I alla fall idag. FAN!

Jag har alltså problem med detta. jag har gjort det i princip varnann dag sedan jag kom hit, och i lärdags trodde jag ändå att jag hade fått nog för en vecka åtminstone...I lördags nollställde jag totalt, alltså jag misshandlade mig själv på mitt eget sätt. kände att allt var så menlöst och jag var såååå trött. jag åkte iväg och handlade allt jag ville ha och höll på i ca 3 h...8var tvungen att tömma 2 ggr. Jag ska sluta när jag gjort det en gång, men i lärdags var det sjukt svårt...jag blev utmattad kan man väl säga och kan ni fatta vad fort tiden går? trots att man tycker det går fort?

Idag hade jag en dålig em i skolan, jag var så nära att börja lipa i skolan, flera ggr. Fan vad hemsk det är med denna press och att jag aldrig kan få till det. Examensarbetet handlar det om och idag tyckte mina handledare att jag borde skriva om nåt annat, Fan igen!!! Jag pallar inte. DET ÄR INTE KUL: jag är inte motiverad och jag funderade starkt på att skita i allt o göra det nästa år eller nåt...Jag pallar inte. jag orkar inte läsa in mig på nåt annat heller och jag vill skriva om det jag vill! Men allt känns sjukt meningslöst och jag bara orkar inte.  Redan efter lektion kände jag ett behov av att tröstäta. jag hade så strängt planerat att inte göra det förrän om minst en vecka, men vad i helvete! VArför kan jag inte hantera allt på ett bättere och normalt sätt? men jag ville verkligen äta, äta, äta idag, bara trösta och känna hur magen vidgas tills man tror den ska spricka, sedan tömma, sedan fortsätta...

Jag gick till ica och köpte flera liter glass! GOd som fan var dessa sorter med! shit. Snacks o choklad blev det med. men egentligen borde jag skita i det för det är svårt att få upp o då får jag bara panik o det är dumt...Jag vill juinte bli ett fetto heller...Men det tror jag att jag jag blir, varje gång, ändå fortsätter jag att sätta i mig dessa "dåliga" saker.

Nej, shit vad mitt hjärta rusar nu! herregud, hjärtfel?

HJälp, jag måste äta riktig mat, fast jag inte borde. joi jag vet att jag borde. jag blir nog inte fet, kan iaf inte gå upp mer än ett kg, för jag åt kanske för 6000 kcal, (och fick ju upp det mesta)

Jag skakar!

Jag vet inte om det är för att praktiken tagit musten ur mig eller om jag håller på att få en förkylning eller så. men jag har denna helgen varit sååå trött- jag har inte fått nått vettigt gjort, och det stressar mig massor!

Har verkligen inte orkat med annat än tankar på mat, mitt liv, tv-tittande, datorn och några timmar av överdrivet intag av onyttigheter.

Ja, ni läste rätt. Jag har alltså låtit bulimifasonerna ta över mig igen. Jag orkar inget annat! och av det får jag en slags kick, ja ni vet. Men fy fan vilken ångest som följer! igår var det inte så farligt med ångesten. (då hade jag i princip "förberett" det) men idag...? var i helvete kom det ifrån? så sjukt. Jag tänkte ändå efter lunchen, jag pallar inte detta mer, vill ha behandlingen nu så jag kan gå vidare...kände sug/behov att göra det då, men jag stod emot. senare, efter en promenad med en nära vän, skulle jag hem o äta mellis, trött som bara den, men ändå positiva tankar om maten. sedan, kom det överväldigande över mig. Jag MÅSTE!

två ggr blev det (först en "tömning" sedan börja om) det är detta som jag tycker är så sjukt! hur vill jag fortsätta? men jag tänker "äh", nu är det redan igång. Jag måste fasen göra ett schema el nåt som jag kan följa. jag kan ju inte vara disciplinerad. skulle läst o fixat. men det blir bara skit av allt. just nu vet jag inte om jag klarar eller orkar denna jobbiga sista termin! jag känner att jag vill jobba med mig själv och monstret i huvudet innan jag ens kan focusera på annat!

jag känner mig som en fet kossa o jag är äcklig. just nu vill jag ha noll fett på kroppen och mer muskler! jag vill träna hela tiden, jag längtar till sats nu i veckan! (har haft uppehåll). jag har lust att svälta mig men samtidigt vet jag att jag kommer må sämre o vara ännu tröttare då. det bästa kanske vore att sova? men jag är för stressad för det. då äter jag hellre en timme o sedan spyr, då får jag energi. visst låter det sinnessjukt? jag hoppas på en bättre dag i morgon!

jag borde träna lite nu, men jag har huvudvärk o ont i halsen av mina aktiviteter. egentligen hatar jag att spy tills magen inte lyckas kasta upp mer. varför kan den inte det? jag vet ju att det finns där! samtidigt är jag rädd för vad som finns kvar om jag inte gör det. har jag blivit värre över en helg? (det började i lördags, jag var irriterad på allt o alla och var så trött! dessutom när vi åt blev jag så sur på mammas beteende...åh!)

jag hade massor av positiv energi från fredagens skoldag och min handledares varma kramar och ord, men sedan, när jag mår så där, då är det så sjukt långt borta och det är bara det som finns i mina tankar...

till mina vänner; min mobil är stendöd!! har därför inga nummer!! Ville ju så gärna berätta för dig L, men min dumma mobbe dog igår kväll.

Besöket, ni vet på anorexi/bulimi-enheten gick bra.

Jag lättade mitt hjärta och hon skrev ner allt jag sa. det kändes som en "lära känna kontroll" eller så, pratade bara lite om känslor och vad jag tror skulle hända om jag går upp lite eller släpper kontrollen. Hon vägde mig, kollade blodtryck o lyssnade på hjärtat. sedan fick jag fylla i en enkät på 91 frågor. det var ungefär vad jag väntat mig och hon ställde sådana frågor som jag var beredd på. jag kan ställa en slgs diagnos på mig själv, men det jag vill ha hjälp med, främst, är att äta så mkt jag behöver, veta ännu mer exakt. hur mkt jag kan öka för att må på topp och prestera, orka med och samtidigt inte gå upp för mkt i vikt. just nu kan jag tänka mig 2-3 kg. och det är väääldigt skrämmande. får väl börja med ett. jag vet precis hur jag ska göra. hur man ska äta osv, men jag klarar fan inte att tillämpa det på mig själv alltså. det tar emot enormt! monstret i huvudet säger till mig vad jag ska göra för att kompensera om det blir över vad som är tillåtet. Hur i helvete kan man vara så upphängd på siffror!!! så otroligt onödigt. jag både vill och inte. vill bli frisk, men är samtidigt rädd för vuxenvärlden. jag är inte redo, så känns det. detta är min trygga och beväma värld. utsvävningar finns lixominte i min vardag. har inte gjort det på ett år.

Dock har jag blivit bättre. jag har ju "erkänt" och jag kan äta av fler livsmedel osv...unna mig en klubba eller så ibland (men ångesten finns där o jag utesluter ofta en frukt eller lite kolhydrater då...) ja, jag behöver hjälp att bli mer som vanligt.--

kram på er!

Tack så hemskt mycket för dina kommentarer L!! Du är bäst på att ge goda och varma råd!!

Idag känner jag mig konstig- Jag började få ont i magen under frukosten men jag skulle minsan få i mig den. Illamående följde och jag bestämde mig för att baka pizzabullar till barnen i skolan! (jag o handledaren måste väl med äta?) iaf, jag sysselsatte mig med något. men sedan när jag var färdig värkte det mer.

Mamma gör kålpudding,- gott, men världens fetaste. jag började nästan lipa över all gräddden hon häller i. Hon stekte vitkålen i MASSOR av smör! den droppade nästan. Hennes argument var att "smeten ska vara lös", men snälla, ta mjölk istället! panik...Det värsta är att det kommer vara så gott så jag kommer äta för mykt. jag vill ju äta god mat, men ofta kan jag inte unna mig sådan fet mat. dåligt fett med! köttfärsen har ca 20% bara den...Tur jag sa att jag hade ont i magen och mår illa, då kanske de tror att det är därför jag inte äter så mkt.? om jag råkar överäta för mkt kan jag ju säga att jag spydde för mitt magont?

ÅHHH detta är inte friskt! men jag har ångest över sånt här. igår åt jag dessutom ca 250 kcal över min "gräns" då var detta äppelpaj och kolor!!! (lite popcorn med) fan, inte en massa onyttigt idag igen! DESSUTOm gjorde jag fattiga riddare i morse. kan vara därför jag mår lite illa. magen tål nog inte stekt/lite flötig mat på morgonen. men jag ville så gärna ha något annorlunda...

Mamma tränade imorse, säkert bara för den fettiga maten hon gör, som hon äter mini av. lyx henne, hon känner nog inga hungerskänslor och hon blir aldrig utsatt för blodsockersvängningar!! FUSK. Jag är klen, min kropp klarar ju inget!

Min morgonvikt har pekat några hekto upp varje morgon!

Ska jag vara glad, strunta i det, eller få panik?

Iofs, jag får ångest...men jag vill strunta i det. vill bara inte svälla upp som en annan ballong- men samtidigt vill jag vara hälsosam så att jag kan träna som jag gjorde förut. jag vill ha tillbaka lite former och sluta tappa så mkt hår. Just det, ser ut som en annan apa på kroppen för att jag fått päls. jag klarar ju inte kylan...

Ne, nu ska jag sluta klaga och tänka positivt och på mitt skolarbete! en timma efter lunchen ska jag ta en prommenad i rusket! (om magen tillåter)

Kram till alla som känner som jag!

Denna vecka har både varit bra och dålig.

Den började superbra och min handledare sa att jag såg laddad ut! (kände mig laddad med) var så glad o kände positiv energi från alla glad amänniskor omkring mig.

dock blev det sämre på kvällen. eller på em, men det var bara ur matsynpunkt. jag ville hetsa, mer än p länge!

jag försökte sedan på kvällen unna mig nötter, men det blev en hel påse, och jag kunde inte hantera den ångesten så jag gick till frysen å åt lite glass och sedan till toan, hej då ångest! (trodde jag) ne, i skolan dagen därpå kände jag sådan skam! usch, det kändes som att det verkligen syntes på mig och  jag o min handledare pratade om det på lunchen, passande nog. Det var en dag till då jag inte kunde motstå en "attack", jag ville inte egnetligen tror jag o hade npg klarat mig, men jag gjorde det ändå, jag var halvsugen" åt o åt o åt...mamma kom ner o jag fick avsluta spyan mitt i, detta skapade ju givetvis ångest, men bra för mig. Dagarna efter hade jag gått upp i vikt (vatten o sånt tror jag...) o fick ångest för det, fats jag måste upp jue! men mamma är så otrloigt dålig för mig just nu. Hon är dum i huvudet...hon fattar noll o hon äter sämre än en tvååring och tränar mer, hon måste röra på sig mkt verkar det som, städar o går på stan o tränar...fattar inte att hon pallar? hur kan hon göra det n'r jag inte gör det??? Hon har sånt dåligt inflytande och omdömme så jag skulle vilja ryska lite vett i henne. Jag kan inte 'äta o bete mig normalt utan min röst i huvudet tar över mer när jag är i hennes närhet och ser hennes beteende. Den säger lixom "du måste vara bättre, träna mer, äta mindre, nyttigare. Du är ett fetto, du ser ju hur hon tittar på dig, det kanske är därför hon inte vill äta..." jag är en gris i bland. men igår bestämde jag mig för att göra i ordnning den mat jag tänkt och gå upp ocj äta tills jag fyllde mitt kalorimål...jag sa bara: GÅÅÅÅ jag vill vara ensam!

åt riktigt bra igår, men ville såklart kompensera, bara av att titta på mamma! fy fan...

Min handledare försöker peppa, och med henna som mamma hade jag nog varit frisk nu! åh, vad sur jag blir, och irriterad, då brukar jag säga något dumt...men fan vad taskig jag är. hatar att såra, särskillt pappa, han har ju inte gjort något! han håller med mig om mamma!!

Alltså ni fattar inte hur hon beter sig, det är hemskt, och hon ser så äcklig ut...som en tolvåring på konccentrationsläger...nä, men näöstan!!

Nu ska jag äta lite, magen kurrar.

Kram