Jag skrev ett inlägg i fredags som försvann o jag blev så sur...Det handlade iaf om att jag på natten till fredagen fick någon magåkomma. Tror ej det var kräksjuka för jag var bara uppe 3 ggr, dock ett väldigt illamående på natten. På morgonen var jag helt utrensad o "ren" i kroppen. Känslan var så sjukt skön...Hade tankar på att vara väldigt försiktig med maten o inte äta så mkt för att behålla känslan...Älskar den. MEN, jag åt faktiskt nästan som jag brukar! "för jag är ju så duktig o förtåndig"....får ej gå ner för min behandlare...Senare kändes det som en slags seger o att jag ju faktiskt bara lurar mig själv.

Denna veckan är vi lediga idag=) SÅÅÅ skönt. Har känt ett väldigt motstånd till att gå till kliniken. Veckan har varit lite jobbig känslomässigt. Blev en hel del tårar  i tisdags, mkt som jag knappt kunde sätta fingret på. Dock hade vi samtalat om lite jobbiga saker två timmar på morgonen. Jag försökte förklara för dem att jag känner mig ok nu. Jag orkar osv, o att kontrollen inte är så hård som innan, att jag kan äta det mesta, men väljer hellre sånt jag tycker om osv. Sa att jag var "nöjd" för tillfället, att jag ej tänker gå upp mer, för jag klarar mig fint o orkar mkt mer. Att jag kan äta ganksa normalt o att bmi inte spelar någonroll då jag känner att jag är "normal" kroppsmässigt. När jag tittar i spegeln ser jag det som finns. Mina gamla kläder passar bättre o därför ser jag ingen anlednig att öka mer. Då kommer jag garanterat att försöka gå ner igen, för att få den där sköna känslan. Alltså jag känner mig väldigt stor o "normal" nu. Det jag ser i spegeln börjar likna det jag absolut inte gillar...onödigt fett o daller. Och detta säger jag inte bara för att min spegelbild "lurar" mig. Jag har ingen skev bild längre, jag ser ju vad jag ser. Även om jag fotar mig själv säger kameran samma sak.

Dessutom är det ju inte bästa tiden på året att lägga på sig lite hull...svettigt o varmt är bara förnamnet. Efternamnet är bikinisäsong!

När jag var hemma sist mätte jag mig med måttband, o det var som jag befarade, underkroppen har ökat mer än överkroppen. Underkroppen ökar även om inte överkroppen gör det! Alltså kan jag absolut inte lägga på mig mer då det bara lägger sig i de naturliga kvinnliga fettdepåerna; mage, rumpa o lår. Är ledsen över att mina muskler jag hade förra året, syns ej. Det är bara fett ju! Detta skapar ilska o ångest över min kropp.

Anyway, det jag ville komma med var att en patient o en behandlare som jag samtalde med, sa till mig att jag bara lurar mig själv o att jag måste ta denna kampen med. Att jag är sjukare än vad jag tror. VIlket jag tycker är fördjävligt att höra. Jag har lixom typ slutat att spy o jag äter bra. Jag anser att de tankar som jag har runt mat o vikt är ganksa vanliga o att jag därför är ganksa "normal" i mina tankar. De menade att jag inte ser som  är friskt eller sjukt o att jag förnekar det. Att jag vill ignorera problemet så att det förvinner av sig självt....Gah, jag hatar att vara missförstådd, men jag tänker att de får väl tro vad de vill, de är så insnöade så att de bara ser det som är kopplat till ätstörningar. Jag vet hur jag känner o vad jag vill. Mamma tyckte samma sak! Så otroligt skönt. Hon tycker att jag ju visst kan äta av det mesta o ganska ordentligt. att jag inte är i närheten så fixerad som jag var för ett år sedan. Och att jag lämnat det bakom mig, att det är samtal jag behöver för att reda ut varför jag inte är glad osv. Så det så...

Tack för ert stöd! jag behöver det verkligen! Många gånger måste jag påminnas om att jag faktiskt kämpar en del. För mig känns det ändå lite små löjligt...jag menar, det är ju bara mat? ... men nej, mat är laddat o jag vet att det inte bara handlar om maten, maten är det konkreta som man kan påverka, som syns för omgivningen...maten är laddad för många på olika sätt. I dagens samhälle är det nog inte många som har en sund "normal" relation till mat alltid. fetma epidemier, bantning o dieter hit o dit. Fett- o kolhydratdebatter, tillsatser, sötsaker, sötningsmedel, valkar, "nyttigt", detox....behöver jag fortsätta? Nog om det!

Sedan sist jag skrev har jag inte kräkts! Yeah! Har haft vissa tankar på att hätsäta, någon slags tröst, ett behov eller liknande som jag inte kunnat beskriva eller hantera. Men jag har slagit bort tanken eller bearbetat den en aning! Så gött! Jag vill vara hälsosam! Dock ligger jag fortfarande på Bmi under 18. ca 17 nånting är det nu...Börjar närma sig, men jag mår faktiskt inte bra i mig själv som det är nu. Visst, jag orkar mer, är lite starkare, mest fysiskt och folk säger att jag har fått mer lyster i ansiktet, att ögonen inte är sådär livlösa o apatiska...Det är kul! Senast jag träffade mamma o vi pratade lite om mig, sa hon att hon tyckte jag var perfekt nu! Åh, vad härligt att höra...inte att jag borde gå upp mer el så. tror jag ej (i så fall ville jaginte höra det!)

Sist jag vägde mig stod jag stilla på den vikten jag hade veckan innan. vilket var en lättnad, men jag hade trott på viktuppgång. Hade dock "slarvat" eller undvikit ND, då jag hellre ville utmana o njuta av annat.

 blodtrycket hade gått upp till 106/63 o tempen var 36.5 helt ok alltså! 

Dock var jag på UM idag o fick äntligen p-piller! Har varit utan sedan 22 feb! (dock ingen riktigt mens än, men lite värk o jävligt med PMS)

Där var blodtrycket 80/55! Helt sjukt lågt. Vet ej vem jag ska lita på...dock var det ju en vecka sedan jag tog det på kliniken...

Anyway, var hemma i helgen o då har jag ju inte full kontroll på mitt intag...detta leder till en liten nedgång...o trötthet, lite yrsel o lite sämre tankar? MEN, jag har utmanat en hel del ska ni veta!

 under lite jobbiga/personliga familjefårhållanden o uteätande har jag lyckats äta:

bra frukost med gröt o mjölk + tillbehör (sylt, nötter, torkad frukt)

ett ägg

en frukt o ibland keso=)

lunch, Ute= bakad potatis med massa röra, räk o majonäs fylld tekaka

hemma= egen lagad mat (större portion än vanligt för att jag åt med pappa)

Middag= ute el lagad mat, utan kontroll + kvällsmål! (äter nästan aldrig hemma hos föräldrarna)

Dessutom: Glass till efterrätt! trots mätt o stor portion...och ändå nästan lika mlkt till mellis...=)

Fikade med mamma, hade absolut ej planerat; ett jordnötshjärta! med kaffe o mjölk + frukt.

Blev så förvånad över mig själv att bara göra. Ej tänka för mkt!

Det börjad med tekakan, vilken var väldigt stor...

Det kom som en våg av typ lättnad, nervositet? värme? Jag vet inte vad. Någonting bara släppte, o jag njöt av den tillsammans med mamma o solsken...Tog ej bort nån majonäs. Överraskade mig själv...

Men jag tror att det beror på att jag faktiskt tillåter mig själv att äta för ca 2000 kcal nu...det gör att jag kan äta nästan vad som helst o jag vet att det ej är farligt. Visst gör jag en uträkning i huvudet under dagen, men jag får ju inte panik över att inte veta exakt. Visst, jag kanske överdriver lite, för ångesten kommer ju, det gör den. Den lindras med mer motion o rörelse-

Men so what? Jag gör ju dessa små utmaningar iaf...

Dock känner jag det som att kroppen är i kaos o att jag nästa dag måste äta kontrollerat o "fräscht", nyttigt o näringsriktigt...

Ojoj, långt inlägg! Ska verkligen uppdatera här bättre=) Men behöver fortfarande mkt uppmuntran!

PUss på er underbara.

Dagen efter mitt lilla "brake down", var faktiskt otroligt trevlig! Det var fika på stan som stod på schemat. Jag ville verkligen utmana o "unna" mig nåt som jag annars inte skulle ätit. Hade det serverats på kliniken hade jag knappt vågat titta på det... Stämningen på cafet var underbar, vi hade kul, vi skrattade nog på riktigt! härlig känsla. Vädret var så gött...miljön, allt. Tog iaf nåt oväntat! En nöt/choklad/nougat tårtbit med en stor klick grädde o halloncoulis! Himmelskt god! Visst ångesten fanns ju där, men där o då var det helt ok. Ångrade mig ett antal gånger innan jag började, med det gick! Nästan allt åts upp. (lämnade dock mkt grädde). Var dessutom ute på en långpromenad sen, då kom ångesten som en blixt från klar himmel...läskigt! Kändes som att jag skulle svimma för att jag fick så svårt fär att andas...men jag fokuserade på musiken i mina öron=)

Helgen har varit bra! Vädret har bidragit otroligt mkt till mitt välbefinnande. Har träffat mkt folk (vänner) o varit på ett vackert dop! Detta innebar ju i sin tur jobbig förtäring; smörgåstårta o kladdkaka med grädde! Mastigt. Smårgåstårta är nog en av de värsta sakerna jag kan äta...Alltså jag gillar det, men vitt bröd, massor med feta röror, majonäs (smör?) fett pålägg o ingen kontroll överhuvudtaget. ha r ju ingen koll på vad en bit kan innehålla...Men stolt är jagh över att jag åt en "normal" stor bit! T.o.m lite större(normal enligt min behandlare...)

Men det var så himla trevligt att det inte fanns så mkt tid o plats för ångest, vill vara normal ju! B var så förstående och det kändes skönt! Ett "hemligt" stöd under måltiden. (B är mamman till barnet o min fina vän).

Kladdkakan var jag ju väldigt nervös för o ville njuta samtidigt. Tyvärr smakade det bara sött o var faktiskt för kladdig för mig. Mina smaklökar har verkligen ändrats...likaså i fre då jag skulle ta en cornflakesbar med choklad t kaffet(utmaning), det var så himla söt så det gick inte att äta! åt halva bara för att o bytte ut resten mot vaniljkex...

Det är så jobbigt att lämna mat när man e bortbjuden! Skäms verkligen, men vill inte sitta o lipa el tänka för mkt när jag är borta, då får det bli lite över på min tallrik!

Idag var en bra dag på kliniken. Ganska fräsch o lätt mat...dock en grymt fet sås... hollandaise, var tvungen att ta två stora skopor (ca 1.5 dl...)fy...

I morgon förbereder jag mig för jobbig mat...pasta carbonara...(sjukhusstyle). känner mig lagom tjock idag...daller å stora lår, svullen mage...men påverkas inte så mkt idag=)