Help, I have done it again,

I have been here many times before...

Jag har stooora mängder igen... försökte stå emot länge ikväll, men det var starkare...

Jag orkar inte prata om mina känslor inför allt, jag vet inte vad jag ska göra av min oro, stress, ångest, rastlöshet, trötthet...Jag önskar att jag kunde stå emot! Det har hänt varje helg 3 v i rad! Kan ni fatta? jag vill inte! Jag blir lite rädd faktiskt...Varför detta behov igen? Jag trivs ju inte med min växande kropp, så varför göda den mer? Kan jag inte bara ta hand om den på rätt sätt? Med bra kost, motion o vila som en normal människa?

Jag har en slags längtan till detta igen, det är som en kär gammal vän...Jag antar att jag är rädd för släppa taget om den! Precis som att någon snart kommer att ta ifrån mig detta. Denna sak som jag sysslat med i flera års tid, men som jag ju vill bli fri från egentligen, annars är man väl sjuk?

Åh jag var sååå grymt nära att stå emot ikväll. JAG ÅNGRAR MIG MASSOR... Det värsta är denna känsla av äckel och skam som kommer efteråt. Fast nä, det värsta är nog ändå att jag tycker mig kunna äta mer och mer varje gång! Jag vill så länge som möjligt slippa gå och spy, men jag vet ju att det är oundvikligt till slut. Även om jag inte får upp allt, kanske hälften, så fortsätter jag att göra det? Man blir INTE smalare, det är antagligen ganska dumt att tro, men det är ju känslan, kickarna jag får under själva akten, så att säga... Kan inte ens avgöra hur mkt jag fick i mig, det enda jag vet är att jag åt i ca 2 h...japp, jag var sjukt full i magen sen och hade knappt någon känsel i munnen för allt tuggande, alla olika konsistenser och smaker. FY FAN VAD OVÄRT! Jag hade bestämt mig för att försöka njuta, ta det långsamt, men efter en halvtimme kommer hätsen...den där "passa på" känslan. " Nu måste jag ju ändå spy så varför inte proppa mig till bristningsgränsen?? ...Usch...jag är elak mot mig själv, och jag ljuger ju för andra...Jag har fortfarande min mörka hemlighet... Den som faktiskt upptar endel av min tankeverksamhet och spär på mitt missgillande av mig själv och min kropp... det är bara det är jag känner mig som en jävla fake, jag vet inte vem jag är större delen av tiden, vad jag vill, hur jag ska spendera mina lediga timmar osv...Avskyr detta...Jävla ätsörning som inte vill släppa taget, eller är det jag som inte vill släppa taget om den??

Frågan som jag åter ställer mig är varför vill jag göra detta? Vad tjänar det till? Det ger väl mig ingenting egentligen?

Svaret är antagligen att jag har svårt att hantera kontrollförlust, eller upplevd sådan! Jag blir stressad, nervös, rastlös...

Hoppas på en bättre vecka nu!