Hoppas några läsare fortfarande är kvar...men jag skriver mest för mig själv, och hoppas ju såklart på pepp och annat från underbara människor!

Förra veckan var jobbig. Har haft massa ångest för behandlingen! Jag vill inte, eller orkar inte, jag har inte tid just nu. Dessutom är jag rädd. Rädd för att möta mitt inre, ta tag i demonerna och få utlopp för känslor. är så stressad över examensarbetet och då har jag inte lust att vara borta flera dagar. Det kommer ta otroligt på energin. men jag antar att jag borde tänka positivt och se det som en utmaning, eller att man kommer ifrån ett tag. Jag ringde iaf kliniken förra veckan. jag sa hur jag kände och att jag tycker att det tar för mycket tid. vi pratade länge och kompromissade. jag ska vara där två dagar istället för tre (har ju skola en dag, annars skulle jag varit där fyra dagar).

Har skrivit matschema nu i en vecka, det var lite jobbigare än jag trodde. särskillt tankarna, att se dem på pappret. Jag skriver ju alltid upp det jag äter och räknar på det...men det kändes verkligen sjukt mkt (el, normalt) när jag skrev det där schemat. Trodde inte heller att jag skulle hätsäta nåt, men så blev det inte. Vetefan vad som tog åt mig i fredagskväll tex. hade gjort mYsigt med god mat, tänk ljus osv. sedan kunde jag bara inte sluta äta! Jag hade dessutom kakor och glass...nötter choklad, torkad frukt, ja, allt jag kom åt just då. helt sinnessjukt. så där var längesedan jag åt! Att jah inte kunde sluta, även om jag varit på toa och "tömt", så var jag helt galet omättlig, eller nåt...hade såna ryck, helt skakig...jag blir så rädd för mig själv då...Och sedan skulle jag skriva om det! det var jobbigt. kommer bli jobbigt att de ska läsa det med.

Idag var jag och pappa på restaurang, och jag ville verkligen utmana mig, jag tog det jag ville ha, på riktigt! pasta med stekt fläskfile, champinjoner, gräddsås med ädelost (+olja och lite annat) värsta feta rätten, och det var nog väldens största portion, alltså när jag fick in den, jag börja nästan lipa, kände bara, jag pallar ju aldrig äta så mkt, även om jag vill (inte om jag inte kan spy efter...men sånt vill ajg inte hålla på med, NEJ!)

Men rätten var sjukt god, åh, jag åt och njöt och sket i vad den innehåll för "onyttigt". Det som är mest jobbigt är att inte veta kalorimängden. Jag 'är besatt av den! Måste ha full kontroll över mina intag under dagen och jag HATAR det! Men idag sket jag i det. men rädd var jag, rädd att ploppa upp som ett fetto...

Det konstiga nu, är att jag åt lika mkt till mellis som jag brukar, och lika mkt till middag, nu är jag så mätt så jag vet inte vad. helt sjukt vad jag äter, fast jag inte är så jätte hungrig (inte nu ikväll iaf) äter för att jag "måste" ibland. Alltså, vad kommer denna kontroll av, och ångesten?

Jag kan alltså inte lyssna på kroppens signaler, det går inte, jag har kanske inga? känner mig bara äckligt stor och fylld lixom, men jag är inte nöjd... pappa blev nog glad iaf att jag åt nåt förutom sallad idag! "nu får du äta ordentligt sa han" Vi pratade och tog det lugnt med maten. han tittade inte för mkt på hur jag åt, utan verkade stötta mig och få mig att känna mig bekväm, trots att han nog inte vet om mitt kontroll behov eller ångesten...eller vet han?

Hade någon tanke på att spy, att jag inte kunde hantera det, gå bort och handla massor, för det ändå var försent. Men jag lyssnade till min sunda sida!

Yes!

Det var ett tag sedan jag skrev. Examensarbetet vet jag inte hur det går med riktigt, men jag filar lite varje dag...har sagt till mi själv att det är lika bra att göra det nu och kansek komplettera sen då...aja.

Att bo hemma är jobbigt! Blir så frustrerad ibland så jag vet inte vad jag ska ta mig till! alltså mamma måste slärpa sig, hon påverkar mig, fast jag inte vill. samtidigt är jag orolig för henne. hon äter så sjukt lite. o nu har hon börjat skära ner ordenligt på sås och sånt?? vad är det som pågår? hon säger själv att hon inte kan ha någon övervikt för att hennes fot får inte bli belastad, men det får väl fan inte gå så långt att hon svälter? för det gör hon! Hon käkar ju iofs massor massor med kosttillskott, men kan det hjälpa med näringen?

Ah, jag blir galen på detta. inatt höll det mig vaken från 5-8, då kunde jag inte ligga kvar längre! Massor med jobbiga tankar och på det så var jag hungrig, då tänker jag massor på vad jag ska hetsäta och ligger och planerar och håller på, Varför?? så jobbigt!

Det är väl kanska min kropp som behöver mer mat, eller så är det så att jag måste få ur mig min frustration, stress och ångest på något sätt? tror det...

Nu är jag sjukt trött! känner mig bakis för att jag inte fick sova och tankarna snurrade så att jag bet ihop hårt och fick huvudväk.

Ne, jag är såå trött på att bo hemma och se detta och ha så dålig kontroll, det gör ju att jag kanske äter mindre...dessutom påverkar mamma också mina beslut. åh, hon är över 50 och beter sig som en tjurig tonåring, alltså verkligen. vad fan är problemet? Det kan ju inte bara vara att hon är rädd att gå upp? hon tränar varje kväll, efter maten (om hon nu äter) och sedan ser hon helt utslagen ut, hon orkar ju inget, det är inte städat här på länge, o det kan väl bara bero på maten?

igår, läste jag  "mattillåtet" och där stod de att antidepresiva inte har någon effekt på anorektiker. nu är ju inte jag anorektisk, men jag har ju dragit ner på maten och då slutar kroppen att bilda serotonin...så då kanske jag mår så här i onödan? Jag menar, jag äter ju ganska bra, och ganska näringsrikt, jag borde bli piggare i huvudet? (kroppen är ganska pigg, förutom en ond rygg och lite stela leder...men jag sitter ju framför datorn hela dagarna)

Men jag vågar inte sluta ta dem...

Jag kommer nog att vilja hetsa så fort jag kommer till Halmstad nästan, tyvärr...idag känns det så, men när jag mår så här känns det alltid så. Hoppas det dröjer!

Jag har idag ätit 200 kcal extra! Just nu känner jag mig så full! Har ätit o ätit...men jag ska behålla det. det är bara känslan och dessutom var det inget onyttigt, inte i kväll. åt lite nötter och yohurt o 2 plommon efter maten. jag åt massor med mat, därför jag är så full! Men gör man wok och en omelett är det inte så konstigt! mkt mat men lite kalorier. Det blev även ett knäcke med avocado. kändes som en väldigt nyttig (och stor!) måltid. Bra! Jag åt nog i 50 minuter iaf, ingen hets, men visst kände jag ett sug efter det!!

Jag ska klara detta lilla uppdrag. Gå upp 2 kilo på några veckor, får se hur många det blir. rent teoretiskt borde det ta 4-5 veckor. (det blir 7000 kcal extra, om 5 veckor, vilket är ett kg fett?) Men fett vill jag inte bara att det ska bli. Hoppas ju på lite muskler med.

Jag ringde till kliniken idag, och vi bestämde att jag ska dit v. 49. den första december. kul, inte. Usch, det känns jobbigt! hoppas bara jag behöver vara där just den veckan o att jag sedan bara behöver komma nån gång i veckan för klasserna. Vill helst inte äta där, gillar att laga mat för mkt! Älskar att laga till mig själv, prova saker och bara göra sånt jag vill, äta framför tv:n och slappa=)

Jag ska bo hemma ca 1 vecka nu, pga intervjuer för exarbetet. Det kommer nog att förstöra endel är jag rädd, och jag gillar inte att leva kollektivt, även om det är med min familj. Vi får se hur det går!

Ok, jag vägde mig idag, hemma hos päronen, i morse. Då blev mitt Bmi ca 15.8 Jag vet med att detta är inte bra!! Trodde ju inte jag låg under 16, eller jo, kanske..Men shit, inte konstigt jag mår som jag gör, dessutom att spy ibland gör det INTE bättre. "dagen efter", och de resterande timmar man är uppe efter, är som att vara bakis...ont i huvudet, trötta o svullna ögon, yr i bollen o allmänt darrig. dessutom vill man inget annat än att bli av med "överskottet" av energi, allt det man inte fick upp och själva sockerkicken.

Jag ska på allvar satsa på att gå upp några kilon i vikt. Jag börjar med två. Mår jag inte bättre då måste det fan bero på min antidepp medicin att jag mår så här jämt.

Jag började intala mig detta för någon dag sedan, men igår försökte jag. Dock var jag hemma, så mammas bettende gjorde att jag inte pallade att äta mer än 170 kcal extra...DOCK, åt jag en super onyttig tårtbit som mamma lagt upp till mig. (farsdag ju) jag gjorde detta för att pappa skulle bli glad. mamma med, oimed att hon gjort tårtan (som är sjukt god!)

Men...idag, fan, allt bara handlade om mat, mat, mat, godsaker. Det blev inte bättre av att mamma földe med o handlade, hon köpte en stor räkbaguette med massa majonäsfyllning (vitt bröd) hon delade på den o jag fick halva som middag, dock kände jag bara, nej, det hade jag inte planerat! Jag var dessutom tvungen att fika med henne (hon åt baguetten som kvällsmat) men jag var ju bara inställd på mellis, jag tog ett säkert kort, gröt o ett äpple, sa jag måste ha nåt varmt o mättnade. Igår hade hon bakat mer onyttigt, o jag sa att jag kunde ju ta med en kaka o äta till kaffet. Men jag hade inte tänkt äta hela, dock behövde jag inte äta inför henne, sa jag ville njuta i lugn o ro o hon skulle hem. Jag hade dessutom köpt en ny sort glass, haägen dasz...sjukt gott, som jag tänkte njuta av, och hade verkligen tänkt unna mig, utan spya, men efter den kakan var det kört, kände hetsen o suget hur starkt som helst, kunde inte sluta vräka i mig...fan.

sedan gick jag ut för att bli av med energi o handla lite, det blev tillslut även mer glass, tänkte att nu är det kört o jag har ju en baguette som jag kommer få hetsbehov av. MEN grejen är att jag kunde slutat efter den, haft en ätardag lixom o det hade ändå bara slutat på kanske 400 kcal +. det är ju vad som krävs, och mer kanske för att jag ska gå upp i vikt i ett lugnt tempo...fasen!! Denna dagen var dock förstörd innan idag, när jag återigen kände mig uppgiven inför examensarbetet...hittade ett liknandesom var superbra! o det tål jag inte...det stod väldigt mkt av det som jag kämpat ner...nu kanske de tar det för fusk då?!! åh, vad trött jag blir på detta!

hatar mig själv o jag vill inte leva med mig, idag kändes som att det var mysor innanför skinner o jag ville bara hetsa.

alltså, detta behov kommer extra starkt då jag varit hemma o tvingats äta sötsaker o ta de kalorierna istället för riktig mat. Jag är feg!

åh...jag kan inte äta ordentligt hemma, känner mig som en gris som äter så mkt, lika mkt som min bror! jag kan inte ta hand om mig riktigt hemma...så synd!

Jag vill ju dessutom ha kontrollen o har jaginte den tar jag medvetet mindre, för att vara på den "säkra sidan", så sjukt dumt, jag vet!

Hetsen kommer ju av att kroppen skriker efter mat och näring. hungern är ibland för stark, och jag för svag, alltså istället för att äta rdentligt blir det hets, med onyttigheter...o, jag orkar inte. Jag vill bara känna mig normal igen. inte tänka så mkt. inte känna detta otroliga kontrollbehov över mig.

Vem sjutton bryr sig om jag väger normalvikt? vem sjutton tänker på att jag har nån liten valk här och där, ingen, för de har själva valkar!

(jag, ok, inte alla, de på gymmet är så fina...) OCh jag hatar denna jämförelse!

Jag vill må bra, på mitt sätt. Och att ständigt ha en kamp inom mig är så jävla tröttsamt. äta eller inte, ge in för hetsen och spy? bli fet? nej, jag kommer ju inte bli fet, för det har jag aldrig varit. Jag vill vara stark och frisk, och fin, och glad och lycklig. Jag vill ju vara en bra förebild så klart!

Men alltså, varför är det så svårt att ta hand om sig?

MEn, vill inte bli för långrandig, jag ska verkligen göra ett ärligt försök! För jag vet att ett Bmi under 16 innebär att man inte får träna, knappt gå raskt! Och det gör jag ju! jag har varit på gymmet några ggr och mitt hjärta o huvud säger alltid ifrån, men något inom mig säger till mig att forts'tta och jag vill ju ha den där känslan jag brukade få av träning...

Jag ska kämpa och njuta ibland av "förbjudet"!

Jag ska må bra!

Jag var i tisdags på kliniken, det dröjer ett tag mellan varje besök!

Jag fick berätta "min historia" för att de skulle få en uppfattning om när och hur det hela började och hur det utvecklats osv.

Hon sa att de brukar göra så att man får komma på en bedomningsvecka. Det är alltså dagvård det handlar om. Den där bedömningsveckan är det tydligen viktigt att man är där 4 dagar i sträck (som dagvården) De vill kolla hur man äter, hur man lägger upp maten och beteende kring den. Men jag tycker ju inte att detta är mitt problem. Jag behöver ju hjälpa till att ändra mitt beteende och hätsätningarna. ok, jag behöver nog hjälp att gå upp i vikt med, men nu känner jag bara, skulle jag inte kunna göra det själv?

Jag gillar inte att äta med andra och att inte veta vad det är för mat osv, ok, där är ett problem. Jag måste släppa på kontrollen lite. men jag är rädd! Jag måste ha koll på min kropp och min mat, för att, enloigt mig, må så bra som möjligt. Men jag vill ju samtidigt kunna gå ut o äta, resa utan att planera flera dagar i förväg...En liten parentes; när jag fick reda på att min kusin hade bokat spa till oss, ca fem v i förväg, o hon berättar vilken tid osv, o att vi ska träffas hemma hos henne innan för att fika, alltså jag vet ju inte hur jag ska göra! Spabehandlingarna börjar 12, tror jag, å det krockar ju med min lunch...ska jag då äta en stor frukost o säga det, eller äta lite hemma för att kunna fika med dem, eller ta med mig nån macka o frukt? fan vad störigt. Andra tankar är att skita i allt som handlar om mat den dagen, o bara njuta!? Jag inser ju att detta inte är friskt...hade jag inte haft så känsligt blodsocker hade jag nog inte oroat mig...blä!!!

Aja, Iaf, så blev det svårt att planera in en vecka som är i princip helt fri från någonting...Jag känner bara, NEJ! vad har jag gett mig in på....jag vill inte gå på någon dagvård, utan mer prata och ha lite olika "klasser" som de kallade det, ibland, inte så schemalagt...de flesta som går på sådant är väl sjukskrivna eller så? Men jag kan ju inte sjukskriva mig, det är sista terminen och jag vill inte skjuta på den! Usch, det blev svårt tycker jag när jag var där- ja kännermig inte motiverad direkt, det blir för mkt!

Vad tycker ni om detta?

Jag vill ju ha "terapi", inte "gå på vård" varje dag, och äta o bedömmas...

Idag vill jag bara ta en paus från allt och göra det där som jag brukar göra...Jag vill "unna" mig saker, fast jag kan juinte göra det på ett normalt sätt, tror jag. Vi får se! Har varit sugen på en lite olika glassorter...

Jag ska ha kontroll över det, hoppas jag. men som sagt. kan ju inte lova mig själv något. Det är en sån dag där jag knappt kan tänka på annat...igår kväll började det, suget, önskan om det där förbjudna.

Men jag är lite rädd, jag har haft ont i bröstet några dagar, och lite svullen i halsen, så jag kanske har dålig immunförsvar just nu eller så. Det gör att jag blir rädd.

Men det känns kanske bättre sen?

I alla fall idag. FAN!

Jag har alltså problem med detta. jag har gjort det i princip varnann dag sedan jag kom hit, och i lärdags trodde jag ändå att jag hade fått nog för en vecka åtminstone...I lördags nollställde jag totalt, alltså jag misshandlade mig själv på mitt eget sätt. kände att allt var så menlöst och jag var såååå trött. jag åkte iväg och handlade allt jag ville ha och höll på i ca 3 h...8var tvungen att tömma 2 ggr. Jag ska sluta när jag gjort det en gång, men i lärdags var det sjukt svårt...jag blev utmattad kan man väl säga och kan ni fatta vad fort tiden går? trots att man tycker det går fort?

Idag hade jag en dålig em i skolan, jag var så nära att börja lipa i skolan, flera ggr. Fan vad hemsk det är med denna press och att jag aldrig kan få till det. Examensarbetet handlar det om och idag tyckte mina handledare att jag borde skriva om nåt annat, Fan igen!!! Jag pallar inte. DET ÄR INTE KUL: jag är inte motiverad och jag funderade starkt på att skita i allt o göra det nästa år eller nåt...Jag pallar inte. jag orkar inte läsa in mig på nåt annat heller och jag vill skriva om det jag vill! Men allt känns sjukt meningslöst och jag bara orkar inte.  Redan efter lektion kände jag ett behov av att tröstäta. jag hade så strängt planerat att inte göra det förrän om minst en vecka, men vad i helvete! VArför kan jag inte hantera allt på ett bättere och normalt sätt? men jag ville verkligen äta, äta, äta idag, bara trösta och känna hur magen vidgas tills man tror den ska spricka, sedan tömma, sedan fortsätta...

Jag gick till ica och köpte flera liter glass! GOd som fan var dessa sorter med! shit. Snacks o choklad blev det med. men egentligen borde jag skita i det för det är svårt att få upp o då får jag bara panik o det är dumt...Jag vill juinte bli ett fetto heller...Men det tror jag att jag jag blir, varje gång, ändå fortsätter jag att sätta i mig dessa "dåliga" saker.

Nej, shit vad mitt hjärta rusar nu! herregud, hjärtfel?

HJälp, jag måste äta riktig mat, fast jag inte borde. joi jag vet att jag borde. jag blir nog inte fet, kan iaf inte gå upp mer än ett kg, för jag åt kanske för 6000 kcal, (och fick ju upp det mesta)

Jag skakar!

Jag vet inte om det är för att praktiken tagit musten ur mig eller om jag håller på att få en förkylning eller så. men jag har denna helgen varit sååå trött- jag har inte fått nått vettigt gjort, och det stressar mig massor!

Har verkligen inte orkat med annat än tankar på mat, mitt liv, tv-tittande, datorn och några timmar av överdrivet intag av onyttigheter.

Ja, ni läste rätt. Jag har alltså låtit bulimifasonerna ta över mig igen. Jag orkar inget annat! och av det får jag en slags kick, ja ni vet. Men fy fan vilken ångest som följer! igår var det inte så farligt med ångesten. (då hade jag i princip "förberett" det) men idag...? var i helvete kom det ifrån? så sjukt. Jag tänkte ändå efter lunchen, jag pallar inte detta mer, vill ha behandlingen nu så jag kan gå vidare...kände sug/behov att göra det då, men jag stod emot. senare, efter en promenad med en nära vän, skulle jag hem o äta mellis, trött som bara den, men ändå positiva tankar om maten. sedan, kom det överväldigande över mig. Jag MÅSTE!

två ggr blev det (först en "tömning" sedan börja om) det är detta som jag tycker är så sjukt! hur vill jag fortsätta? men jag tänker "äh", nu är det redan igång. Jag måste fasen göra ett schema el nåt som jag kan följa. jag kan ju inte vara disciplinerad. skulle läst o fixat. men det blir bara skit av allt. just nu vet jag inte om jag klarar eller orkar denna jobbiga sista termin! jag känner att jag vill jobba med mig själv och monstret i huvudet innan jag ens kan focusera på annat!

jag känner mig som en fet kossa o jag är äcklig. just nu vill jag ha noll fett på kroppen och mer muskler! jag vill träna hela tiden, jag längtar till sats nu i veckan! (har haft uppehåll). jag har lust att svälta mig men samtidigt vet jag att jag kommer må sämre o vara ännu tröttare då. det bästa kanske vore att sova? men jag är för stressad för det. då äter jag hellre en timme o sedan spyr, då får jag energi. visst låter det sinnessjukt? jag hoppas på en bättre dag i morgon!

jag borde träna lite nu, men jag har huvudvärk o ont i halsen av mina aktiviteter. egentligen hatar jag att spy tills magen inte lyckas kasta upp mer. varför kan den inte det? jag vet ju att det finns där! samtidigt är jag rädd för vad som finns kvar om jag inte gör det. har jag blivit värre över en helg? (det började i lördags, jag var irriterad på allt o alla och var så trött! dessutom när vi åt blev jag så sur på mammas beteende...åh!)

jag hade massor av positiv energi från fredagens skoldag och min handledares varma kramar och ord, men sedan, när jag mår så där, då är det så sjukt långt borta och det är bara det som finns i mina tankar...

till mina vänner; min mobil är stendöd!! har därför inga nummer!! Ville ju så gärna berätta för dig L, men min dumma mobbe dog igår kväll.

Besöket, ni vet på anorexi/bulimi-enheten gick bra.

Jag lättade mitt hjärta och hon skrev ner allt jag sa. det kändes som en "lära känna kontroll" eller så, pratade bara lite om känslor och vad jag tror skulle hända om jag går upp lite eller släpper kontrollen. Hon vägde mig, kollade blodtryck o lyssnade på hjärtat. sedan fick jag fylla i en enkät på 91 frågor. det var ungefär vad jag väntat mig och hon ställde sådana frågor som jag var beredd på. jag kan ställa en slgs diagnos på mig själv, men det jag vill ha hjälp med, främst, är att äta så mkt jag behöver, veta ännu mer exakt. hur mkt jag kan öka för att må på topp och prestera, orka med och samtidigt inte gå upp för mkt i vikt. just nu kan jag tänka mig 2-3 kg. och det är väääldigt skrämmande. får väl börja med ett. jag vet precis hur jag ska göra. hur man ska äta osv, men jag klarar fan inte att tillämpa det på mig själv alltså. det tar emot enormt! monstret i huvudet säger till mig vad jag ska göra för att kompensera om det blir över vad som är tillåtet. Hur i helvete kan man vara så upphängd på siffror!!! så otroligt onödigt. jag både vill och inte. vill bli frisk, men är samtidigt rädd för vuxenvärlden. jag är inte redo, så känns det. detta är min trygga och beväma värld. utsvävningar finns lixominte i min vardag. har inte gjort det på ett år.

Dock har jag blivit bättre. jag har ju "erkänt" och jag kan äta av fler livsmedel osv...unna mig en klubba eller så ibland (men ångesten finns där o jag utesluter ofta en frukt eller lite kolhydrater då...) ja, jag behöver hjälp att bli mer som vanligt.--

kram på er!