I söndags skulle jag iväg o handla lite extra som jag inte orkade bära hem dagen innan. (bla jordnötssmör o frusna bär, mums!) Och vad såg jag inte? De hade ett erbjudande på min favvoglass, Haägen Dazs...åh, gud så svag jag blev. Man fick ta två byttor för 60! (de kostar 42 kr annars) Jag hade faktiskt tänkt att unna mig en dyr glass, fast om ca 2 veckor. men jag tänkte att jag ju bara måste inhandla 2 byttor då det är så förmånligt!

Tog en favorit, pralines and creme (vaniljglass, dulchesås och stora kanderade nötter!) sedan hade jag beslutsångest och tog en Baileys, det var ett tag sedan, o jag kan ju inte dricka det så...

Ja, jag tänkte iaf att jag borde kunna spara dem om jag lägger dem unders i frysen och inte provsmakar...!

Åt min lunch som vanligt och tog en frikt efter, men shit vad de där glassarna ropade mitt namn! Kunde alltså inte få dem ur mina tankar, och jag ville såååå gärna bara provsmaka dem lite. bara lite. det klarar jag. och vad gör det för skillnad om jag får i mig ca 300 kca extra av glass idag? Vill ju så gärna kunna smaka.

Men herre gud, när jag väl börjat så är jag sjutton fast. det GÅR inte att ställa ifrån sig dem. det går av bara farten, även om jag tar det lugnt i början och försöker njuta och känna efter när det är nog...men det är såå himla svårt att sluta när det finns kvar och man ändå h¨ller på...när jag ätit en hel (sammanlagt), kom jag på att jag ju fortfarande åt, och var väldigt full i magen (stor lunch innan..) Då grät jag innombords och lät hetsmonstret ta över, jag visste ju att jag var tvungen att spy ändå, och när jag väl fått det klart för mig, då kan jag absolut inte sluta. vill dra på det så länge som möjligt...tror det ska bli bättre, med det blir bara värre!

SÅ, jag ska ju inte köpa så där mkt...fan, kommer aldrig klara att äta vad jag vill, när som jag är sugen på det, utan att kompensera eller hätsa...inte som jag ser det nu. det är inte värt den lilla njutning som ofta inleder min hets...tror jag inte. Nej, jag får inte vara så svag. Måste ta kontrollen!

Anyway, ni som ätit denna dyra, kompakta, glass med bitar i, utan "onödig luft", ni kanske vet hur svår den är att få upp? ( den verkar lägga sig på botten eller gå vidare till tarmen direkt tycker jag...) det skapar ju mer ångest att inte kunna få upp så mkt. MEN detta struntade jag faktiskt i. räknade med at jag fick upp hälften. MEN jag åt ändå ganska hyfsa kalorimässigt resten av dagen. Det är väl ett framsteg?

Orkar inte vara så här längre, vill kunna ha roligt, träna, orka med, slippa feber, huvudvärk och yrsel jämt. Tappa hår, frysa osv...Vill bara bli som innan (fast inte så stor)

Jag provade ett par jeans som satt tight på mig, svart stuprör (liite stretch) och jag kan ju bara säga att jag aldrig kommer vilja fylla ut dem igen. Usch..Att jag varit så stor? Det känns inte så...men det kanske märks på kläderna. Jag ser ju att det märks på måttbandet, men jag tycker ändå att det är för mkt på mig själv ibland. eller ganska lagom...åh, jag blir tokig!

Nu ska jag inte köpa glass på ett tag iallafall. (hoppas jag) 

 Vem vill inte kunna spara in några lappar i månaden på mat!? Det vill jag, fattig student (med hätsätningsproblem:-/)

Jag har hittat en gratissajt där man samlar poäng till presentkort på bl.a Ica, Willys, Hemköp. Bra va?

Klicka på nedanstående länk NU:

http://www.free-food.se/default.asp?Action=members_signup&memberIDX=32152

Om länken inte fungerar, kopiera eller skriv in den i Din webbläsare. Man får 10 poäng för varje medlem man varvar, detta är ju bra, så se till att anmäla er nu!

Det frågar jag mig idag. efter lunchen tänkte jag utmana mig lite till, det var inte planerat, men jag ville ändå. Jag hade två mindre paket glass i frysen som blivit över...tänkte ta lite av det ena, men jag tyckte det var så gott och jag hade ändå inget att göra så jag åt lite till och tänkte "det gör ju ingen skillnad". Fy fan, sen skulle jag "bara" smaka lite på den andra sorten. Den rök med. men jag tänkte under tiden jag åt (lite hets blev det mot slutet...) att det gör inget med 1000 kcal extra en dag. fatta 1000, det är mkt. men ångesten blev för stor! tyvärr gick jag och ställde mig över toan...spydde dock inte upp allt, det ville jag inte, för jag mår redan dåligt (huvudvärk o feber) o hade jag spytt upp allt hade jag bara fortsatt (gått till affären) för att då är det verkligen kört och suget blir större när magen är nästan tom ju...FAN!

Kände mig så positiv och glad på förmiddagen, men shit, någonting har fortfarande ett grepp om mig och låter mig inte vara ångestfri och glad för länge...blä!

Vad berodde detta på? Måste analysera...jag fattar det faktiskt inte.. några råd?

Anna Kournikova, när hon inte är för smal.

 

Brun och atletisk.

Ja, ungefär såhär vill jag se ut i kroppen=)

Nu var det verkligen längesedan jag uppdaterade här. Hoppas några läsare finns kvar? Jag lever i alla fall! (nästan=) ne, skämt å sido. Jag bodde hemma över julen, och det blev ju en del ångestladdade situationer som jag väntat. Dessutom blev jag sjuk (feber, huvudvärk, lite känning i halsen) den 26:de och jag är fortfarande inte kry! Detta är så jobbigt. dock har jag själv förvärrat det. När jag kom till lägenheten igen hade jag sjukt hetsätningssug! (4 ggr blev det på några dagar bara) INTE bra. febern o huvudvärken blev ju värre. Jag vet att dessa episoder berodde på att jag "tvingats" äta sötsaker, kakor osv hemma o hos släkt. Det värsta med att jag äter det är ju att jag då minskar på maten för att kompensera. detta är inte så idealt, jag vet! men nu när jag kommit tillbaka på banan här med maten, har jag lyckats äta för ca 1500-1600 kcal om dagen! Idag för över 1800! Det är sjukt mkt. och jag är så otroligt mätt. åt i över en timme nu ikväll, och behöll det!  (tänkte fortsätta för att jag kände mig så fet)Trots att jag känner mig sprickfärdig. Hinner ju sjutton inte bli hungrig mellan målen. äter hela tiden (äter ju ganska sakta och ganska mkt) dessutom rör jag mig inget nu när jag inte mår så bra. är sjukt yr med ju.

Min matdag idag:

frukost: american pankakes med bär och ett litet äpple efteråt (ca 9.40-10)

Lunch: Quornburgare med guacamole (½avocado), majs, tacosås(1/3 burk, ugnsstekt potatis (2 st), fetaost i olja, 1 morot, plommon + kaffe och ½ proteinbar =mätt! (ca 13.30- 14.10)

mellis: 1 dl yoghurt, ½ banan, lite musli + linfrö, kaffe, STOR apelsin ½ proteinbar (ca 17.00-17.30)

Middag: spagetti med kycklingfärs i ädelostsås (ca 100 g färs, ½ dl matgrädde + osten) ärtor + majs. + popcorn, sesamkaka, 2 stora plommon, ½ äpple

 + massor med läkerol!  (ca 19.45- 20.50)

Ser jäkligt bra ut enligt mig själv! Många äter nog inte så här mkt. (ok, de äter kanske mer kaloririkt...många äter ju bra frukost o middag för sjutton, då skulle jag definitivt hetsäta!)

Vad säger ni? kommer jag gå upp nåt i vikt på 2 veckor?

Jag har börjat bli så träningssugen! Åh, jag vill att det ska vara som förut då jag orkade träna tuffa pass, styrketräna, springa, svettas bränna och kämpa. Känslan är så otroligt skön! Är så rädd för att jag nu är en total slappis, ett smygfetto, som inte orkar nåt! Vill så mkt, men mitt huvud (just nu) snurrar och gör ont, dessutom orkar inte mina muskler för länge...buhu och jag som trivs relativt bra med denna storleken på kroppen. slapp är jag, det kan jag säga. usch. sitter ju bara på baken här i soffan, så det är inte så konstigt att den är platt med! Nä, jag ska kämpa för sköna muskler så fort det går. upp lite i vikt, sedan är det bara att köra!

Resonerar som så att jag skulle ju kunna gå ner igen om jag nu känner mig FÖR obekväm, det är bara det att det tar lite tid, för äta kalorisnålt kan jag ju. (om jag slipper äta mammas feta mat...)

Jag vill bli stark, se stark ut och orka. om jag äter så "bra" som jag gör nu, så borde jag väl få mer energi med när kroppen läkt lite mer?? jag hoppas!!

ah, skönt att få ur mig lite här (istället för i toan...nej, skämt igen. så får jag inte tänka!)

ska kanske light träna lite här nu, ca 20 min med lite styrka och stretch. måste få ner maten lite känner jag (Musklerna måste få arbete lite med=) Ha en bra helg, ni läsare som finns kvar. Det skulle vara roligt med kommentarer om maten och vad ni tycker!

Denna dagen har varit aningens omtumlande. Jag var på min första bedömningsdag på dagvården! Var så klart lite nervös innan, men såg även fram emot det. är så sjukt uttråkad o rastlös...Ex.arbetet får nämligen vila tills imorgon. Dock läser ja ett annat och ska opponera på det.

Anyway, det började väl bra, jag träffade tjejerna, vi presenterade oss. Självklart är man nyfiken på dem, de verkade iaf helgoa! Jag fick skriva en massa, och gjorde några uppgifter med en av behandlarna.

Sedan var det dags för "kontroll" vägning, mätning och blodtryck. Blod trycket hade gått upp lite, 100/59 (säkert för stressen?). Det kändes ju bra iaf. Sedan, då det var dags för vågen...trodde ju att jag låg som innan, kanske några hekto upp, eftersom jag ätit lite onyttigt i helgen (och hetsat 2 ggr i fredags utan att få upp så hemskt mkt)

Men! Till min förvåning, hade jag gått ner. jag fatta inget? har ju ökat lite på maten (dock inte så mkt som jag skulle, dåligt, jag vet!)

jag måste ha varit uttorkad eller nåt...så lite var längesen jag vägde (fast det vet jag inte säkert, eftersom jag bara kan väga mig hos föräldrarna på morgonen) Jag var även längre än jag varit tidigare? Huh´lixom... Har de fifflat på siffrorna för att man ska få ett lägre BMI? ah, jag fattar inget. Men jag blev lite arg på mig själv, men samtidigt glad, eftersom min kropp verkar ha bra förbränning eller nåt...Bmi landade (av mina beräkningar) på ca 15.6

Detta ser inte bra ut i praktiken, men jag känner mig ju inte så dålig. och jag tycker inte jag är så särskillt smal, mer normalsmal.

Det värsta med denna dagen var att vi pratade om utbildning och framtid, de tyckte alla att jag borde ta studieuppehåll och koncentrera mig på att bli frisk! Nej, jag har ju planerat så bra...vill ju plugga mer. Vill vara kvar här- 100 tankar for genom huvudet; hur ska jag kunna bo här om jag inte pluggar ?(studentlgh), var får jag pengar i från?  Ska jag säga upp lgh? tacka nej till kurserna? ringa försäkringskassan? vad ska jag göra? Ville bara gråta och förbanna mig själv för att det gått så här längt. borde jag inte klara ut detta själv? Fan vad dum jag varit. Kommer jag någonsin att få ett jobb? kommer jag att bli som jag var förut? Vad händer om jag lämnar ätstörningen? kommer folk att bry sig? kommer de tycka att jag är intressant, rolig, snäll? Vad är jag utan den då? är jag en lärare? en flickvän? en bra kompis? Ska jag berätta för min familj om hur det verkligen ligger till? Hur kommer de ta det? åh....Jag vill inte tänka på detta, utan bara fungera som "vanligt", fast utan all ångest och konstiga tankar förstås.

Får se hur det känns på ons och torsdag...

Igår natt...alltså jag vet inte vad som kom över mig. Men hela kvällen var jag så sur på mamma! I Helgen var jag hemma, det blev en del "onyttigt", kyckling inlindad i bacon med jasminris, gräddsås, (tog även lite likör). Lördag jasminris, lördag var det fika i kyrkan, (inte ens gott) söndag var värsta dagen! mammas feta köttbullar, ca hälften grädde och ströbröd, stekta i massor av smör, gräddsås, tur att det var potatis till! Sedan lussekatt + mitt mellanmål (inte heller så gott med lussekatt...men "måste" ju smaka för att göra mamma glad...) Sedan på kvällen; typ pannkaksrulle, med fyllning av mascarpone, äcklig Lidl skinka och ketchup bland annat..."pannkakan" var mer som en muffinssmet, massor med smör och vitt mjöl! Det blev bara för mkt sådan på kvällen när jag duschat o kommit tillrätta i Halmstad!

Jag var sur på mamma för att hon äter så lite, hon gillar väl ens inte ris, (tar ca i sked) och ändå måste jag äta det? Jag tycker det är äckligt! Och allt det fettiga, fy vad jag blir äcklad. Hatar grädd och smörsmak! det blir ju helt fett på läpparna och i halsen och allt är bara så snuskigt!

Det låg jag ock tänkte på hur länge som helst. självklart ville jag hetsäta med, det blir aäätid sånt sug när jag inte får äta mig riktigt mätt, har kontroll eller får välja det jag tycker om. Helt sjukt, jag vet! och jag sa till mig själv att skita i vad maten skulle bli hemma, utan bara äta som mamma gör. Och det lyckades väl ganska bra. Jag tog så lite som hon, får att se om man blir mätt, o visst, jag var inte hungrig, men inte direkt mätt heller. Antar att det känns så när man äter så mkt omättat fett. Men jag kände mig så äcklig och "oren"

Sedan när jag kramade mamma i helgen kände jag hur fruktansvärt benig och äcklig hon är! Fy, de är hemskt. jag mår dåligt, och hon äter ju så sjukt dåligt (lite) Hon ljuger om vad hon äter med, har jag märkt (gör ju jag med, bara för att hon ska bli nöjd)! Så otroligt löjligt!

Detta påverkar mig mer än vad jag verkligen vill! De är så svårt att bli frisk när jag är hemma! Det är så svårt...Berättade detta för sjukgymnasten, och hon sa att hon verkligen förstod och att jag nog inte borde vara med min mamma i såna situationer, men mat måste man ju äta!

Jag undrar verkligen hur det blir i jul. I natt, med min ångest, alltså jag lipade och var helt hysterisk...blev rädd för mig själv! Men ångest var det. Kunde verkligen inte rå för det. Tänkte nog på all mat, mammas beteende i ca 4-5 timmar i sträck? Helt sjukt och jag hatar det!

Men det blir ju som sagt värre då jag inte kan äta som jag vill, eller ens välja, komtrollera osv. Det enda jag kan kontrollera rdentligt är frukosten...

Julen kommer bli sååå jobbig med all fetto mat mamma lagar, men jag kommer äta det som går, och sedan ta frukt eller nåt. Kommer säga att jag mår illa, har ont i magen, eller nåt sånt...Äh, jag vill ju njuta, men när någon eller några i familjen är så fjantig med mat och allt sånt, så kan inte jag slappna av.

För pappa skulle jag kunna göra vad som helst. Jag vill inte att han ska vara orolig för mig. Jag vill gå upp i vikt för honom (och för mig), men det handlar ju inte bara om det...Jag fick pengar av honom, som han ville att jag skulle gå ut och äta för. Så gulligt! Men jag köper nog hem mat i så fall, eller köper nåt dyrare, som fläskfile=) dyr glass? nja, tror inte jag klarar det, men jag vill!

Oj, nu blev det långt som vanligt, men vara bara tvungen att skriva av mig!

Blev så rädd för mig själv i natt, och undrar vad det kom ifrån?

Jag får panik på mig själv!

I tisdags kunde jag inte tänka på annat än hätsätning...eller på allt jag ville äta. Fan, jag fick endel pointers på handledningen och det kändes bara för mkt!

Jag kommer aldrig bli färdig med detta arbete! Kände mig sååå stressad, och hur hanterar jag det? Med att äta i 1.5 timme...tills jag nästan spricker. Jag var bara tvungen! Orkade inte ta tag i nåt eller bry mig om att jag har ont i hjärtat hela tiden och att det säkerligen inte blir bättre av att proppa in saker och sedan spy tills det gör ont.

Fan, vad jag är misslyckad. Jag är faktiskt ganska dum i huvudet. För vet ni, jag ringde på ons morgon till kliniken och sa att jag känner sådan press o stress inför arbetet. Jag var också rädd för att gå dit, motvillig...Varför? För att det inte är bekvämt! Jag vet inte vad som kommer hända och hur jag reagerar! Dock gick jag på sjukgymnasttiden. Vi höll på i nästan 2 timmar. Det var bra! VI pratade lite, hon ställde frågor om kroppsuppfattning och liknande, gjorde några övningar, jag fick vara avklädd länge, och jag frös!

Usch, jag gillar inte att stå sådär bar. Inte inför någon annan och inte för mig själv heller. Känner mig sårbar då. Men övningarna var bra och jag fick reda på att jag har massa späninngar i övre delen av kroppen, att min hållning visar att jag inte mår bra och att jag har ganska bra rörlighet i kroppen för övrigt. Jag fick även bekräftat att min rygg inte är helt ok, den är lite sned, och det har den varit sedan jag var yngre, (typ skolios).

Jag är missnöjd med mig själv för att jag skulle plugga så himla mkt dessa dagar, men vet ni, jag hade kunnat spenderat min tid på kliniken för jag har inte gjort hälften av det jag tänkt! Min energi i huvudet har varit så grymt låg. känt mig helt apatisk och supertrött, fan vad typiskt. Nej nu växer stressen mer och mer. Har kollat tv o ätit sedan 19 (inte ätit hela tiden, men ni fattar).

Vid frukosten satt jag ca 2 timmar framför tv:n lunchen ca 1,5 och melliset ca 1,5H...fan idag har jag ätit lite extra onyttigt med! inte så bra, var sugen på att hätsäta, men jag stoppade mig. tog istället några kex efter lunchen, nötter och sesamkakor efter melliset, SAMT att jag åt godis!!! Eller, åt två små bönor, sedan fick jag panik, men jag fortsatte att "äta", körde Chew and spit-metoden...Ni vet, man tuggar, lite suger lite, utan att svälja för mkt, sedan spottar man. Så man får smak, konsistens osv. men jag fattar inte att jag kunnat proppa i mig sjuka mängder godis då jag var frisk. Det går bara inte nu! Pallar inte få det i min kropp. alla saker som anses "farliga" är hemska att äta utan att få ångest. tom de nyttiga myffinsen jag självgjorde, vägde o mätte och vet kaloriinnehållet/100g...ändå, det tar emot, bara för att det är en muffins. Så sjukt och jag hatar det. Idag i affäen längtade jag efter att köpa mig smågodis som de andra, glad tjejerna gjorde, de provsmakade och skrattade och det var så naturligt för dem. Jag vill! Jag vill kunna äta ur chokladaskarna på julen! Jag är bara rädd att det ska trigga mitt beteende och att inte kunna sluta äta- tur man är i sällskap. bara de inte märker ångesten.

Nej, nu måste jag läsa igen!