Ja, veckorna har verkligen rusat fram och mitt vik på 5 veckor är slut. Det är vemodigt, för jag trivs så bra på skolan! Alla i personalen är så trevliga och tillmötesgående=) Man blir helt varm...För att inte tala om elevern!

Vissa dagar var så klart riktigt tuffa och jag har känt mig otillräcklig, inkompetent och slarvig vissa dagar. Det sociala bland eleverna (relationer, tråkningar, konflikter och känslor) tar så mkt mer på krafterna än vad jag trodde. Men så lärorikt det varit. Dessutom har jag hört av många att de skulle vilja att jag fortsatte=) Det har varit så bra för mig det här! Synd bara att en dum sjukdom skulle avsluta det hela! Skulle jobbat nu i måndags, men var på akuten i söndags kväll o i måndags igen. De misstänkte blindtarmen, gissa om jag fick panik! Men efter mer prover dagen efter samt ultraljud så fick jag diagnosen körtelbuk. Alla lymfkörtlar i magen är inflammerade och gör så ont... Det var väldigt jobbigt att äta så klart, men jag har verkligen försökt att få i mig en del! (Och lyckats, men med en jävla smärta o lite illamående). I måndags fick Jag dessutom diarre på kvällen, massor...så på morgonen vägde jag så lite som jag vägde då jag började på kliniken! helt sjukt vilket ras vätska o maginnehåll kan orsaka! Men det mina vänner var bara tillfälligt. ska väga mig imorgon, men idag vägde jag bara 1 kg mindre än jag brukar, så alltså ingen större skada skedd. SÅ väljer jag att se på det. Jag vill ju inte ner så lågt igen! Dock var pappa på mig när jag var på sjukhuset att jag måste börja lägga på mig mer nu- "du är så skrin, ingen motståndskraft..." bla bla. Tjat. Jag uttryckte nog i mitt febriga tillstånd att jag äter bättre än rekommenderat ofta! Och att jag vill känna att jag iaf kan välja vad jag stoppar i mig när allt annat är okontrollerbart. Dessutom passade jag på att klaga på mamma o brorsan lite. Att han nog borde säga till henne med (benig som bara den). Mamma antydde så klart med detta när hon var ensam med mig. SLUTA, har jag lust att skirka. Gör man inget själv ska man inte säga till andra vad de bör göra och inte göra. Jag blir ofta irriterad o ledsen över hur patetiskt lite hon äter. Jag fattar inte hur människan orkar? Hon fällde ju en dum kommentar när hon satt o väntade med mig "sitter man bara ner behöver man ju inget..." hon menade energipåfyllning/mat...

suck. Nähä, så bara för att jag ligger ner några dagar behöver jag inget! Hon blev jättesur när jag sa att jag inte vågade äta nåt för jag inte ville ha mer ont eller var orolig över att nåt skulle hända i magen...Så töntigt- aja.

Det som hände sist var att mamma av någon anledning ville beställa kebabrulle (!). jag sa jag kunde äta lite då, men jag var inte sugen. hon tog en ände till mig, en fin torr (liten), köttig bit, med lite bröd till sig själv, resten till pappa- jag smällde av. dessutom spottade hon ut den lilla deg det var runt...jag kände mig bara så äcklad som fick denna stump med typ bara bröd o massa fetsås, samtidigt som jag eg. inte ville ha och att jag var så irriterad! Så arg blev jag. Hade hänt liknande saker några dagar tidigare. frågade om vi skulle ha någon fruktsallad till efterrätt. men det orkade hon ju inte. bägaren rann över och jag gick upp på toan, stod  o andades o kollade mig själv i spegeln, tårarna började rinna. ilskan över massa saker blev starkare och jag var så äcklad så jag satte fingrarna i halsen o körde ner dem tills jag fått upp det mesta....mådde sååå dåligt över det sen så jag bara stod i duschen o lipade. Tyckte att det var hon som drev mig till det o jag pallade inte reda ut det jag kände så jag tog ut det på mig själv. ILLA! Trodde ju jag var starkre då...

samma sak på kvällarna när vi ska äta, eller varje gång vi ska äta...mamma tar alltid först. hon tar så klart de "bästa" sakerna och så lite ris/pasta/potatis så jag ibland säger till. alltså två små matskedar ris?? Hallå? du är inte 3 år...man känner hennes revben tydligare o jag fattar inte vad hon håller på med?

Ibland kan hon säga att hon är så rädd att övergångsåldern skulle förändra hennes kropp...men då säger jag bara att för att gå upp i vikt måste man äta mer...mer än vanligt...alla byxor hänger och hon ser dum ut. Vill bara ruska in det i henne, det hon gör är farligt. det är sjukt, osunt.

Nog om henne. Men ni kanske förstår att hon tar mkt energi från mig. känns också ofta som att ja måste påminna henne om att äta, eller inspirera henne. "jag är inte sugen på nåt ikväll" låter det väldigt ofta. Undrar varför hon har sömnsvårigheter? Tradigt är det, och jag bara längtar tills jag kan flytta!! Då ska jag unna mig massa gott och kämpa med att få en kvinnas kropp igen. Det är bannemig intekul att unna sig något eller ha "fredagsmys" när ens mamma har ett sjukt ätbeteende och aldrig vill äta nåt gott ihop. Hon fattar lixom inte. Detta gör faktiskt ont i mig. hon släcker ofta min utmanarglöd.

ett exempel till; förra helgen var jag bjuden på fika hos en gammal kompis som verkligen gillar att baka. Jag o mamma kollade massa recept o så sa jag plötsligt " Det ska bli spännande att se vad X bjuder på!" då svarar hon surt: "men du äter ju inte kakor..." eh? uppmuntran tack? Var finns medkänslan. Försökte faktiskt peppa mig själv och intala mig att det ju inte är så farligt, bara spännande! Fy vad jag tycker illa om henne ibland. tyvärr måste jag säga det. Vår relation tar skada av detta...o det är ju så onödigt!

Sa jag att jag gärna vill flytta??

Lovar att bli bättre på att skriva av mig här! Älskar er respons, den ger mig en kick i rumpan! Tack Underbar tjejer!

kram på er o alla som orkar läsa!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Help, I have done it again, I have been here many times before...   Jag har stooora mängder igen... försökte stå emot länge ikväll, men det var starkare... Jag orkar inte prata om mina känslor inför allt, jag vet inte vad jag ska göra av ...

  Nu ska ni få höra...Jag har gått upp 4 (!!!) kg sedan jag sist skrev, helt galet, jag har alltså ökat nästan ett kg i snitt/månad... När jag innan fikat hemma hos mamma och pappa ställde mig på vågen idag fick jag nästan en chock, känslorna välde...

Dagarna och veckorna rullar på! Har haft en riktigt skön långhelg fylld med glass, solande, slappande och allmänt välbefinnande i värmen. Åt den årliga trerättersmiddagen på nationaldagen, den här gången var den mkt lättare än föregående år! jag åt n...

Jag väljer att "spara" det jag tänkt skriva om jobbet för att det i slutet av dagen idag kändes lite bättre och lättare. Jobbigt att gå till jobbet idag dock! Inte helt smärtfritt heller på konflikt och irritationsfronten...åh, detta förstör så mkt. ...

De senaste dagarna har verkligen varit överväldigande...usch.   Ett riktigt uppvaknande? ...PÅ ett annat uppvaknande?   För att göra en lång historia kort så var jag och mamma på "karnevalsmarknad" och där hade Herbalife ett tält med coacher,...