Efter ca en veckas förkylning hoppas jag nu att jag fått ny kraft! Jag har iallafall massor med motivation till jobbet! Ska bli så skönt med vardag igen! Massa nya utmaningar och nya lektioner.

Imorgon ska jag dessutom på en lägenhetsvisning och ett seminarium som handlar om att hitta kraften inom sig. Kommer antagligen skriva ner lite reflektioner från den sen, om ni är nyfikna. Hoppas några nya tanksätt gestaltar sig för mig... Man kanske blir som en ny människa? haha. Nja, vi får se, det är en kul grej helt enkelt.

Hoppas ni får en bra start på den kommande veckan!

KRAM

Äntligen har jag fått min efterlängtade Sushi! SÅÅÅ smarrigt...mmm jag längtar bara till nästa gång=) Haha. Min killkompis var med och han tyckte med om det! Denna gång valde jag några som jag verkligen gillar och så provade jag en ny som var med "omelett" ? haha, den smakade bara lite sött, inte ägg iallafall! Vi tog varsitt luncherbjudande med kyckling spett + sås och ris och 8 bitarssushi. Det är mycket mat och jag äter upp allt utom det extra riset (inte all så heller...) Men man blir verkligen mätt! Förstå gången lämnade jag nog två rullar med sushiris, eller om det var 3, men nu bara lite mer än 1. Framsteg..hehe. Har aldrig varit speciellt hungrig när jag ätit sushi, alltså inte så att man måste äta fort utan jag äter för det är gott! Sen att man blir extra mätt kan kvitta när jag äter ute och har trevligt! Nej, det är för jävla gott på det där stället! Otroligt trevlig och tillmötesgående personal som kan sitt... Bara positivt alltså. Mysmat!

Det spelar ingen roll att det är kallt ute heller! Man blir ju lite het av wasabin och mison.

Vi var och handlade lite mat och så och jag köpte nåt som jag länge varit sugen på, turkisk pepper! Han skulle ha så då "vågade" jag med slå till, haha. Har kollat och klämt på dem några gånger men aldrig lagt dem i korgen. Dock vet jag inte om jag ska äta dem idag. Sushi kanske får räcka med lyx och unnande. Men sötsugen blir man minsann av sushi, tur jag köpte en massa god frukt då=9 Får ta lite kvargröra och frukt o nötter till fika sen tror jag, eller kanske delikatessyoghurt. MUMS. Kaffe får det bli i vilket fall om ett tag.

Hoppas er lördag blir bra! 

Känner en stark lust att svara på lite kommentarer jag fått, speciellt denna:

Kommentar till Onormalt?
det är nyttigt att äta kolhydrater för de är en del av den kemiska förbrenninge i kroppen och tack vare kolhydrater förbränner vi fett snabbare.... läs på och skriv sen... allt är nyttigt i måtliga mängder och en chockladbit dödar oss inte... va inte så fixerad vid så protentiösa saker och fokusera dig på nåt som är viktigt istället

av scarlett

Undrar för det första var det där om den kemiska förbränningen i kroppen och att vi tack vare kolhydrater bränner fett snabbare kommer ifrån??

Efter allt snack om lchf och GI- metoder hit och dit borde det väl inte undgått någon att tar vi bort kolhydrater eller minskar kraftigt på dem tvingas kroppen att bränna fettet. kolhydraterna är kroppens och hjärnans främsta bränsle ja, (i form av klykogen) men äter man för mycket av kolhydrater och samtidigt annat i just det intaget lagrar kroppen överflödet som fett/reserv för att använda när det behövs...Någon som inte håller med? Proteinerna är byggstenar och dessa behöver vi för att bla inte förlora muskler, speciellt om man ligger på energiunderskott. Därför anser jag det viktigt för mig att äta mer av proteiner (tycker de är jävligt goda med!) om jag nu skulle ha ett energiunderskott eller snarare äta så att jag "klarar" mig om dagarna.

Men man kan inte bränna fett om man inte intar något fett. Kroppen är inte dum, den sparar in på det som inte kommer in, så att säga, däremot kan kroppen omvandla energin från alla näringsämnen om man äter lite eller inga kolhydrater så binder kroppen inte vatten och måste då istället "äta av" muskler och fettvävnaden...Dock blir man trög och lite "dum i huvudet" av för lite kolhydrater, man förlorar även viktigt serotonin och kan bli deprimerad om man får för lite kolhyudrater och fett...Därför försöker jag äta balanserat men ursäkta mig om jag nojjar över kolhydrater eller vad det nu må vara. Antar att en som aldrig haft en ätstörning skulle fälla en sån kommentar som "fokusera på nåt som är viktigt i stället"...och visst, det kan jag känna massor av gånger! Tro mig, men det är så att det bor något litet monster i huvudet och det monstret måste, tyvärr, få säga sitt och blir galen om kontrollen släpps för mycket eller man avviker för mkt mot sina "trygga" vanor. Vet inte hur jag ska förklara men kontrollen och en viss besatthet är nog det värsta med att ha äs-- därför lyssnar man ock "lyder" för att slippa ångest och jobbiga tankar..

Går man hemma och lever i en familj med fixerade människor, ja då är det fan svårt att undvika att själv vara det/släppa det/ eller rent av bli ännu mer fixerad!

Men innan jag blev sjuk så tyckte jag att människor som åt lite och var "petiga" och höll koll på vikten var urlöjliga, det fanns inte i min värld. Jag var verkligen "care free" och nöjd, visst man hade ju sina komplex, men inte mer än en vanlig tonåring. Så jag kan förstå människor som kan vara okänsliga och tycka att saker vi säger eller gör är löjliga, men det visar väl bara på hur okunniga de är inom äs-problematiken. SKÖNT FÖR DEM. Jag tar gärna kritik, särskillt när jag får så mkt uppmuntran och "heja dig" och att jag är stark som exvis klarar lite choklad efter maten eller en stor fettig semla!

På tal om SEMLAN hörni, fy fan, den sitter kvar än (både i kropp och huvud..)...igår åt jag ganska fettsnålt och drog ner lite på kolhydraterna för att jag kände mig SÅÅ tung och flötig i kroppen... är sjuk med, så ingen som helst motion sen i lördags! paniken börjar krypa...vill bara ut. En SEMLA är verkligen allt det som är jobbigt:

stor, söt vetebulle, massa grädde och söt mandelmassa och dessutom massa florsocker på. Ja, så stavas ångest, SEMLA. Illamående efter en halv borde ju betyda att det är FÖR MYCKET?? (Om någon tycker att jag förlorar om jag tänker kompensatoriskt så tycker jag att jag vann för att jag klarade av något så stort för mig.)

Gillar detta uttryck starkt:

Inget livsmedel är så nyttigt att man alltid kan äta utav det, men inget livsmedel är heller så onyttigt att man aldrig kan äta av det.

Balans (precis som scarlett syftar på) och variation och en eller två semlor/år kommer inte göra någon skillnad...försöker jag intala mig.

Idag gjorde jag mitt goda frukostbröd ige

Jag har blivit sjuk! Mådde dåligt igår men gick till jobbet i allafall och höll nästan på att svimma i skolan, läskigt! Men var tvungen att gå för vi skulle ha en utbildning på eftermiddagen. Den var verkligen bra och givande och det jobbiga vara att chefen bjöd på semlor! Klarade ju inte av att äta någon förra året på villan och nu hann jag verkligen inte förbereda mig! (och tur var väl det kanske) panik så klart då de var fullstora med mkt fyllning. Jag hade tänkt äta en i år, men en mindre i så fall och när jag skulle varit sugen...aja först sa min kollega att "detta" behöver jag ju inte (hon vill gå ner) och jag sa direkt att vi kunde dela då jag inte var hungrig, men precis när jag tagit kaffe sa hon att hon nog vill ha en hel iaf...Alla tog ju och chefen bjöd och det fanns inga alternativ. Hjärtat slog fort och jag var nog stirrig, men när jag satt tänderna i locket tillsammans med lite grädde tänkte jag bara att jag får passa på att njuta så gott det går! Dock har jag lite svårt att fokusera på samtal då jag fokuserar så mkt på det framför mig...Men det gick nog bättre än väntat, det var sån god atmosfär! Men redan efter halva semla kände jag mig illamående och paniken steg. Kan ju inte lämna tänkte jag, men man vill ju inte sitta spyfärdig heller! Såg då att andra vid bordet hade skrapat av en del av fyllningen så jag gjorde samma sak. lämnade en lite bit och lite fyllning till slut. Huh. Det värsta var nog ändå att jag inte kunde motionera på hela dagen pga sjukdomen...fan! Men jag dog inte iaf...Ska tillägga att jag till lunch ätit värsta fettiga spagett med köttfärssås (mammas) så därför tog det emot extra med illamående tror jag! Att sånt kan göra en att känna sig sååå äcklig och ofräsch? tung och fet i kroppen? sjukt.

Iaf så har jag även blivit utmanad av hedvig!

Jag ska berätta 7 st sanningar om mig själv:

1. Jag handlar jeans på H&M barn (vissa är faktiskt snygga)
2. Jag rökte en period på högstadiet
3. Under de senaste två åren har jag tänkt på sex kanske 3-5 gånger!
4. Jag äter ca 1 ask läkerol/dag och har minst fem olika sorter hemma... 
5. Detta (på skolan) är mitt första riktiga arbete
6. Om jag ska iväg/jobba kan jag inte bryta mina morgonrutiner (sminkning, kläder, mat sen tänderna, håret och toabesök) och frukosten består då alltid av gröt och ägg + ev. liten frukt.
7. Jag gillar inte att ha utläppt hår. Det ligger aldrig som jag vill, är ivägen och då spänner jag axlarna! (borde skaffa mig en frisyr, haha)

Tänkte bara skriva och berätta att jag varit i skolan nästan hela dagen, möte + möte med fika och utvecklingssamtal i ett kör. Sedan hem en vända för lite mer mat och miljöombyte en stund för att sedan åka tillbaka igen för föräldrarmöte (mitt första!) Inte så nervöst som jag hade trott, har alltid ogillat att redovisa och prata inför jämngamla och vuxna, men det gick helt ok! Visst tänker man alltid att man glömmer saker, stressar eller borde sagt något på ett annat sätt osv, man är så kritisk. MEN, fick beröm av en granne och min kollega (som är klasslärare) SÅ underbar känsla!

Till råga på allt är jag ganska förkyld och lite seg i huvudet, men det gick fint och det var trevligt!

Maten har verkligen varit annorlunda idag, men jag tror det har varit på ett bra sätt. Jag klarar mycket som är obekvämt. shit, ibland blir jag förvånad...haha.

Dock måste jag erkänna att det var jobbigt att äta fiskgratäng i skolan idag, jag tog sååå mkt, alltså mer än vad jag normalt äter och mer än vad jag skulle fått på villan. Det råkade bli så. Och vet ni, det är där det är jobbigt! Att man inte kan välja att lyssna på kroppen inte ens om man velat! Jag MÅSTE äta allt jag tar till mig (måste vara en förebild för barnen!) Usch, jag som är ganska petig...svårt att lämna nåt! Så att äta i matsalen blir alltid till en utmaning. Sen mellan mötena var det fika, olika mackor, choklad o vindruvor. Jag hade planerat att äta ett äpple och ett salt kex typ (kl 15, för jag skulle vara tvungen att äta nåt efter 17 då jag skulle till skolan 17.40 igen...) Men, det fanns bara vindruvor och mest mackor o ost...tog ett vitt, ganska kompakt bröd med två tjocka skivor ost. inte alls likt mig! fattar inget...var knappt hungrig heller efter den mastiga lunchen...sen hem för en fryst quornlasagne och INGEN motion däremellan...Jobbigt? nja, ganska! Men fan vilken energi jag hade sen hörni. när jag kom hem tog jag senare en apelsin och lite nötter...för att jag var sugen och glad=) eller nåt...knappt haft någon kontroll eller skrivit upp vad jag ätit, framsteg?! Tror att jag måste hamna i såna här situationer där man knappt kan välja, för då MÅSTE jag ju utmana mig. Är nog bra, faktiskt. Men läskigt är det! Det ska jag inte sticka under stolen med. Men alla möten och så har gjort att jag har kännt mig viktig och att man då är förnuftig och hellre äter lite extra för att vara allert och mer "stadig". Jag känner mig starkare när jag kan vara sådär förnuftig och inte oroa mig för såna "struntsaker" som det är för många. Det ska ju vara en naturlig del i allas liv, och ge energi och kraft till att jobba och må bra...Nu kan jag jobba lite till!

(INGEN motion idag och heller, inte sedan i lördags faktiskt!!) måste bli frisk istället (från förkylningen) haha.

STYRKEKRAM till alla er som kämpar på i era liv, med vad det än må vara, men särskillt med maten.

Tycker ni att det är "onormalt" eller fel att tänka att om man äter mindre/lite kolhydrater till maten, tex potatis eller pasta, är det ok att kunna äta något extra efteråt, tex en chokladbit eller något annat "jobbigt"? Då får man ju kolhydrater men det blir inte för mycket då än om man hade ätit "normalt" och sedan det där extra? Äter ju ofta frukt efter maten för att det är så gott och ett bra sätt att avsluta måltiden på, men om jag då äter mindre kolhydrater till maten känner jag nästan att jag borde unna mig något för att jag var "duktig" eller något som inte åt massa kolhydrater...Jättekonstigt resonemang va? Eller tänker ni så?

Innan var det mer att jag skulle äta för ett visst antal kalorier och om jag åt "snålt" fick jag ta något gott efter maten...risken var alltid att jag skulle hamna i situationen att jag bara ville ha mer och inte kunde sluta. DET sitter verkligen kvar än! Alltså jag får ofta massa tankar och lite dåligt samvete då jag tar tex en chokladbit eller nån liten kaka efter maten. ALLTID. TÄnker en massa och då känns det fan bättre att låta bli. Varför kan jag inte bara njuta och tillåta mig något utan att tänka så mycket!? Det är jobbigt både med folk och själv kan jag meddela, för har jag "bestämt" att äta något i sällskap, ja då kan jag ju inte komma undan eller äta bara lite eller spotta ut/ångra mig! Men är jag själv kan jag ju det och det känns som att jag inte behöver bevisa för någon att jag kan äta det så varför då göra det? (Jo, det känns som att jag måste "visa" för andra, särskillt familjen att jag KAN äta det...)

Men åter till ämnet, vad tycker ni, bör man tänka så här eller är det lite stört?

Om du äter en räksallad till lunch, tänker du då att du kan ta en efterrätt/fika efteråt? Eller känner du att du borde för att du varit sååå nyttig och behöver lite kolhydrater för att bli av med suget eller för att "komplettera" för maten?

Djupa tankar...=)

Nu måste det bli lite plugg för min del!

Denna helg har varit värre än på länge! Har masssssoooor att göra/plugga (allt är skolrelaterat) och jag är så galet trött. Det hela började med att det blev helg och pappa o mamma skulle åka på en shoppingtripp på lördagen (sa de i fredags). Ok, gött, tänkte jag, massor med egentid för plugg och så. DOCK frågade pappa om jag kunde köra ner brorsan till stan efter lunch (tar ca 45 min T/R), jag vände direkt taggarna ut och sa att han väl kunde ta bussen, tycker han är så bortskämd. Men det fanns flera argument, som visserligen var bra, till att han behövde skjuts. ÅH, jag blev sur för att jag verkligen tänkt plugga hela dagen o inte ge mig ut, bara fokusera...så jag sa att jag skulle tänka på det, men att jag eg inte ville. Kan inte gå igenom allt som sades och hände men det slutade iaf med att pappa blev sur o kl 22.30 när jag skulle gå och lägga mig frågade jag när de skulle åka o pappa sa att de inte kunde åka (indirekt mitt fel), han hade inte lust längre och brorsan ingen skjuts. Jag blev sur och irriterad över att jag nu inte skulle kunna va huset för mig själv...Irriterad på att pappa ska vända det till att det blir mitt fel och att brorsan alltid ska förstöra o få sina behov tillfredsställda. Jag kunde inte sova utan var bara så sur för att det blev som det blev, kunde inte koppla av o började lipa för allt, jobbet, konflikterna, att jag bor hemma och inte kan andas här! Massor av spänningar bara kom ut o pappa kom o pratade med mig och massa tjafs, hatar att visa mig svag!

Iaf, jag var sjukt trött på lördagen, ögonen var svullna och jag var irriterad, pappa var irriterad för att jag förstört hans dag o brorsan ska bara ta plats! Mest synd var det om mamma som ville iväg...HATAR mig själv för att jag alldrig kan göra rätt, orkar inte vara snäll och duktig hela tiden, orkar verkligen inte bo här om jag alltid är omgiven av människor, som dessutom bestämmer vad jag ska göra, äta, vilka tider som gäller...GAH.

Till på köpet var jag sjukt uppsvälld i magen o hade huvudvärk, sugen på att hätsäta massa glass och skit, men det gick ju verkligen inte.  Ville bara få utlopp för allt genom att spy som bara den. känna det där igen, för igår hade jag nog kunnat uppnå den där känslan...

Idag åkte de iaf på förmiddagen, men brorsan är hemma. Vaknade dessutom med svullen hals och en himla huvudvärk. JAG FÅR INTE BLI SJUK! Hade tänkt gå till kyrkan idag med för att träffa lite folk och känna någonslags samhörghet. Men jag orkade ju självklart inte. Pluggandet blev lidande igår för att alla var så irriterade och jag får så dåligt samvete + en massa annat som snurrar i huvudet. Nej denna helg blev värre än på länge. Det ironiska var att innan jag gick hem i fredags sa min kollega, "vila upp dig och slappa nu ihelgen, ha det gott..så ses vi pigga och friska på måndag"  då sa jag nåt i stil med "ja, man får passa på att va sjuk i helgen så man klarar av veckorna...haha" Och vad händer? jo, jag blir halvsjuk och deppig!

Jag fattar verkligen inte hur jag kan bli sån som jag blir på helgerna, det är ju som att jag har två helt olika sidor, fy, detta är skrämmande. Då blir mitt tänk även mer "ätstört" och jag funderar i banor som att äta mindre och röra sig mer, unna sig något och kanske spy sen, räkna kalorier ännu mer (då det inte går!) funderar på att ligga kvar i sängen och skita i att sköta sig och ha sina rutiner, önskar jag vore tillbaka i den nedåtgående spiralen osv....Jag undrar bara varför...detta måste jag ta upp med min behandlare och kurator. Skulle egentligen varit där i fredags..Men hade för mkt att göra helt enkelt. 

Nej, om jag inte flyttar snart så kommer jag aldrig att må bättre på helgerna, jag lever för vardagarna! Dock kanske det är bra att bo med någon om man nu skulle må dåligt o bo själv och häts och så...det finns faktiskt en liten rädsla i mig att jag ska tappa kontrollen och ta ut allt det stressande och jobbiga i veckorna på det sätt jag gjorde i Halmstad.