Denna vecka har både varit bra och dålig.

Den började superbra och min handledare sa att jag såg laddad ut! (kände mig laddad med) var så glad o kände positiv energi från alla glad amänniskor omkring mig.

dock blev det sämre på kvällen. eller på em, men det var bara ur matsynpunkt. jag ville hetsa, mer än p länge!

jag försökte sedan på kvällen unna mig nötter, men det blev en hel påse, och jag kunde inte hantera den ångesten så jag gick till frysen å åt lite glass och sedan till toan, hej då ångest! (trodde jag) ne, i skolan dagen därpå kände jag sådan skam! usch, det kändes som att det verkligen syntes på mig och  jag o min handledare pratade om det på lunchen, passande nog. Det var en dag till då jag inte kunde motstå en "attack", jag ville inte egnetligen tror jag o hade npg klarat mig, men jag gjorde det ändå, jag var halvsugen" åt o åt o åt...mamma kom ner o jag fick avsluta spyan mitt i, detta skapade ju givetvis ångest, men bra för mig. Dagarna efter hade jag gått upp i vikt (vatten o sånt tror jag...) o fick ångest för det, fats jag måste upp jue! men mamma är så otrloigt dålig för mig just nu. Hon är dum i huvudet...hon fattar noll o hon äter sämre än en tvååring och tränar mer, hon måste röra på sig mkt verkar det som, städar o går på stan o tränar...fattar inte att hon pallar? hur kan hon göra det n'r jag inte gör det??? Hon har sånt dåligt inflytande och omdömme så jag skulle vilja ryska lite vett i henne. Jag kan inte 'äta o bete mig normalt utan min röst i huvudet tar över mer när jag är i hennes närhet och ser hennes beteende. Den säger lixom "du måste vara bättre, träna mer, äta mindre, nyttigare. Du är ett fetto, du ser ju hur hon tittar på dig, det kanske är därför hon inte vill äta..." jag är en gris i bland. men igår bestämde jag mig för att göra i ordnning den mat jag tänkt och gå upp ocj äta tills jag fyllde mitt kalorimål...jag sa bara: GÅÅÅÅ jag vill vara ensam!

åt riktigt bra igår, men ville såklart kompensera, bara av att titta på mamma! fy fan...

Min handledare försöker peppa, och med henna som mamma hade jag nog varit frisk nu! åh, vad sur jag blir, och irriterad, då brukar jag säga något dumt...men fan vad taskig jag är. hatar att såra, särskillt pappa, han har ju inte gjort något! han håller med mig om mamma!!

Alltså ni fattar inte hur hon beter sig, det är hemskt, och hon ser så äcklig ut...som en tolvåring på konccentrationsläger...nä, men näöstan!!

Nu ska jag äta lite, magen kurrar.

Kram