Ok, jag vägde mig idag, hemma hos päronen, i morse. Då blev mitt Bmi ca 15.8 Jag vet med att detta är inte bra!! Trodde ju inte jag låg under 16, eller jo, kanske..Men shit, inte konstigt jag mår som jag gör, dessutom att spy ibland gör det INTE bättre. "dagen efter", och de resterande timmar man är uppe efter, är som att vara bakis...ont i huvudet, trötta o svullna ögon, yr i bollen o allmänt darrig. dessutom vill man inget annat än att bli av med "överskottet" av energi, allt det man inte fick upp och själva sockerkicken.

Jag ska på allvar satsa på att gå upp några kilon i vikt. Jag börjar med två. Mår jag inte bättre då måste det fan bero på min antidepp medicin att jag mår så här jämt.

Jag började intala mig detta för någon dag sedan, men igår försökte jag. Dock var jag hemma, så mammas bettende gjorde att jag inte pallade att äta mer än 170 kcal extra...DOCK, åt jag en super onyttig tårtbit som mamma lagt upp till mig. (farsdag ju) jag gjorde detta för att pappa skulle bli glad. mamma med, oimed att hon gjort tårtan (som är sjukt god!)

Men...idag, fan, allt bara handlade om mat, mat, mat, godsaker. Det blev inte bättre av att mamma földe med o handlade, hon köpte en stor räkbaguette med massa majonäsfyllning (vitt bröd) hon delade på den o jag fick halva som middag, dock kände jag bara, nej, det hade jag inte planerat! Jag var dessutom tvungen att fika med henne (hon åt baguetten som kvällsmat) men jag var ju bara inställd på mellis, jag tog ett säkert kort, gröt o ett äpple, sa jag måste ha nåt varmt o mättnade. Igår hade hon bakat mer onyttigt, o jag sa att jag kunde ju ta med en kaka o äta till kaffet. Men jag hade inte tänkt äta hela, dock behövde jag inte äta inför henne, sa jag ville njuta i lugn o ro o hon skulle hem. Jag hade dessutom köpt en ny sort glass, haägen dasz...sjukt gott, som jag tänkte njuta av, och hade verkligen tänkt unna mig, utan spya, men efter den kakan var det kört, kände hetsen o suget hur starkt som helst, kunde inte sluta vräka i mig...fan.

sedan gick jag ut för att bli av med energi o handla lite, det blev tillslut även mer glass, tänkte att nu är det kört o jag har ju en baguette som jag kommer få hetsbehov av. MEN grejen är att jag kunde slutat efter den, haft en ätardag lixom o det hade ändå bara slutat på kanske 400 kcal +. det är ju vad som krävs, och mer kanske för att jag ska gå upp i vikt i ett lugnt tempo...fasen!! Denna dagen var dock förstörd innan idag, när jag återigen kände mig uppgiven inför examensarbetet...hittade ett liknandesom var superbra! o det tål jag inte...det stod väldigt mkt av det som jag kämpat ner...nu kanske de tar det för fusk då?!! åh, vad trött jag blir på detta!

hatar mig själv o jag vill inte leva med mig, idag kändes som att det var mysor innanför skinner o jag ville bara hetsa.

alltså, detta behov kommer extra starkt då jag varit hemma o tvingats äta sötsaker o ta de kalorierna istället för riktig mat. Jag är feg!

åh...jag kan inte äta ordentligt hemma, känner mig som en gris som äter så mkt, lika mkt som min bror! jag kan inte ta hand om mig riktigt hemma...så synd!

Jag vill ju dessutom ha kontrollen o har jaginte den tar jag medvetet mindre, för att vara på den "säkra sidan", så sjukt dumt, jag vet!

Hetsen kommer ju av att kroppen skriker efter mat och näring. hungern är ibland för stark, och jag för svag, alltså istället för att äta rdentligt blir det hets, med onyttigheter...o, jag orkar inte. Jag vill bara känna mig normal igen. inte tänka så mkt. inte känna detta otroliga kontrollbehov över mig.

Vem sjutton bryr sig om jag väger normalvikt? vem sjutton tänker på att jag har nån liten valk här och där, ingen, för de har själva valkar!

(jag, ok, inte alla, de på gymmet är så fina...) OCh jag hatar denna jämförelse!

Jag vill må bra, på mitt sätt. Och att ständigt ha en kamp inom mig är så jävla tröttsamt. äta eller inte, ge in för hetsen och spy? bli fet? nej, jag kommer ju inte bli fet, för det har jag aldrig varit. Jag vill vara stark och frisk, och fin, och glad och lycklig. Jag vill ju vara en bra förebild så klart!

Men alltså, varför är det så svårt att ta hand om sig?

MEn, vill inte bli för långrandig, jag ska verkligen göra ett ärligt försök! För jag vet att ett Bmi under 16 innebär att man inte får träna, knappt gå raskt! Och det gör jag ju! jag har varit på gymmet några ggr och mitt hjärta o huvud säger alltid ifrån, men något inom mig säger till mig att forts'tta och jag vill ju ha den där känslan jag brukade få av träning...

Jag ska kämpa och njuta ibland av "förbjudet"!

Jag ska må bra!