutom vill jag kunna njuta. Det kan jag inte när någon bara begär att jag ska äta- Ville så gärna spara mig till kvällen!

Planerade lite att jag ska gå hem innan desserten, säga att jag har så ont i huvudet...Åh, jag blir galen på detta. har inte haft så här mkt ångest på länge! Det fullständigt kryper i kroppen o jag vill bara gråta ut. jag är snurrig o stressad inombords...känner mig matt o lite småsjuk även om jag skulle vilja köra fullt ös på träningscyklen. men vet inte om jag vågar. Med tanke på att jag verkligen inte får bli sjuk...

Åh, mamma städar som en tok här nu...hon vill nog förbränna massor. Jag blir så stressad av det med. Nu måste jag med gå och städa. Aktivera mig...få bort lite av ångesten. Ladda för ikväll. duscha bort äcklet...

Hade lust att spy nu med, för jag var så arg på situationen, men jag gjorde det inte. Skadar bara mig.

Nej nu måste jag gå. Skönt att skriva av sig dock!

Kram

Nu är jag så sur och arg på mamma! Vill att hon ska få ett riktigt uppvaknande snart så hon fattar...

När hon kom hem efter jobbet idag sa hon att hon började känna sig hängig (gör hon iofs ganska ofta) men nu mer, med ont i armhålorna (lymfvävnad) skyller så klart på att jag varit sjuk...

Hon ligger sedan i sin säng och vilar, jag går in till henne efter någon timme o smeker henne över kroppen, vilken är otäckt benig, typ bara ett stort höftben o revben känner jag genom överkastet och hennes kläder...Fy fan vad detta är jobbigt att känna! Säger att hon kanske borde försöka dricka och äta någonting. Hon säger att hon bara behöver vila. Jag säger att hon ju kan äta med mig om en stund. När jag sedan ska äta säger jag att jag ska ta mig en god "chokladbar" (proteinbar med chokladöverdrag, goda!) och vill såklart att hon med ska ta någonting gott (en bar) så vi kan mysa lite i soffan. Ska man ju göra när man är lite hängig! Hon säger inget utan verkar bara sur, tar två plommon o sätter sig vid köksbordet för att kolla reklam...TVÅ PLOMMON! Hallå!?? Jag var tvungen att säga att "du kan ju inte bara ta lite frukt, du måste ha något med mer näring i...typ yoghurt." Hon är sur och bara går förbi mig. Anledningen till att jag blir arg är dels att när jag var sjuk, och verkligen hade ont i magen, illamående och inte kunde äta egentligen blev hon svinsur och sa att "du måste ju äta, så kan du inte göra." Jag kämpade verkligen i mig massa näring i form av dryck (även en nd) samt mkt mat i förhållande till hur dåligt jag mådde. Nu när hon "bara är lite hängig" ska hon inte äta någonting då?? lite frukt, för att jag tycker hon borde äta? Alltså jag blir så sur. Jag åt både för hennes och min skull när jag var sjuk. (Åt tom falukorv och mos!!) dels för att hon blev så sur när jag sa att jag kanske inte borde äta och dels för att jag inte är dum i huvudet utan vet att jag måste få i mig näring annars kan jag gå ner för mkt och tillfrisknandet tar längre tid.

Är jag bara känslig eller vad tycker ni?

Jag orkar inte ha en ätstörd mamma som aldrig lyssnar eller är normal med allt som handlar om mat, utseende och vikt. Hon får fan sy in kläder i minsta storleken och hon njuter av det! Ni skulle se hur illa kläderna sitter på henne. Hon är som ett barn i kroppen o hennes huvud ser så sjukt stort ut. Det är fult. Kan hon inte se det är hon sjuk. Hon har alltid polotröja på sig. Jag vet varför- dels för att hon alltid fryser men mest för att man ser alla ben och hon är så insjunken så jag tror hon skäms. Hon hade en lätt urringad pyjamas på sig en kväll, och när hon skulle krama mig såg jag alla ben + att det gick innåt onormalt mkt där brösten ska vara. Hon använder alltid en för stor push-up och klagar ofta på sina smö bröst. Hon säger att hon skulle vilja göra en operation...hon pratar ofta om utseende och verkar njuta av att de i hennes ålder är smått överviktiga! Hon kan säga "de säger att jag är så nätt, liten och fin i kroppen och att de själva blivit tjocka och fått stora bröst av övergångsåldern..." Men mamma, för att ens kunna bli stor krävs ett överskott av energi- man kan inte enbart beskylla övergångsåldern. Dessutom, har man inget fett på kroppen kan den inte producera kvinnliga könshormoner, så då stannar man i utvecklingen, kroppen är som ett barns...detta vill jag säga rent ut, men har bara sagt nåt av det lite diskret ibland...Men det jag vill komma till är att hon verkar njuta av att hon är minst och "finast". Hon vill göra alla avundsjuka...helst skulle hon vilja gå omkring i en kort läder kjol och fixa brösten...kanske släta ut lite rynkor, fettsuga vader och lår (hon säger ibland -jag har så feta ben!!) SJukt.

Åh, ni ser ju hur mkt detta tar av min tillvaro. Jag vill inte vara ovänn med min mamma, vill inte ha henne som "hemlig" fiende...Hon skulle kunna vara min bästa vän om ho inte hade hållt på så här. Det är så tonnårsaktigt och allt verkar kretsa kring hur hon ser ut och hur lite hon lyckas äta en dag...verkar det som. Ibland tror jag tom att hon spyr!! Jag har en hatkärlek till min mor som jag inte mår bra av. Jag vill inte ha det så här. Men jag kan inte tala om vad jag innerst inne tänker och känner. Hon är så otroligt långsint och omogen så det finns inte. Tom pappa tycker det. Ibland blir jag arg på honom med. han tycker att jag borde äta mer mättat fett och av alla livsmedel och gå upp i vikt, men varför kan han inte säga till mamma, när han varje dag ser hur förbannat lite hon äter till middag! Han bara sitter tyst och glufsar i sig sin mat. Även om jag påpekat många gånger hur lite hon tar...Han är dum han med. Jag äter helt enligt rekommendationerna, jag vill inte äta för mkt mättat fett därför att det inte är hälsosamt samt att jag inte är så förtjust i det. Man kan äta så mkt godare saker. Jag försöker att få i mig ca 1800 kcal (tränar jag, så mer) varje dag, även om det innebär att jag får ta igen en del på kvällen. Men det är så svårt att försöka göra rätt när ens mamma gör allt som påminner en om det sjuka. Ibland blir jag tyvärr triggad. Känner mig ofta som ett en fet gris som äter mer än det dubbla av vad hon äter. Det är jobbigt och jag tänker inte finna mig i det för länge till. Jag vill leva mitt liv som jag behagar så får hon slösa bort sitt på att "vila" bort det. Inrutat som fan är det med här hemma, det orkar jag inte heller med. De är sååå tråkigt!

Gah, långt det blev nu, men jag var tvungen. Ska nog ut och ta ut en del på cykeln med! brukar hjälpa. Jag har ju ätit ordentligt till mellis o lunch så då "får/kan" jag! bra. Det är för min skull, och jag ska må bra!

Igår var vi hos mormor, hon har pratat länge om att vi skulle göra lasagne ihop. Mormor är så rolig när hon får smaka nåt "nytt". Som tex pasta! haha, hon bara älskar det. För nåt år sedan fick jag henne att tycka om jordnötter, hon visste knappt att man kunde äta dem som snax...Likadant med frukt o nötter i mat, mormor tycker det är sååå spännande. VIlket är roligt! Jag stod alltså för matlagningen hemma hos henne igår. Mkt trevligt! Dock har hon vedspis och edast ugn i den. Men det gick fint! maten blev supergod! Dock fick inte mormor riktigt som hon ville, då 3 av oss i familjen inte gillar bechamel/vit sås så mkt, och mormor vill ha mkt.

I fredags gjorde jag egen glass, i glassmaskin! Så himla roligt. Sådan glass är ju väldigt kaloririk då man inte använder sig av förtjockningsmedel o skummjölkspulver utan riktig grädde o äggulor... men ack så¨god...Njöt av den TVÅ dagar i rad! Dock inga mängder, men det behövs lixom inte. Ont i magen fick jag, då jag kombinerade den med kaffe, men det var det sååå värt...mmm. åt spontant choklad igår utan att någon annan gjorde det med=) Men var jag eg sugen? eller ville jag bara bevisa för mamma att jag kunde? vet inte...Vi åkte hem innan mormor ville bjuda på kaffe igår. lasagne + kaffe o fika någon timma efter bara kändes som överkurs. Tyvärr.  

mamma åt så skrattretande lite igår så jag var tvungen att säga "skämtar du? med den lilla portionen...?" hon svarar aldrig på sådant, utan agerar som att hon inte hör. förstår ni hur tråkigt det är att laga mat när någon äter som en mus? Gjorde iaf ugnspotatis, i form av tunna "chips" med timjan. verkligen supergott. till det rökt fläskfile som mamma skurit upp i 3 mm tjocka skivor. hon tar 4 små potatis"chips" och två bitar tunt skuret kött...eh, snälla?? alltså jag kunde bara inte hålla mig! det blev ju lixom inte mer än en halv liten potatis! Man kan inte antränga sig o göra nåt annorlunda, för då tar mamma såå lite o "tror" att det motsvarar en normal (enligt henne) potatisportion...

Likadant när hon kommer hem från jobbet, äter hon så lite så man kan börja gråta...två små skedar potatis sallad och max 60 g rökt lax...hon äter nästan bara lax med. Eller annan fisk. Hon är sååå trött när hon kommer hem o vilar någon timma för att sedan städa eller annat, laga mat, äta lite, och träna för att sedan vara dödstrött tills hon ska gå o lägga sig. Roligt. Jag mår så dåligt av att se detta så det tar upp massor a tid att bara oroa sig o försöka få henne att äta något lite mer än hon gör...så tröttsamt och jag orkar inte hålla på som om hon var ett bar som behöver tillsyn för att hon ska sköta sig. Det tär på mitt humör o jag känner bara mer och mer att jag vill härifrån. För att må bra själv o skapa mig ett liv! Orkar inte bo här längre och jag bara går och väntar på jobb så jag kan åtminstone tänka på att flytta! Saknar Halmstad och livet där massor, saknar att kunna laga det JAG är sugen på utan att behöva tänka på allas behov eller önskemål. Saknar någon slags livsglädje som jag skulle kunna ha om jag bara kunde få fokusera på mitt mående ett tag och göra saker för mig. Är nästan frisk nu o det bara kryper i benen o i kroppen! Jag känner mig stressad av att bo här. Jag kan inte koppla av eller njuta känns det som. Alltid är det någon eller något man ska anpassa sig till. dessutom sätter pappa endel press på mig med jobb osv...Åh, jag är inget barn och nu har jag fått nog av pekpinnar och anpassning, försöka göra alla nöjda och glada hela tiden!

Läser igenom gamla anteckningar nu i dagarna för att väcka gamla kunskaper till liv! Jag saknar studietiden så mkt! VIll göra om allt det roliga igen. Träffa alla underbara människor o träna på SATS, vara ute och ha roligt, vara omgiven av människor i samma livssituation! Jag tycker att det jag skrivit under utbildningen faktiskt är jättebra och iblan kan man knappt tro att man själv varit så duktig. Ja, faktsikt duktig och med huvudet på skaft. Nu känns allt bara jätteläskigt, svårt och faktiskt ganska tråkigt! Tyvärr!!! Jag behöver stimulans, ett friskt liv och inspiration! Det känner jag att jag inte kan utveckla här hemma med allt annat som cirkulerar i huset.

Imorgon ska jag åter till skolan för att hon jag var vikarie för ska på återbesök så jag kommer att vara där hela dagen. Hoppas det kan ge mig den positiva energin jag tidigare fått. Det tror jag. Ska bli roligt!

Kram alla som läser!

Ja, veckorna har verkligen rusat fram och mitt vik på 5 veckor är slut. Det är vemodigt, för jag trivs så bra på skolan! Alla i personalen är så trevliga och tillmötesgående=) Man blir helt varm...För att inte tala om elevern!

Vissa dagar var så klart riktigt tuffa och jag har känt mig otillräcklig, inkompetent och slarvig vissa dagar. Det sociala bland eleverna (relationer, tråkningar, konflikter och känslor) tar så mkt mer på krafterna än vad jag trodde. Men så lärorikt det varit. Dessutom har jag hört av många att de skulle vilja att jag fortsatte=) Det har varit så bra för mig det här! Synd bara att en dum sjukdom skulle avsluta det hela! Skulle jobbat nu i måndags, men var på akuten i söndags kväll o i måndags igen. De misstänkte blindtarmen, gissa om jag fick panik! Men efter mer prover dagen efter samt ultraljud så fick jag diagnosen körtelbuk. Alla lymfkörtlar i magen är inflammerade och gör så ont... Det var väldigt jobbigt att äta så klart, men jag har verkligen försökt att få i mig en del! (Och lyckats, men med en jävla smärta o lite illamående). I måndags fick Jag dessutom diarre på kvällen, massor...så på morgonen vägde jag så lite som jag vägde då jag började på kliniken! helt sjukt vilket ras vätska o maginnehåll kan orsaka! Men det mina vänner var bara tillfälligt. ska väga mig imorgon, men idag vägde jag bara 1 kg mindre än jag brukar, så alltså ingen större skada skedd. SÅ väljer jag att se på det. Jag vill ju inte ner så lågt igen! Dock var pappa på mig när jag var på sjukhuset att jag måste börja lägga på mig mer nu- "du är så skrin, ingen motståndskraft..." bla bla. Tjat. Jag uttryckte nog i mitt febriga tillstånd att jag äter bättre än rekommenderat ofta! Och att jag vill känna att jag iaf kan välja vad jag stoppar i mig när allt annat är okontrollerbart. Dessutom passade jag på att klaga på mamma o brorsan lite. Att han nog borde säga till henne med (benig som bara den). Mamma antydde så klart med detta när hon var ensam med mig. SLUTA, har jag lust att skirka. Gör man inget själv ska man inte säga till andra vad de bör göra och inte göra. Jag blir ofta irriterad o ledsen över hur patetiskt lite hon äter. Jag fattar inte hur människan orkar? Hon fällde ju en dum kommentar när hon satt o väntade med mig "sitter man bara ner behöver man ju inget..." hon menade energipåfyllning/mat...

suck. Nähä, så bara för att jag ligger ner några dagar behöver jag inget! Hon blev jättesur när jag sa att jag inte vågade äta nåt för jag inte ville ha mer ont eller var orolig över att nåt skulle hända i magen...Så töntigt- aja.

Det som hände sist var att mamma av någon anledning ville beställa kebabrulle (!). jag sa jag kunde äta lite då, men jag var inte sugen. hon tog en ände till mig, en fin torr (liten), köttig bit, med lite bröd till sig själv, resten till pappa- jag smällde av. dessutom spottade hon ut den lilla deg det var runt...jag kände mig bara så äcklad som fick denna stump med typ bara bröd o massa fetsås, samtidigt som jag eg. inte ville ha och att jag var så irriterad! Så arg blev jag. Hade hänt liknande saker några dagar tidigare. frågade om vi skulle ha någon fruktsallad till efterrätt. men det orkade hon ju inte. bägaren rann över och jag gick upp på toan, stod  o andades o kollade mig själv i spegeln, tårarna började rinna. ilskan över massa saker blev starkare och jag var så äcklad så jag satte fingrarna i halsen o körde ner dem tills jag fått upp det mesta....mådde sååå dåligt över det sen så jag bara stod i duschen o lipade. Tyckte att det var hon som drev mig till det o jag pallade inte reda ut det jag kände så jag tog ut det på mig själv. ILLA! Trodde ju jag var starkre då...

samma sak på kvällarna när vi ska äta, eller varje gång vi ska äta...mamma tar alltid först. hon tar så klart de "bästa" sakerna och så lite ris/pasta/potatis så jag ibland säger till. alltså två små matskedar ris?? Hallå? du är inte 3 år...man känner hennes revben tydligare o jag fattar inte vad hon håller på med?

Ibland kan hon säga att hon är så rädd att övergångsåldern skulle förändra hennes kropp...men då säger jag bara att för att gå upp i vikt måste man äta mer...mer än vanligt...alla byxor hänger och hon ser dum ut. Vill bara ruska in det i henne, det hon gör är farligt. det är sjukt, osunt.

Nog om henne. Men ni kanske förstår att hon tar mkt energi från mig. känns också ofta som att ja måste påminna henne om att äta, eller inspirera henne. "jag är inte sugen på nåt ikväll" låter det väldigt ofta. Undrar varför hon har sömnsvårigheter? Tradigt är det, och jag bara längtar tills jag kan flytta!! Då ska jag unna mig massa gott och kämpa med att få en kvinnas kropp igen. Det är bannemig intekul att unna sig något eller ha "fredagsmys" när ens mamma har ett sjukt ätbeteende och aldrig vill äta nåt gott ihop. Hon fattar lixom inte. Detta gör faktiskt ont i mig. hon släcker ofta min utmanarglöd.

ett exempel till; förra helgen var jag bjuden på fika hos en gammal kompis som verkligen gillar att baka. Jag o mamma kollade massa recept o så sa jag plötsligt " Det ska bli spännande att se vad X bjuder på!" då svarar hon surt: "men du äter ju inte kakor..." eh? uppmuntran tack? Var finns medkänslan. Försökte faktiskt peppa mig själv och intala mig att det ju inte är så farligt, bara spännande! Fy vad jag tycker illa om henne ibland. tyvärr måste jag säga det. Vår relation tar skada av detta...o det är ju så onödigt!

Sa jag att jag gärna vill flytta??

Lovar att bli bättre på att skriva av mig här! Älskar er respons, den ger mig en kick i rumpan! Tack Underbar tjejer!

kram på er o alla som orkar läsa!   

Ja, veckorna har verkligen rusat fram och mitt vik på 5 veckor är slut. Det är vemodigt, för jag trivs så bra på skolan! Alla i personalen är så trevliga och tillmötesgående=) Man blir helt varm...För att inte tala om elevern!

Vissa dagar var så klart riktigt tuffa och jag har känt mig otillräcklig, inkompetent och slarvig vissa dagar. Det sociala bland eleverna (relationer, tråkningar, konflikter och känslor) tar så mkt mer på krafterna än vad jag trodde. Men så lärorikt det varit. Dessutom har jag hört av många att de skulle vilja att jag fortsatte=) Det har varit så bra för mig det här! Synd bara att en dum sjukdom skulle avsluta det hela! Skulle jobbat nu i måndags, men var på akuten i söndags kväll o i måndags igen. De misstänkte blindtarmen, gissa om jag fick panik! Men efter mer prover dagen efter samt ultraljud så fick jag diagnosen körtelbuk. Alla lymfkörtlar i magen är inflammerade och gör så ont... Det var väldigt jobbigt att äta så klart, men jag har verkligen försökt att få i mig en del! (Och lyckats, men med en jävla smärta o lite illamående). I måndags fick Jag dessutom diarre på kvällen, massor...så på morgonen vägde jag så lite som jag vägde då jag började på kliniken! helt sjukt vilket ras vätska o maginnehåll kan orsaka! Men det mina vänner var bara tillfälligt. ska väga mig imorgon, men idag vägde jag bara 1 kg mindre än jag brukar, så alltså ingen större skada skedd. SÅ väljer jag att se på det. Jag vill ju inte ner så lågt igen! Dock var pappa på mig när jag var på sjukhuset att jag måste börja lägga på mig mer nu- "du är så skrin, ingen motståndskraft..." bla bla. Tjat. Jag uttryckte nog i mitt febriga tillstånd att jag äter bättre än rekommenderat ofta! Och att jag vill känna att jag iaf kan välja vad jag stoppar i mig när allt annat är okontrollerbart. Dessutom passade jag på att klaga på mamma o brorsan lite. Att han nog borde säga till henne med (benig som bara den). Mamma antydde så klart med detta när hon var ensam med mig. SLUTA, har jag lust att skirka. Gör man inget själv ska man inte säga till andra vad de bör göra och inte göra. Jag blir ofta irriterad o ledsen över hur patetiskt lite hon äter. Jag fattar inte hur människan orkar? Hon fällde ju en dum kommentar när hon satt o väntade med mig "sitter man bara ner behöver man ju inget..." hon menade energipåfyllning/mat...

suck. Nähä, så bara för att jag ligger ner några dagar behöver jag inget! Hon blev jättesur när jag sa att jag inte vågade äta nåt för jag inte ville ha mer ont eller var orolig över att nåt skulle hända i magen...Så töntigt- aja.

Det som hände sist var att mamma av någon anledning ville beställa kebabrulle (!). jag sa jag kunde äta lite då, men jag var inte sugen. hon tog en ände till mig, en fin torr (liten), köttig bit, med lite bröd till sig själv, resten till pappa- jag smällde av. dessutom spottade hon ut den lilla deg det var runt...jag kände mig bara så äcklad som fick denna stump med typ bara bröd o massa fetsås, samtidigt som jag eg. inte ville ha och att jag var så irriterad! Så arg blev jag. Hade hänt liknande saker några dagar tidigare. frågade om vi skulle ha någon fruktsallad till efterrätt. men det orkade hon ju inte. bägaren rann över och jag gick upp på toan, stod  o andades o kollade mig själv i spegeln, tårarna började rinna. ilskan över massa saker blev starkare och jag var så äcklad så jag satte fingrarna i halsen o körde ner dem tills jag fått upp det mesta....mådde sååå dåligt över det sen så jag bara stod i duschen o lipade. Tyckte att det var hon som drev mig till det o jag pallade inte reda ut det jag kände så jag tog ut det på mig själv. ILLA! Trodde ju jag var starkre då...

samma sak på kvällarna när vi ska äta, eller varje gång vi ska äta...mamma tar alltid först. hon tar så klart de "bästa" sakerna och så lite ris/pasta/potatis så jag ibland säger till. alltså två små matskedar ris?? Hallå? du är inte 3 år...man känner hennes revben tydligare o jag fattar inte vad hon håller på med?

Ibland kan hon säga att hon är så rädd att övergångsåldern skulle förändra hennes kropp...men då säger jag bara att för att gå upp i vikt måste man äta mer...mer än vanligt...alla byxor hänger och hon ser dum ut. Vill bara ruska in det i henne, det hon gör är farligt. det är sjukt, osunt.

Nog om henne. Men ni kanske förstår att hon tar mkt energi från mig. känns också ofta som att ja måste påminna henne om att äta, eller inspirera henne. "jag är inte sugen på nåt ikväll" låter det väldigt ofta. Undrar varför hon har sömnsvårigheter? Tradigt är det, och jag bara längtar tills jag kan flytta!! Då ska jag unna mig massa gott och kämpa med att få en kvinnas kropp igen. Det är bannemig intekul att unna sig något eller ha "fredagsmys" när ens mamma har ett sjukt ätbeteende och aldrig vill äta nåt gott ihop. Hon fattar lixom inte. Detta gör faktiskt ont i mig. hon släcker ofta min utmanarglöd.

ett exempel till; förra helgen var jag bjuden på fika hos en gammal kompis som verkligen gillar att baka. Jag o mamma kollade massa recept o så sa jag plötsligt " Det ska bli spännande att se vad X bjuder på!" då svarar hon surt: "men du äter ju inte kakor..." eh? uppmuntran tack? Var finns medkänslan. Försökte faktiskt peppa mig själv och intala mig att det ju inte är så farligt, bara spännande! Fy vad jag tycker illa om henne ibland. tyvärr måste jag säga det. Vår relation tar skada av detta...o det är ju så onödigt!

Sa jag att jag gärna vill flytta??

Lovar att bli bättre på att skriva av mig här! Älskar er respons, den ger mig en kick i rumpan! Tack Underbar tjejer!

kram på er o alla som orkar läsa!