Nu är jag så sur och arg på mamma! Vill att hon ska få ett riktigt uppvaknande snart så hon fattar...

När hon kom hem efter jobbet idag sa hon att hon började känna sig hängig (gör hon iofs ganska ofta) men nu mer, med ont i armhålorna (lymfvävnad) skyller så klart på att jag varit sjuk...

Hon ligger sedan i sin säng och vilar, jag går in till henne efter någon timme o smeker henne över kroppen, vilken är otäckt benig, typ bara ett stort höftben o revben känner jag genom överkastet och hennes kläder...Fy fan vad detta är jobbigt att känna! Säger att hon kanske borde försöka dricka och äta någonting. Hon säger att hon bara behöver vila. Jag säger att hon ju kan äta med mig om en stund. När jag sedan ska äta säger jag att jag ska ta mig en god "chokladbar" (proteinbar med chokladöverdrag, goda!) och vill såklart att hon med ska ta någonting gott (en bar) så vi kan mysa lite i soffan. Ska man ju göra när man är lite hängig! Hon säger inget utan verkar bara sur, tar två plommon o sätter sig vid köksbordet för att kolla reklam...TVÅ PLOMMON! Hallå!?? Jag var tvungen att säga att "du kan ju inte bara ta lite frukt, du måste ha något med mer näring i...typ yoghurt." Hon är sur och bara går förbi mig. Anledningen till att jag blir arg är dels att när jag var sjuk, och verkligen hade ont i magen, illamående och inte kunde äta egentligen blev hon svinsur och sa att "du måste ju äta, så kan du inte göra." Jag kämpade verkligen i mig massa näring i form av dryck (även en nd) samt mkt mat i förhållande till hur dåligt jag mådde. Nu när hon "bara är lite hängig" ska hon inte äta någonting då?? lite frukt, för att jag tycker hon borde äta? Alltså jag blir så sur. Jag åt både för hennes och min skull när jag var sjuk. (Åt tom falukorv och mos!!) dels för att hon blev så sur när jag sa att jag kanske inte borde äta och dels för att jag inte är dum i huvudet utan vet att jag måste få i mig näring annars kan jag gå ner för mkt och tillfrisknandet tar längre tid.

Är jag bara känslig eller vad tycker ni?

Jag orkar inte ha en ätstörd mamma som aldrig lyssnar eller är normal med allt som handlar om mat, utseende och vikt. Hon får fan sy in kläder i minsta storleken och hon njuter av det! Ni skulle se hur illa kläderna sitter på henne. Hon är som ett barn i kroppen o hennes huvud ser så sjukt stort ut. Det är fult. Kan hon inte se det är hon sjuk. Hon har alltid polotröja på sig. Jag vet varför- dels för att hon alltid fryser men mest för att man ser alla ben och hon är så insjunken så jag tror hon skäms. Hon hade en lätt urringad pyjamas på sig en kväll, och när hon skulle krama mig såg jag alla ben + att det gick innåt onormalt mkt där brösten ska vara. Hon använder alltid en för stor push-up och klagar ofta på sina smö bröst. Hon säger att hon skulle vilja göra en operation...hon pratar ofta om utseende och verkar njuta av att de i hennes ålder är smått överviktiga! Hon kan säga "de säger att jag är så nätt, liten och fin i kroppen och att de själva blivit tjocka och fått stora bröst av övergångsåldern..." Men mamma, för att ens kunna bli stor krävs ett överskott av energi- man kan inte enbart beskylla övergångsåldern. Dessutom, har man inget fett på kroppen kan den inte producera kvinnliga könshormoner, så då stannar man i utvecklingen, kroppen är som ett barns...detta vill jag säga rent ut, men har bara sagt nåt av det lite diskret ibland...Men det jag vill komma till är att hon verkar njuta av att hon är minst och "finast". Hon vill göra alla avundsjuka...helst skulle hon vilja gå omkring i en kort läder kjol och fixa brösten...kanske släta ut lite rynkor, fettsuga vader och lår (hon säger ibland -jag har så feta ben!!) SJukt.

Åh, ni ser ju hur mkt detta tar av min tillvaro. Jag vill inte vara ovänn med min mamma, vill inte ha henne som "hemlig" fiende...Hon skulle kunna vara min bästa vän om ho inte hade hållt på så här. Det är så tonnårsaktigt och allt verkar kretsa kring hur hon ser ut och hur lite hon lyckas äta en dag...verkar det som. Ibland tror jag tom att hon spyr!! Jag har en hatkärlek till min mor som jag inte mår bra av. Jag vill inte ha det så här. Men jag kan inte tala om vad jag innerst inne tänker och känner. Hon är så otroligt långsint och omogen så det finns inte. Tom pappa tycker det. Ibland blir jag arg på honom med. han tycker att jag borde äta mer mättat fett och av alla livsmedel och gå upp i vikt, men varför kan han inte säga till mamma, när han varje dag ser hur förbannat lite hon äter till middag! Han bara sitter tyst och glufsar i sig sin mat. Även om jag påpekat många gånger hur lite hon tar...Han är dum han med. Jag äter helt enligt rekommendationerna, jag vill inte äta för mkt mättat fett därför att det inte är hälsosamt samt att jag inte är så förtjust i det. Man kan äta så mkt godare saker. Jag försöker att få i mig ca 1800 kcal (tränar jag, så mer) varje dag, även om det innebär att jag får ta igen en del på kvällen. Men det är så svårt att försöka göra rätt när ens mamma gör allt som påminner en om det sjuka. Ibland blir jag tyvärr triggad. Känner mig ofta som ett en fet gris som äter mer än det dubbla av vad hon äter. Det är jobbigt och jag tänker inte finna mig i det för länge till. Jag vill leva mitt liv som jag behagar så får hon slösa bort sitt på att "vila" bort det. Inrutat som fan är det med här hemma, det orkar jag inte heller med. De är sååå tråkigt!

Gah, långt det blev nu, men jag var tvungen. Ska nog ut och ta ut en del på cykeln med! brukar hjälpa. Jag har ju ätit ordentligt till mellis o lunch så då "får/kan" jag! bra. Det är för min skull, och jag ska må bra!

Igår var vi hos mormor, hon har pratat länge om att vi skulle göra lasagne ihop. Mormor är så rolig när hon får smaka nåt "nytt". Som tex pasta! haha, hon bara älskar det. För nåt år sedan fick jag henne att tycka om jordnötter, hon visste knappt att man kunde äta dem som snax...Likadant med frukt o nötter i mat, mormor tycker det är sååå spännande. VIlket är roligt! Jag stod alltså för matlagningen hemma hos henne igår. Mkt trevligt! Dock har hon vedspis och edast ugn i den. Men det gick fint! maten blev supergod! Dock fick inte mormor riktigt som hon ville, då 3 av oss i familjen inte gillar bechamel/vit sås så mkt, och mormor vill ha mkt.

I fredags gjorde jag egen glass, i glassmaskin! Så himla roligt. Sådan glass är ju väldigt kaloririk då man inte använder sig av förtjockningsmedel o skummjölkspulver utan riktig grädde o äggulor... men ack så¨god...Njöt av den TVÅ dagar i rad! Dock inga mängder, men det behövs lixom inte. Ont i magen fick jag, då jag kombinerade den med kaffe, men det var det sååå värt...mmm. åt spontant choklad igår utan att någon annan gjorde det med=) Men var jag eg sugen? eller ville jag bara bevisa för mamma att jag kunde? vet inte...Vi åkte hem innan mormor ville bjuda på kaffe igår. lasagne + kaffe o fika någon timma efter bara kändes som överkurs. Tyvärr.  

mamma åt så skrattretande lite igår så jag var tvungen att säga "skämtar du? med den lilla portionen...?" hon svarar aldrig på sådant, utan agerar som att hon inte hör. förstår ni hur tråkigt det är att laga mat när någon äter som en mus? Gjorde iaf ugnspotatis, i form av tunna "chips" med timjan. verkligen supergott. till det rökt fläskfile som mamma skurit upp i 3 mm tjocka skivor. hon tar 4 små potatis"chips" och två bitar tunt skuret kött...eh, snälla?? alltså jag kunde bara inte hålla mig! det blev ju lixom inte mer än en halv liten potatis! Man kan inte antränga sig o göra nåt annorlunda, för då tar mamma såå lite o "tror" att det motsvarar en normal (enligt henne) potatisportion...

Likadant när hon kommer hem från jobbet, äter hon så lite så man kan börja gråta...två små skedar potatis sallad och max 60 g rökt lax...hon äter nästan bara lax med. Eller annan fisk. Hon är sååå trött när hon kommer hem o vilar någon timma för att sedan städa eller annat, laga mat, äta lite, och träna för att sedan vara dödstrött tills hon ska gå o lägga sig. Roligt. Jag mår så dåligt av att se detta så det tar upp massor a tid att bara oroa sig o försöka få henne att äta något lite mer än hon gör...så tröttsamt och jag orkar inte hålla på som om hon var ett bar som behöver tillsyn för att hon ska sköta sig. Det tär på mitt humör o jag känner bara mer och mer att jag vill härifrån. För att må bra själv o skapa mig ett liv! Orkar inte bo här längre och jag bara går och väntar på jobb så jag kan åtminstone tänka på att flytta! Saknar Halmstad och livet där massor, saknar att kunna laga det JAG är sugen på utan att behöva tänka på allas behov eller önskemål. Saknar någon slags livsglädje som jag skulle kunna ha om jag bara kunde få fokusera på mitt mående ett tag och göra saker för mig. Är nästan frisk nu o det bara kryper i benen o i kroppen! Jag känner mig stressad av att bo här. Jag kan inte koppla av eller njuta känns det som. Alltid är det någon eller något man ska anpassa sig till. dessutom sätter pappa endel press på mig med jobb osv...Åh, jag är inget barn och nu har jag fått nog av pekpinnar och anpassning, försöka göra alla nöjda och glada hela tiden!

Läser igenom gamla anteckningar nu i dagarna för att väcka gamla kunskaper till liv! Jag saknar studietiden så mkt! VIll göra om allt det roliga igen. Träffa alla underbara människor o träna på SATS, vara ute och ha roligt, vara omgiven av människor i samma livssituation! Jag tycker att det jag skrivit under utbildningen faktiskt är jättebra och iblan kan man knappt tro att man själv varit så duktig. Ja, faktsikt duktig och med huvudet på skaft. Nu känns allt bara jätteläskigt, svårt och faktiskt ganska tråkigt! Tyvärr!!! Jag behöver stimulans, ett friskt liv och inspiration! Det känner jag att jag inte kan utveckla här hemma med allt annat som cirkulerar i huset.

Imorgon ska jag åter till skolan för att hon jag var vikarie för ska på återbesök så jag kommer att vara där hela dagen. Hoppas det kan ge mig den positiva energin jag tidigare fått. Det tror jag. Ska bli roligt!

Kram alla som läser!