Antar att många är nyfikna hur det går med vikten och tankarna osv?

Vikten borde vara lite högre...JAG VET det, men tyvärr känns det fortfarande skönt när siffrorna inte är för höga eller över en viss gräns...tragiskt...att det fortfarande styr. Dock känner jag ju mig helt normal i kroppen. visst, lite skavanker här och där, men annars så. Inte nöjd kan jag ju inte säga, men det duger. Dock vill jag så gärna ha mer o synliga muskler. Som jag sagt innan så går jag gärna upp 3 kg till o har ett Bmi på 18 och har mer muskler...! SKulle vara super. Men för att bygga muskler krövs ett energiöverskott. Like I didn´t know...Det jag inte vet är ju när är det energiöverskott för mig? Enligt olika uträkningar behöver min kropp ca 1450 kcal/dag med normal eller stillasittande aktivitet. (är ju inte så lång...) jag försöker få i mig 1800-2000 kcal/dag beroende på hur jag rör mig...(Visst, jag kan inte kolla så noga alla måltider...) Tar proteindrinkar n'stan varje dag. men men...

Jag äter bra frukost, dock skulle jag kunna lägga till något litet, men det är svårt att komma över ett visst antal för mig! lunchen är faktiskt dålig vissa dagar. Jag äter ju regelbundet som fan, men jag har en tendens att minska kolhydraterna i maten, bara för att det känns så mkt + att mamma tar hälften av det jag tar...De är ofta inte goda heller (potatis o ris) så jag tycker det är onödigt att ta mkt eftersom man kan äta godare saker. Frukt har jag nog med minskat lite...dels för att jag häver i mig bär men dels för att jag ofta inte "orkar" ta mig tid att ta en efter maten. (ingen annan äter frukt, mamma äter kanske en om dagen).

Sen en annan grej som jag verkligen skäms för, o knappt vet varför jag egentligen föll för, är att jag i torsdags när jag var ensam efter frukosten, tar mig glass. mycket glass + naturgodis, som jag proppar in, som hets. Det skulle eg. bara bli lite av varje, men när jag är själv ibland så tar nåt överhanden o jag känner att jag tappar kontrollen...idag på jobbet hände det med! Så jävla illa...vi satt o åt lunch ihop, inga konstigheter, sedan huxflux ska jag ha "efterrätt"...(åt även glass lite okontrollerat igår! men behöll) Idag tog jag två kulor glass och kaffe, sedan skulle jag smaka av en annan sort, oj då blev det lite mkt...då skulle badvakten gå på toa i deras hytt som är 30 m bort. jag tar som i trans två kulor till o trycker i mig...för att jag KAN spy. jag är själv. jag KAN...fy fan....varför tänker jag ens så? Det hade ju fan inte gjort nåt om de där extra kalorierna o sockret letat sig ut i min kropp?? usch, jag blev rädd för mig själv. Visst ingen direkt hets, men att jag går o spyr direkt bara för att det är "enkelt"...bryr mig inte ens om att spy upp allt utan bara så att det mesta av det onyttiga försvinner.

Ska nog ringa kliniken och fråga om jag inte kan få komma på ett samtal nu på fre...skulle kanske behövas. dock vill jag inte göra kontroller...Alltså vikten är ju stabil, men några hekto under det jag sist vägde på kliniken tror jag...

Men detta jag gjorde idag, o i torsdags. Då hade jag verkligen lust att åka till affären o köpa på mig...kände ett riktigt sug efter sånt TROTS en stor o stadig frukost...dessutom hade jag ätit glass i stora lass på resan...märkligt..Och vet ni? När jag o min kompis hade varit o ätit pizza funderade jag på att köpa mig massa glass på Donken o sen få ur mig allt..men slog bort de dumma tankarna.

Jag tror att detta beror lite på att framtiden är så oviss o att jag är så rädd för allt som finns runt knuten...det skrämmer skiten ur mig, men jag vet att jag borde bli starka fyskiskt (gå upp lite) för att verkligen orka o fungerra ordentligt både mentalt o fysiskt..

Ne, god natt. Hoppas jag känner mig pigg o vital imån, för då ska jag in på två olika kontor för att presentera mig o lämna cv! Wish me luck!!

Kram

Tack för ert stöd! jag behöver det verkligen! Många gånger måste jag påminnas om att jag faktiskt kämpar en del. För mig känns det ändå lite små löjligt...jag menar, det är ju bara mat? ... men nej, mat är laddat o jag vet att det inte bara handlar om maten, maten är det konkreta som man kan påverka, som syns för omgivningen...maten är laddad för många på olika sätt. I dagens samhälle är det nog inte många som har en sund "normal" relation till mat alltid. fetma epidemier, bantning o dieter hit o dit. Fett- o kolhydratdebatter, tillsatser, sötsaker, sötningsmedel, valkar, "nyttigt", detox....behöver jag fortsätta? Nog om det!

Sedan sist jag skrev har jag inte kräkts! Yeah! Har haft vissa tankar på att hätsäta, någon slags tröst, ett behov eller liknande som jag inte kunnat beskriva eller hantera. Men jag har slagit bort tanken eller bearbetat den en aning! Så gött! Jag vill vara hälsosam! Dock ligger jag fortfarande på Bmi under 18. ca 17 nånting är det nu...Börjar närma sig, men jag mår faktiskt inte bra i mig själv som det är nu. Visst, jag orkar mer, är lite starkare, mest fysiskt och folk säger att jag har fått mer lyster i ansiktet, att ögonen inte är sådär livlösa o apatiska...Det är kul! Senast jag träffade mamma o vi pratade lite om mig, sa hon att hon tyckte jag var perfekt nu! Åh, vad härligt att höra...inte att jag borde gå upp mer el så. tror jag ej (i så fall ville jaginte höra det!)

Sist jag vägde mig stod jag stilla på den vikten jag hade veckan innan. vilket var en lättnad, men jag hade trott på viktuppgång. Hade dock "slarvat" eller undvikit ND, då jag hellre ville utmana o njuta av annat.

 blodtrycket hade gått upp till 106/63 o tempen var 36.5 helt ok alltså! 

Dock var jag på UM idag o fick äntligen p-piller! Har varit utan sedan 22 feb! (dock ingen riktigt mens än, men lite värk o jävligt med PMS)

Där var blodtrycket 80/55! Helt sjukt lågt. Vet ej vem jag ska lita på...dock var det ju en vecka sedan jag tog det på kliniken...

Anyway, var hemma i helgen o då har jag ju inte full kontroll på mitt intag...detta leder till en liten nedgång...o trötthet, lite yrsel o lite sämre tankar? MEN, jag har utmanat en hel del ska ni veta!

 under lite jobbiga/personliga familjefårhållanden o uteätande har jag lyckats äta:

bra frukost med gröt o mjölk + tillbehör (sylt, nötter, torkad frukt)

ett ägg

en frukt o ibland keso=)

lunch, Ute= bakad potatis med massa röra, räk o majonäs fylld tekaka

hemma= egen lagad mat (större portion än vanligt för att jag åt med pappa)

Middag= ute el lagad mat, utan kontroll + kvällsmål! (äter nästan aldrig hemma hos föräldrarna)

Dessutom: Glass till efterrätt! trots mätt o stor portion...och ändå nästan lika mlkt till mellis...=)

Fikade med mamma, hade absolut ej planerat; ett jordnötshjärta! med kaffe o mjölk + frukt.

Blev så förvånad över mig själv att bara göra. Ej tänka för mkt!

Det börjad med tekakan, vilken var väldigt stor...

Det kom som en våg av typ lättnad, nervositet? värme? Jag vet inte vad. Någonting bara släppte, o jag njöt av den tillsammans med mamma o solsken...Tog ej bort nån majonäs. Överraskade mig själv...

Men jag tror att det beror på att jag faktiskt tillåter mig själv att äta för ca 2000 kcal nu...det gör att jag kan äta nästan vad som helst o jag vet att det ej är farligt. Visst gör jag en uträkning i huvudet under dagen, men jag får ju inte panik över att inte veta exakt. Visst, jag kanske överdriver lite, för ångesten kommer ju, det gör den. Den lindras med mer motion o rörelse-

Men so what? Jag gör ju dessa små utmaningar iaf...

Dock känner jag det som att kroppen är i kaos o att jag nästa dag måste äta kontrollerat o "fräscht", nyttigt o näringsriktigt...

Ojoj, långt inlägg! Ska verkligen uppdatera här bättre=) Men behöver fortfarande mkt uppmuntran!

PUss på er underbara.

fan.

Nu har jag börjat även på måndagar. Detta tog emot nåt väldigt i söndags att gå till kliniken på måndagmorgonen!

Jag kände mig helt ok, alltså jag kände verkligen att kan tänka mig att lämna hetsätningarna bakom mig, att jag kan fungera normalt nu...Att, visst jag har väl ett lite speciellt förhållande till mat. Men so what? De flesta tjejer (en del killar) jag känner har det också! Fan, om det fungerar o jag kan leva som halva tiden som jag vill o halva som jag inte vill, med eller utan kontroll. Jag gillar kontroll, då är det lugnt i huvudet, och i kroppen.

Ni förtår inte hur tjock, äcklig o lat jag känner mig just nu. Kan inte titta på mig själv i spegeln utan kläder...hatar vad jag ser. Jag vill inte ha det så här. Vill inte kämpa mot min kropp hela livet! Jag är otroligt slapp o har fått så mkt nytt fett så jag blir helt galen. Fattar inte nåt, varför visar inte vågen mer än vad den gör? FÖR ATT FETT VÄGER MER ÄN MUSKLER. Jag var så mkt snyggare när jag vägde 3 kg mer än nu, när jag tränade o åt ok. Jag skulle stannat där! Fan vad förbannad jag är på mig själv. Hur kunde jag vara så dum?

Det har varit jobbigt med maten på kliniken. Igår var den faktiskt ok! o jag kände att den var ganska lagom för hur jag brukar äta. Ganska nyttig o fräsh med, men idag, fyfan. Tur jag gjorde gröten iaf, (o inte mannagryn!) Degigt jävla sirapsbröd. Lunchen bestod av pasta med lax/räk sås. nästan inget kött i såsen, en jävla massa klabbig pasta. Började gråta direkt när jag skulle börja. Dock åt jag o behandlare själva (då en annan tjej vart tvungen att äta tidigare med sin behandlare, sen var två frånvarande)...Orkade bara inte hålle skenet...

Jag har sån lust att börja äta stenålderskost. eller nästan, iaf lågkolhydratdiet. Så att man slipper svullnad o fettet runt magen....alltså min kropp nu, det är på gränsen. Vill bara dra ner på maten, träna mer osv. Men jag gör ju inte det! Är ju så duktig...blä. Duktig för andra ja. för mig vill jag vara duktig o göra nåt om dagarna, nåt vettigt, arbeta med kroppen, träna, arbeta med nåt givande- Sedan finns det en sorg inom mig. sorgen att lämna livet så som det är nu, lämna mina demoner här, flytta, leva med mina föräldrar...sorgen av att lämna hetsätningen, den trygga smalheten o min fristad...Finna glädje o lämna det som gör ont utan att någon nånsin kommer att se på mig, att på insidan är det inte bra, även om det kan se ut så på utsidan. Släppa det som nu gör att jag känner mig stark o i kontroll...speciell, annorlunda, osynlig?

Jag kan allvarligt inte kolla mig i spegeln, klämma på mig själv utan att börja gråta eller vara väldigt nära... Hatar detta. Varför är det så svårt att acceptera sig själv o ta hand om sig? Varför känns det som jag inte har nåt att vara glad för, när jag har familj o vänner? varför känner jag mig alltid så less på allt, ingenting är kul, skulle bara vilja vakna i en dröm, vara nån annan eller bara få sova resten av mitt liv. Viktlös, utan jobbiga måste, krav o behov. Bara vara, slippa känna...men det är väl just det, att känna, som gör oss människor? Det enda som jag känt på sista tiden är att jag skulle vilja ta hand om nåt, en katt, hund el ett barn- nåt som bara är mitt, som behöver mig, litar på mig, gillar mig no matter what. Kravlöst o härligt....

Jag har så mkt tårar idag så det är jobbigt...

Glämde att berätta om mina värden. De var inte så värst bra, vilket förvånade mig en aning.

Blodtryck: 92/53

puls 70 (hade gått i trappor innan med)

temp 35.9

(dock är jag skeptisk till om tempen stämmer!  Hade kommit nyss från bussen och tempen tas i örat på en sekund. Ska nog ta den rektalt imorgon om jag kommer ihåg).

Vikten visade ett helt kilo mer än inna jul! (Jag trodde ju på mer...) Blev lite glad iaf, dels för att jag gått upp och dels för att det inte var mer ökning. Mest glad och lättad över det sista. Känns som att jag kan unna mig lite mer i helgen nu då. (Måste) 

De vill ju ha upp mig på Bmi 19, men för mig är det alldeles för högt. runt 18 är på gränsen, men jag vet ju att det inte är hälsosamt att ligga under det, så det måste jag först och främst acceptera (över arton får man träna med) Under 16 får man absolut inte träna, men det har jag också svårt att acceptera. Alltså, över 18= träning! Det är mitt mål att kunna och få tillåtelse till det, och må bra av det, känna att det ger effekt istället för att bryta ner kroppen och motarbeta den...

    Ibland tycker jag att jag ser äcklig ut, ibland tycker jag att jag är smal, ibland tycker jag att jag ser vältränad ut...varför ljuger spegeln för mig ibland? då känner jag mig fet...

I Want to be her!! gorgeous...

jo, jag gick ner det jag hade planerat. men så klart var jag inte nöjd. Jag fortsatte att gå ner, även om jag inte skulle det enligt hälsovakten. Tränade som vanligt och fick väl endel muskler antar jag. Hälsovakten tyckte jag skulle gå upp i vikt, speciellt om jag tränade. Men jag tänkte att nu går jag nog inte ner mer. Grejen är att jag blev sjuk, influensa eller någonting sådant. 3 veckor sedan blev jag frisk en tid och nu är jag sjuk igen. detta är min 8:de el 9.de vecka jag är sjuk. Huvudvärk, lite feber, och yr, trött och orkeslös. har käkat järntillskott länge men mina blodvärden är dåliga. tror ni det beror på viktminskningen? har nu ett BMI på 16.5 och är inte speciellt lång, under 1.60

Efter jag gått ner några kilo i vintras började jag frysa för jämnan, var blå om läpparna sa de...jag har även märkt att pga detta har jag fått mer hår på kroppen. det suger verkligen. Nu vill jag ju inte visa mig iaf. JAG BLIR ALDRIG NÖJD. Anyway, hade dåliga blodvärden då och nu har mitt blodtryck blivit så lågt...85/50. kan det bero på mitt underskott av energi tro??

Jag tänker nästan bara på mat, drömmer mardrömmar om det, speciellt om mina "förbjudna" livsmedel. Jag tycker att jag är hungrig jämt och vill äta hela tiden, men ändå inte. jag räknar kalorier och funderar över mina matintag över dagen. ibland har jag riktigt svårt för att bestämma mig! jag bara velar...Vill samtidigt vara nyttig och få i mig bra näringsämnen, men helst av allt skulle jag vilja proppa i mig det jag är sugen på för jämnan. är rädd för att tappa kontrollen, och det gjorde jag ikväll kan jag säga. hade inte planerat att äta allt det där, men finns det hemma och jag väl satt igång så finns det ingen hejd...

aldrig nöjd som sagt...jag borde gå upp i vikt, men jag är rädd för det samtidigt, då tror jag att jag kommer gå upp upp upp, så som jag gick ner, efter nån månad fortsatte det av sig själv, eller inte egentligen. äter ju ett underskott hela tiden. började på 1100 kcal (efter varje aktivitet ökade jag så klart) och nu har jag ätit ca 1250 (öka lite efter varje aktivitet) ett tag, försöker att öka. ibland lyckas jag öka 100-200, men det känns jobbigt efteråt och jag känner för att kompensera. Ni anar inte hur mkt jag vill träna nu! men jag är ju inte frisk så jag orkar inte...men kanske borde?

Usch, har verkligen töjt ut min magsäck. därför är jag alltid hungrig tror jag. Fast värst är nog när man drömmer om maten...att folk tvingar i en och lixom hejar på. Fy.

Någon som vet vad som händer med kroppen när man gått på ett underskott sedan december? förut åt jag ganska mkt (energimässigt, vet inte riktigt hur mkt, men kan tänka mig mellan 1800-2700 per dag. På helgerna mer.

Vill hör era berättelser med!

Jag väljer att vara helt anonym här eftersom att ongen förutom jag själv vet hur det egentligen ligger till.

Jag har en nära vän som vet hälften kanske...

Jag är iaf en tjej på 22 år som studerar och bor i en studentlgh. Men det är inte viktigt...Det jag främst tänker skriva om här i bloggen är om min kropp och själ helt enkelt. Jag anar att jag har en ätstörning, eller början till en ätstörning, UNS (utan närmare specifikation).

Jag har under hösten utvecklat ett nytt förhållande till mat. Jag har inte varit nöjd med min tillvaro på länge och främst sitter det i att jag känner mig ful, misslyckad, äcklig, dum bla. har länge varit missnöjd med min kropp o stört mig på vissa saker. Fixering. Men det var inte förrän i sommras/höstas som jag hade problem med mitt sötsug och snackbehov. Jag har alltid käkat mkt godis o sötsaker, men nu ville jag ju förändra mitt utseende, gå ner lite i vikt, så jag kunde bli nöjd med EN del av kroppen.

Jag kom på en bra genväg (för träningen på SATS gav inga resultat enligt mig) jag kunde ju proppa i mig vad jag ville utan att gå upp! Den enkla lösningen att sticka fingrarna i halsen och få ur mig skiten igen. perfekt.

Jag bakade mina favorit kakor och åt massor, choklad, nötter, godis och såklart glass. mmm. bara att proppa in tills man mår illa o sen spy.

Detta gjorde jag några ggr i veckan.

Efter ett tag kände jag att det inte höll, att jag borde avstå det. avstå frestelsena till att börja med.

Min kompis hade Hälsovakten som jag fick av henne. Kanon! nu kan jag skriva upp allt jag äter och programmet räknar kalorier åt mig. Perfect.

Så klart blev jag mer medveten om alla näringstabeller o allt sånt. köpte efter nån månad en våg för att kontrollera det mesta.

Gick ner ca 2 kg i månaden. väldigt bra tänkte jag, en långsam och varaktig viktminskning! Jag tänkte att jag jag bara "behövde" gå ner 5 kg. då skulle jag vara jätte nöjd. Tänkte att det skulle bli spännande att se om det verkligen funkar! o visst gjorde det. Fast jag gick ner snabbare än vad programmet räknat ut.

...fortsättning följer