Nu ska ni få höra...Jag har gått upp 4 (!!!) kg sedan jag sist skrev, helt galet, jag har alltså ökat nästan ett kg i snitt/månad... När jag innan fikat hemma hos mamma och pappa ställde mig på vågen idag fick jag nästan en chock, känslorna välde fram, blandade känslor. Jag har givetvis kännt i kroppen och knoppen att de förändrats, en del ångest över detta har funnits, men jag är en sådan livsnjutare att jag bara inte kan låta bli att unna mig saker och njuta av allt det goda här i världen. Det betyder mkt mer än en slank och vältränad kropp. (Visst skulle jag kunna tighta till mig och stärka upp mina arma muskler lite..) Jag har kännt att jag orkar mer, både psykiskt óch fysisfk. En kväll efter ett 10 h arbetspass tog jag en runda ute innan jag åkte hem, plötsligt började jag springa, och det var så skönt att jag inte ville sluta! Jag har aldrig kunnat springa! Blev så glad över detta...

Fatta, jag har inte vägt så här mkt på flera år! sedan högskoletiden...2008?? OCH helt på egen hand, inga ND, inga matscheman, ingen ätträning eller liknande. SJÄLV, jag, att jag äntligen klarat det?! SUnt förnuft, tallriksmodellen till största delen, regelbundet och bra, varierat ätande, men främst mellanmål, fikor och kvällsmål, det där lilla extra varje dag i dessa måltider! Att unna sig saker har aldrig varit så effektivt (även om riktig mat kanske är att föredra??  men man måste tänka på själen med!) 

Sommaren var inkörsporten till mitt njutande... jag kunde koppla av på ett sätt som jag knappt kunnat under flera år. Jag åt och njöt, umgicks, var själv, tog dag för dag...Bytte jobb (tyvärr, igen...trivs inte så bra, men det får gå)

Kvällsäter som aldrig förr, skämt å sido, det funkar för det mesta och jag VILL göra det, inte för att jag behöver eller är hungrig kanske, utan för att JAG vill och är sugen. Jag KAN, ingen behöver säga någonting om det och jag kopplar av på detta sätt. DOck inte sagt att det inte går över styr ibland. (Som i fredags tex...shit vilken överätning...ca 3 h, kräktes i två omgångar...)

MEN åter till känslorna från idag :

Visste inte hur jag skulle känna. jag valde att berätta för mamma o jag
blev alldeles tårögd, mest för att hon blev så himla glad, men samtidigt av
rädsla för att jag kan öka såå mkt på kort tid och även glädje över att lyckas...Pappa fick senare också veta,
och vet ni vad de berättade? Att de märkt stor skillnad på mitt mående sen
innan sommaren, att det lyser om mig, att jag är vacker och att jag ser
attraktiv ut...Det värmde (att även min bror tidigare sagt att ingen kille kommer vilja ha mig om jag är sådär smal)... Vi skulle just lägligt också fika, princesstårta.
Jag kände för att börja storböla, men kände mig stark och tog en stor bit, tom
lite extra, för att min bror med gjorde det. Och jag njöt, både av stunden och
av tårtan...fan vilkne härlig känsla! Jag mådde så bra där och då. Kände mig så stark. Tankarna vändes på rätt håll; jag klarar allt, jag kan göra det jag vill, utan begränsningar, precis som jag känner! Jag är starkare i psyket och jag har även de senaste veckorna förvånats över hur mkt jag orkat, tex gå raskt i en timme om jag känner för
det! Jag har bestämt mig för att det är nu det verkligen har vänt på riktigt,
jag gör något bra av detta istället för att må dåligt! Mamma och pappa blev så glada och de verkade stolta.

Nu ikväll fick jag ett fint sms av pappa och han brukar inte skriva sånt här precis. Så här stod det:

Hej

Kul att du är så pigg

du är jättesnygg, det lyser om dig! Kram

Fatta vad det värmde! Då ska ni veta att jag just idag ser trött ut pga händelserna i fredags, varit förkyld och har mensvärk! haha...alltid uppmuntrande med en sån kommetar sådana dagar.

Åh, jag känner mig så upprymd. Dessutom pratade jag med en kompis ikväll, hon mådde inte bra och behövde prata av sig. Hon avslutade samtalet med att säga att jag är hennes bästa vän som alltud lyssna och som hon litar mest på! Utan att jag fattar det? Så underbart...