Tänkte bara skriva och berätta att jag varit i skolan nästan hela dagen, möte + möte med fika och utvecklingssamtal i ett kör. Sedan hem en vända för lite mer mat och miljöombyte en stund för att sedan åka tillbaka igen för föräldrarmöte (mitt första!) Inte så nervöst som jag hade trott, har alltid ogillat att redovisa och prata inför jämngamla och vuxna, men det gick helt ok! Visst tänker man alltid att man glömmer saker, stressar eller borde sagt något på ett annat sätt osv, man är så kritisk. MEN, fick beröm av en granne och min kollega (som är klasslärare) SÅ underbar känsla!

Till råga på allt är jag ganska förkyld och lite seg i huvudet, men det gick fint och det var trevligt!

Maten har verkligen varit annorlunda idag, men jag tror det har varit på ett bra sätt. Jag klarar mycket som är obekvämt. shit, ibland blir jag förvånad...haha.

Dock måste jag erkänna att det var jobbigt att äta fiskgratäng i skolan idag, jag tog sååå mkt, alltså mer än vad jag normalt äter och mer än vad jag skulle fått på villan. Det råkade bli så. Och vet ni, det är där det är jobbigt! Att man inte kan välja att lyssna på kroppen inte ens om man velat! Jag MÅSTE äta allt jag tar till mig (måste vara en förebild för barnen!) Usch, jag som är ganska petig...svårt att lämna nåt! Så att äta i matsalen blir alltid till en utmaning. Sen mellan mötena var det fika, olika mackor, choklad o vindruvor. Jag hade planerat att äta ett äpple och ett salt kex typ (kl 15, för jag skulle vara tvungen att äta nåt efter 17 då jag skulle till skolan 17.40 igen...) Men, det fanns bara vindruvor och mest mackor o ost...tog ett vitt, ganska kompakt bröd med två tjocka skivor ost. inte alls likt mig! fattar inget...var knappt hungrig heller efter den mastiga lunchen...sen hem för en fryst quornlasagne och INGEN motion däremellan...Jobbigt? nja, ganska! Men fan vilken energi jag hade sen hörni. när jag kom hem tog jag senare en apelsin och lite nötter...för att jag var sugen och glad=) eller nåt...knappt haft någon kontroll eller skrivit upp vad jag ätit, framsteg?! Tror att jag måste hamna i såna här situationer där man knappt kan välja, för då MÅSTE jag ju utmana mig. Är nog bra, faktiskt. Men läskigt är det! Det ska jag inte sticka under stolen med. Men alla möten och så har gjort att jag har kännt mig viktig och att man då är förnuftig och hellre äter lite extra för att vara allert och mer "stadig". Jag känner mig starkare när jag kan vara sådär förnuftig och inte oroa mig för såna "struntsaker" som det är för många. Det ska ju vara en naturlig del i allas liv, och ge energi och kraft till att jobba och må bra...Nu kan jag jobba lite till!

(INGEN motion idag och heller, inte sedan i lördags faktiskt!!) måste bli frisk istället (från förkylningen) haha.

STYRKEKRAM till alla er som kämpar på i era liv, med vad det än må vara, men särskillt med maten.