Nu var det längeeesedan jag var inloggad här.

Jag har arbetet på 75% som elevassistent de sista två månaderna på året. Under det perioden mådde jag stundtals så bra då jag var i skolan. Det var nog mitt drömjobb, även om jag verkligen inte trodde att det skulle gå/bli bra! Jag tror faktiskt att jag skulle passa bättre som resurspedagog eller elevassistent än lärare...Det är så sorgligt att det är slut! Njut verkligen av att få vara på skolan de sista veckorna. Kollegorna är underbara med! Flera gånger kände jag någonting som jag inte kännt på sååå länge. Tror att det var lycka...Jag kom in väldigt snabbt i klassens rutiner och jargonger och jag fick vara med och hjälpa till samtidigt som jag lärde mig massor. Jag kände efter några veckor hur jag växte mig starkare i mig o att jag kände mening och lust till livet!

Dock var helgerna jobbiga. Alltid är de jobbiga. Jag mår inte bra av att bo hemma o det är det som bryter ner mig. Nu i jul har det funnits en del ångest och så, familjen är inte hel på långa vägar. Ingen verkar må riktigt bra och vi gör ingenting. VI påverkas nog negativt av varandra, men den som påverkas mest är nog jag. Tar så illa vid mig ibland och det känns som att man alltid måste hålla skenet upp o anpassa sig, vara tyst och nöjd. Jag orkar inte bo här mer! Har dessutom haft lite smågräl med mamma och även brorsan. vi går varandra på nerverna. Flera gånger har jag känt ett sug efter hätsätningarna och att spy...Inte sunt... Har faktiskt hänt att jag spytt några gånger de senaste veckorna, trots att jag mått bra i skolan oftast.

spydde senast på juldagen, då kunde jag inte sluta äta chips på en förfest. trots att det fanns folk omkring som jag förde något slags samtal med- Idag blev jag "tvingad" att äta pannacotta efter lunchen som bestod av köttfärssås (känner mig alltid äcklad av det...) dessutom har jag ätit massor med fika, julgodis då jag inte "kommit" undan- av helt fel anledning alltså. Mår ¨dåligt över att äta sötsaker fortfarande och det känns ofta som att jag bara skulle vilja kasta mig över allt o äta tills jag spyr. Det är inte friskt. Jag kan fortfarande alltså inte kontrollera mig själv om jag skulle vara själv. Dock är det ju bra övning att äta så mkt sånt med andra. Jag måste stå ut. Men nu har det helt enkelt blivit för mkt! FIka och godis varje dag är inte bra för någon. Jag kan inte bestämma över mina matintag och njutningstillfällen här. Jag bryr mig knappt om matlagning längre. Det som var som terapi för mig! Då kunde jag vara kreativ och oftast njuta av att ha lagat något spännande, men all glädje är borta, särskillt när jag bor här. jag får knappt luft ibland, känner mig så trängd och stressad av situationen här hemma... måste bara berätta att jag faktiskt spydde nyss. mådde så illa av pannacottan o allt...HATAR DETTA! nu känner jag ju ännu mer för att hätsäta...fan vad skönt det skulle vara åh...

Det värsta vid lunchen var att min bror såklart inte skulle ha dessert, han vågar inte äta något "onyttigt". Han kan verkligen inte hålla masken uppe o ta något för att någon bjuder. Han skyllde på att han var mätt o gick direkt o borstade tänderna, jag påpekade detta o sa han faktiskt kunde äta nu när mamma bjöd oss. Han är så ego, han har sagt 2 ggr bara idag till mig "sluta lipa", bara för att jag råkar säga något som han inte håller med om eller vill. Han är så otroligt otacksam och ego. Han kan inte ens städa sitt rum! Han ska bara få ägna sig åt nöjen o bli skjutsad hit o dit och vi ska anpassa oss helt efter honom. Han är så löjlig så det inte är sant, också säger han "sluta lipa" till mig? Det är fan droppen! Jag blir bara mer deppig om jag ska bo här! Jag kan ju knappt bestämma någonting, man får knappt röra sig för honom! Om jag vill göra lite roligare frukost som panncakes eller scones klagar han för att det luktar "bak"...eh, bättre det än att det luktar skit va? Han är nog bara avundsjuk för att han själv inte "vågar" äta det. Ärligt talat, vem är det som är ätstörd? Han är ännu mer noga med sina mattider med.

Jaja, jag hoppas att jag detta år kan flytta snart och att jag får ett jobb på 75% åtminstone. DÅ skulle jag bli gladare=)