Jag fick en kommentar om att jag är posivit här på bloggen, wow, vad kul att jag uppfattas så då jag själv känner att det är mkt ångest och oro och dålig tilltro...men jag försöker väl=) Idag var det superbra på "nya jobbet". Fick bara positivt bemötande och fick höra att jag var som ett solsken! Haha, min förra klass blev jätte glada och överraskade över min nyhet om att jag ska vara lite i klassen under våren. Åh, vilken härlig känsla jag haft idag...Bara känner att jag vill ge allt för detta jobb och denna skola, eleverna, kollegerna...Bakade en tårta igår för att fira lite med kollegorna med. VÄldigt uppskattat och god blev den. Den var tom helt perfekt! Inte för söt, inte för mkt grädde och inte vidare sliskig. Visst, tog ingen stor bit (men det gjorde ingen annan heller, hehe) men fan vad gott det var att sitta i det sällskapet (o äta tårta), nya möjligheter, jag är nu en större del av verksamheten och alla var glada...UNDERBART. Snart ska jag dessutom åka till stan för Sushi med en kompis! Ja, mycket positiv energi i min kropp och knopp idag vill jag lova. Denna vår kommer bli toppen tror jag. Helt annorlunda från förra våren, behandlingen, superdåligt självförtroende och ingen livsgnista eller ork till något förutom mat och en del hets...Ok, inte riktigt så extremt, men jag var fan inte positiv eller glad i början av förra året!

Ska kolla lägenhet nu i veckan med;) WIE!! Hoppas dessa kommande veckor går bra och att jag lär mig allt det nya snabbt. Jag vill så mycket med detta nu och jag ska banne mig försöka njuta av varje dag som jag jobbar. Värre är det ju med helgerna...huh, men det löser sig nog.

Just nu känner jag mig rädd på samma gång som det ska bli spännande. Men jag kan bara bli bättre, right? Rädslan kommer av att jag fortfarande har dåligt självförtroende, att jag kanske inte får så god kontakt med barnen, att jag gör fel, att jag blir sjuk, för trött eller fikar för mkt (!)...och blir tjock... Men det borde ju bevisa att jag isåfall inte bryr mig eller att jag är så glad så jag tar mig lite extra och glömmer bort kaloriräkning och allt det jobbiga som tillhör ätstörningen...hoppas (på jobbet iaf)...men jag ger nog inte sken av att vara ätstörd i skolan...Jag tror inte det! Jag kan dölja det väldigt bra ihop med de flesta tror jag. VIlket är positivt- ¨sånt grepp har den inte om mig, längre.

Receptet på brödet kommer hörni, nu ska jag till stan!

Puss!

Det blev sent igår. Det var en mycket trevlig kväll och vi hade ju massor med gott att äta. Dock blir jag lite irriterad på mitt dåliga tänk--> Vi skulle äta räkor och massa snax och frukt. Jag (och min dumma hjärna) hade som vanligt räknat ut ungefär vad hela kalaset skulle landa på (ja, i siffror, och då inte i kr). MEn, hade inte helt räknat med att han erbjöd bröd (vitt, saftigt, som hans mamma bakat på morgonen) snabbt börjar räkneverken i huvudet och något säger att "det blir för mkt kcal OCH kolhydrater, tänk på alla popcorn!! Så tradigt...Kan ofta inte spontan äta något eller mellan målen heller...MEN jag gick emot och skar upp brödet så det blev lagom tjocka skivor=) det var som väntat svin gott, lite soltorkade tomater var det i och lite sälta...mmm. Det bästa med att äta och ha filmmys med honom är att han bantar. Han har altid varit tjock och nu bantar han aktivt eller vad man ska säga, haha, så han hade inget smör eller ost och dippen bestod av matlagningsyoghurt. Dock undviker jag inte smör och ost, men det kändes överflödigt till just detta tillfälle. Det blev avocado och grönsaker med dipp och bröd till räkorna. Sedan poppades det popcorn, massor, och jag skar upp en annanas och vi hade även klementiner för lite syrlighet och sötma mellan alla salta popcorn. En väldigt hälsosamt svullo/myskväll alltså, helt i min smak! Det behöver inte alltid vara perfekta måltider utan plockmat(mysmat) är så mkt godare ibland! Man måste slappna av lite och inte hela tiden tänka ut måltider för att alla ska bli nöjda...Räkor är ju så gött=) Det som saknades var martinin...Men alkohol har jag sååå svårt för- inget jag behöve i mitt liv direkt. Dock pratade vi lite om det senare efter filmen att man bör ju kunna ta ett glas vin i rätt sällskap och om man tycker om det. Dock vet jag inte om jag gör det, haha. Det finns så många argument enligt mig till att låta bli. MEN jag har så svårt för flytande kalorier! Bara en sådan sak som att mamma köpte lattemjölk (den feta) och sa att jag skulle ha den i gröten för att använda den var lite halvjobbigt och jag tog lite mindre pga kaloriinnehållet! Gah, löjligt? JAPP.

Idag bakade jag underbara frukostbullar...mmm. Alltså jag gör dessa säkert 2 ggr/vecka och experimenterar lite med smaker osv. Men jag har aldrig gjort så goda som idag, (eller första gången jag gjorde med dessa smaksättningar blev de stört goda och jag skulle kunnat sluka hela satsen)mmm. 

Jag gör två bullar åt gången; denna gång hade jag i siktat dinkelmjöl, fierhavregryn, bakpulver, banan, macadamianötter, kokos blandad i kakao + ägg och kesella.

Jag gör alltså bara två bullar per gång. En lite större till frukost, och det andra till mellis tillsammans med kaffe. Om någon vill ha receptet får ni hojta till, med jag väger allt så jag verkligen får bra proportioner (och av andra anledningar...) så jag kan ju ge er antingen det exakt eller på ett ungefär! (eller både och=)  

Till detta äter jag kvarg/kesella blandat med mosa banan och hallon + kardemumma, och även mer skuren frukt...supergod frukost är det! Älskar frukosten.

Tillbaka till gårdagen då, det var trevligt och vi njöt båda två! Har lättare för det tillsammans med andra än familjen! Man vill ju dela upplevelsen och äta sakta och verkligen ta in alla goda smaker. Vi åt nog i två timmar! Inte så sunt kanske, men det var ju nyttigheter det mesta. På måndag kväll blir det god sushi med en tjejkompis sedan ville min killkompis prova det med sa han, så det blir nog två ggr nästa vecka=P Förstår inte mitt sug efter sushi? Att det skulle falla mig så i smak och tycke? Men det är hela upplevelsen, inte bara själva maten. Att sitta länge och se på det vackra upplägget och bitarna, smaka på allt i små munsbitar med soja och wasabi, äta med pinnar och prata med en bra vän!

Idag blir det endel läsning/plugg, känner mig fortfarande lite krasslig och har huvudvärk så någon skidåkning eller träning blir det nog tyvärr inte! =(

Hoppas ni får en skön söndag kära läsare.

Nu ska jag strax iväg till en killkompis för biomys! Popcorn är obligatoriskt, sedan ska vi ha grönsaksstavar, dipp, ananas, klementiner, kanske någon dricka, dessutom ska vi äta lite mat med. Pappa ville beställa pizza ikväll o frågade vilka som ville ha...tror inte det var någon som ville ha/var sugen. Så jag räddar mig ur beställd mat (känns som att det blir sjukt mkt) och köpte räkor med skal på och lite delikatesser till ikväll=) Gött! Blir alltid såååå himla full i magen när jag äter middag och SEN direkt masssssa popcorn och frukt. Orkar inte det idag, så det blir räkor och lite gott o sedan snaxet. Ev. blir det något mer snax, tror han var sugen på det idag, men det är väl ok. Ska bli trevligt, speciellt då det sällan är mys här när vi äter eller ska se någon film.

I dagarna har jag tagit en liten "efterrätt" eller chokladig grej efter lunchen + lite frukt! Är man sugen så, fast vet inte om jag är det eg... aja, det var ganska njutningsfullt ialla fall och jag vågade=) Men visst, spöken som härjar i hjärnan. Dock var den där viktuppgången efter förra helgen nog mer vätska eller så. häromdagen vägde jag mindre igen...WIERD. Men då kan man ju äta ganska normalt, och även på restaurang. MEN, jag kan inte riktigt lita på min kropps gunger/mättnadssignaler. Igår kväll åt vi taikycklinggryta med ris o sallad (jag hade lagat) sedan åt jag en apelsin efter, sedan pistage nötter, då kändes det som att jag var hungrig! eller kanske bara var sugen för det var så gott?? Mådde dock riktigt illa i natt och hade ont i magen på kvällen. Varför luras kroppen? Jag tror lite att det beror på att jag ätit kakor/socker/choklad, suget ökar och kroppen vet inte om jag är hungrig eller bara behöver/kräver mer socker. Vill INTE hamna i sockerträsket igen, hätsätningar och tankar på socker som man försöker undvika till varje pris. Fy, vill inte vara slav under mina cravings...Är rädd för det, speciellt när jag haft jobbig huvudvärk idag. Jag tog en liten chokladpralin efter maten och sedan mådde jag bättre...Vill inte "behöva" socker o kakor/godis. Men men, ska försöka slå bort det och njuta. Men jag blir lite nojjig!

Ne nu måste jag gå, ska bli mys med filmkväll iaf. Hoppas ni får en bra lördagskväll och att ni kan unna er något gott=)

Nu har jag arbetat färdigt för denna vecka, det har varit roligt och utmanande! Ettorna är duktiga och motiverade till att räkna matte, det är en helt annan nivå än femmorna kan jag lova, men det är det som gör detta yrke så spännande! Ingen dag/lektion är den andre lik när man arbetar med barn. De slutar inte att överraska en! Nu känner jag bara att jag skulle vilja prova massa saker på dessa ettor=) hehe. Jag vill verkligen att de ska få göra roliga saker på matten. Jag ska fundera ut någon lek till nästa vecka hade jag tänkt. Man måste konkretisera och levandegöra matten så att barnen inte tappar intresset och sin upptäckarlust. Materialet som skolan använder är jättebra och ettorna älskar matteboken=)

Idag skulle jag gå upp runt 7 för att vara redo ifall någon ringer mig för vik. Dock kände jag igår av en begynnande förkylning och stark huvudvärk...typiskt tänker man! Det är väl nackdelen med att vara hos ettorna, de är förkylda och smittar mer än de äldre barnen. Var bara sjuk en gång och förkyld en gång under hösten!

Men nu...ingen bra början. Peppar peppar så går det fort över...Iaf, när jag precis skulle sätta mig o äta frukost ringer mobilen, jag tänker direkt att det är någon som behöver mig som vikarie, eller kanske att pappa ringer för att "väcka" mig.  Det är från skolan där jag nu jobbar på 25%...Bitr. rektorn ringer och undrar om hon väcker mig...Nejdå. Hon säger sedan att det nog inte gör något i så fall för hon frågar om jag skulle vara intresserad av att jobba på 50% som spec.pedagog Mitt hjärta tar två extra skutt och jag utbrister ett glatt "självklart att jag vill, åh vad glad jag blir! " Helt underbart! Jag kan inte sluta le för mig själv när jag njuter av min goda frukost, i mysbeslysning i soffan och brorsan fortfarande sover...mmm, ren njutning. Förstår ni, detta är ju min dröm, att få arbeta på skolan på 75% och ha hand om ett fåtal elever i behov av extra stöd...Detta kan bli så bra och jag ska verkligen ge allt. Visa att de behöver mig och att jag gör ett bra jobb!

Det är exalterande, skrämmande, utmanande och roligt på samma gång! Detta gjorde min dag!

"Nu får du fira..." sa hon,"Ja det ska jag bannemig göra" svarade jag, haha! Jag köpte en lyxig supergod glass och frågade mamma om hon ville fira med en god efterrätt med mig! Hon ville och hon var jätteglad för min skull=) Åt lyxig och god lunch med, får strunta i kalorier och onyttighet osv ibland, men det är sjukt svårt och jag skulle bara vilja röra på mig, dansa eller något. Dels för att jag är glad med givetvis=) Men jag kan inte bara "njuta"...fast nästan. Det kändes iallafall bra att få dela glädjen med mamma och prata och fira lite ihop.

I Helgen har jag verkligen funnit ny och positiv energi! Det började i fredags när jag och mamma var på stan och åt kinabuffé. Jag träffade några kompisar och fyndade en del! I lördags träffade jag min gamla bästis som nu med är färdig lärare. Vi åt supermumsig sushi (åt det i tisdags med, haha, fick med mig pappa;) o satt och pratade i över 3 timmar. Sedan hade jag huset för mig själv någon timme o tog mig lite extra gott. Otroligt att jag faktiskt kan njuta mer på egen hand, framför nåt bra på tv:n än om jag ska fika med föräldrarna. Det blev ingen hets heller, vilket jag ofta är orolig för när jag är själv så och ska "unna" mig... BRA. Dagarna innan hade varit för bra för det tror jag=) sedan lagade jag en mycket god middag och mina föräldrar drack vin och det var bra stämning. dock satt brorsan framför hockeyn, men men, han gör som han vill som sagt. Sedan åkte jag till en killkompis för film och lite prat.

Söndagen var minst lika trevlig då jag träffade en "kursare" för lunch/fika i stan! mkt trevligt som sagt, kvällen spenderades med träning och lite mys. Mycket utmaningar i form av mat ute tre dagar i streck, duktig som jag är (!) tog jag trots detta inte bort så mkt från melliset/fikat då jag kom hem.

Det var så otroligt skönt att kunna åka iväg och komma hemifrån några dagar! Det gjorde mycket! Träffa folk, prata en massa och utbyta lite upplevelser osv.

I måndags började jag jobba (vikarierade i stan) och idag hade jag min första dag på "nya" jobbet=) 25% Matte i klass 1. Fick ett varmt välkomnande och det är så kul att vara på skolan igen. Trivs bra med alla. Lovely. Fick en kram av min goa kollega i ettan=) hon är härlig, o tycker att det är såååå kul och underbart att jag tagit detta jobb, hon vill ha mig där alltid, och dela på arbetet i klassen säger hon=) Det värmer att höra! Då han vi inte ens jobbat ihop innan. Jag ska även ha sex stycken ansvarsbarn, som jag har utv.samal med bla. Sedan ska jag vara med på föräldramötet och presentera matten!! Hjälp, färäldrarkontakten är lite läskig...men det ska nog gå bra. Jag tar en dag i taget.

Det jobbiga idag var att jag ställde mig på vågen o hade gått upp endel sedan i tors el fredags...känner mig så otroligt svullen o har varit nästan konstant mätt hela helgen, läskigt! Nu skulle folk kunna tro att jag är i 7e månaden eller så...

En timme efter middagen (vilken förbereddes och intogs ensam=mer mat och mer kontroll...) drack jag en stooor fruktsmoothie med prottepulver samt åt en bit kokosnöt och salta macadamianötter, ganska många...på detta läkerol...gisses så utspänd magen är och jag hatar att jag ska trycka i mig så mkt bara en timme innan läggdags...fy! Är antagligen inte för mkt, men varför kan jag inte lyssna när kroppen säger till? Dock åkte jag längdskidor innan middagen och jag har inte åkt på säkert 8 år, åkte faktiskt 0,5 mil, haha. Ganska jobbigt och det känns i benen! Så det där extra behövdes nog, och jag ska ju upp lite till...Men obehagligt är det vill jag lova. Borde röra lite mer på mig innan sängen säger huvudet, men jag får se, blir nog lite stretch iaf...

God natt på er!!

Nu var det längeeesedan jag var inloggad här.

Jag har arbetet på 75% som elevassistent de sista två månaderna på året. Under det perioden mådde jag stundtals så bra då jag var i skolan. Det var nog mitt drömjobb, även om jag verkligen inte trodde att det skulle gå/bli bra! Jag tror faktiskt att jag skulle passa bättre som resurspedagog eller elevassistent än lärare...Det är så sorgligt att det är slut! Njut verkligen av att få vara på skolan de sista veckorna. Kollegorna är underbara med! Flera gånger kände jag någonting som jag inte kännt på sååå länge. Tror att det var lycka...Jag kom in väldigt snabbt i klassens rutiner och jargonger och jag fick vara med och hjälpa till samtidigt som jag lärde mig massor. Jag kände efter några veckor hur jag växte mig starkare i mig o att jag kände mening och lust till livet!

Dock var helgerna jobbiga. Alltid är de jobbiga. Jag mår inte bra av att bo hemma o det är det som bryter ner mig. Nu i jul har det funnits en del ångest och så, familjen är inte hel på långa vägar. Ingen verkar må riktigt bra och vi gör ingenting. VI påverkas nog negativt av varandra, men den som påverkas mest är nog jag. Tar så illa vid mig ibland och det känns som att man alltid måste hålla skenet upp o anpassa sig, vara tyst och nöjd. Jag orkar inte bo här mer! Har dessutom haft lite smågräl med mamma och även brorsan. vi går varandra på nerverna. Flera gånger har jag känt ett sug efter hätsätningarna och att spy...Inte sunt... Har faktiskt hänt att jag spytt några gånger de senaste veckorna, trots att jag mått bra i skolan oftast.

spydde senast på juldagen, då kunde jag inte sluta äta chips på en förfest. trots att det fanns folk omkring som jag förde något slags samtal med- Idag blev jag "tvingad" att äta pannacotta efter lunchen som bestod av köttfärssås (känner mig alltid äcklad av det...) dessutom har jag ätit massor med fika, julgodis då jag inte "kommit" undan- av helt fel anledning alltså. Mår ¨dåligt över att äta sötsaker fortfarande och det känns ofta som att jag bara skulle vilja kasta mig över allt o äta tills jag spyr. Det är inte friskt. Jag kan fortfarande alltså inte kontrollera mig själv om jag skulle vara själv. Dock är det ju bra övning att äta så mkt sånt med andra. Jag måste stå ut. Men nu har det helt enkelt blivit för mkt! FIka och godis varje dag är inte bra för någon. Jag kan inte bestämma över mina matintag och njutningstillfällen här. Jag bryr mig knappt om matlagning längre. Det som var som terapi för mig! Då kunde jag vara kreativ och oftast njuta av att ha lagat något spännande, men all glädje är borta, särskillt när jag bor här. jag får knappt luft ibland, känner mig så trängd och stressad av situationen här hemma... måste bara berätta att jag faktiskt spydde nyss. mådde så illa av pannacottan o allt...HATAR DETTA! nu känner jag ju ännu mer för att hätsäta...fan vad skönt det skulle vara åh...

Det värsta vid lunchen var att min bror såklart inte skulle ha dessert, han vågar inte äta något "onyttigt". Han kan verkligen inte hålla masken uppe o ta något för att någon bjuder. Han skyllde på att han var mätt o gick direkt o borstade tänderna, jag påpekade detta o sa han faktiskt kunde äta nu när mamma bjöd oss. Han är så ego, han har sagt 2 ggr bara idag till mig "sluta lipa", bara för att jag råkar säga något som han inte håller med om eller vill. Han är så otroligt otacksam och ego. Han kan inte ens städa sitt rum! Han ska bara få ägna sig åt nöjen o bli skjutsad hit o dit och vi ska anpassa oss helt efter honom. Han är så löjlig så det inte är sant, också säger han "sluta lipa" till mig? Det är fan droppen! Jag blir bara mer deppig om jag ska bo här! Jag kan ju knappt bestämma någonting, man får knappt röra sig för honom! Om jag vill göra lite roligare frukost som panncakes eller scones klagar han för att det luktar "bak"...eh, bättre det än att det luktar skit va? Han är nog bara avundsjuk för att han själv inte "vågar" äta det. Ärligt talat, vem är det som är ätstörd? Han är ännu mer noga med sina mattider med.

Jaja, jag hoppas att jag detta år kan flytta snart och att jag får ett jobb på 75% åtminstone. DÅ skulle jag bli gladare=)

Hejsan!

Idag har jag en jobbig ångset som inte vill släppa. Den beror helt klart på maten och att jag nu inte vet om jag kommer att få nåt jobb eller kunna flytta. Vet ingenting! JObbet är ju det primära...

Igår var jag hos en kompis som hade bjudit några som är hemma i trakterna. Vi blev sju stycken! Mysigt. Dock åt vi massa onyttigheter o jag mår inte bra av det...FÖr det första åt vi ca 10 i 8, vilket gjorde att jag blev skakig som vanligt när blodsockret är lågt...Hade vaknat med lite ont i halsen o huvudvärk, så det hjälpte ju till...Vi gjorde iaf tacos. Hatar vetetorilla, och att jag måste lämna. Men jag åt mer än vad jag egentligen "hade råd" med. Blev för mätt med...flötig köttfärs, creme fraiche o ost + ett hårt "bröd" gjorde att jag kände mig lite tung, ofräch i kroppen lixom. Drack iaf vatten till medan de flesta drack läsk. Dock var det ingen som påpekade något som jag alltid är rädd att de ska göra! Lämnade ju lite bröd, men sa att jag verkligen inte tycker om det (smakar ju kartong).

Sedan var det såklart massa godis och chips framdukat. Sourcream chips som jag brukade älska. Vet ni, jag bestämde mig för att ta en rejäl näve ändå. Alla gjorde ju det. De bjöd, å jag vill inte säga nej för mkt. Det var faktiskt ganska gott. dock åt jag för fort...tog lite till! Sedan ännu lite till. Fast att jag eg mådde illa....inte bra. Fel anledning. Men tänkte "får passa på när man är i sällskap, kommer ju aldrig köpa dem själv" Sedan tänkte jag lite med att jag vill visa att jag Kan äta normal som alla andra. Men jag mådde fan inte bra. Tankarna på att spy lockade väldigt mkt måste jag säga. funderade på det. Målade upp scenarion i mitt huvud...men tänkte ändå att jag måste stå ut. Jag måste ju upp i vikt...bara det att jag eg inte vill göra det genom att överäta massa onyttigt på kvällarna...Men trevligt var det att träffa alla!

Idag visste jag att vi var injudna till min granne kl 19. De bjuder alltid på masssssor med mat (de är från kroatien...) snax, dricka o efterrätt o choklad...har varit orolig ända sedan jag fick veta. sen att jag "svullade" igår gör ju inte saken bättre!

Dessutom hade mamma tagit fram köttfärs...åh, jag är så trött på kött! Hon skulle göra köttbullar till lunch sa hon...FAN. Hon har typ hälften grädde och ströbröd i smeten! blärk...

Fick lite små panik. var ute på en prommenad i kylan för att få annat att tänka på. Kallt som satan var det. Usch jag har ångest för de kommande 5 månaderna! Vill bara gå i ide...sova bort det hemska..fy vad jag hatar denna årstiden. Panik!

Iaf, när jag kom hem från prommenaden så höll mamma på med en paj! Fan, jag var nära att börja lipa...Orka med paj OCKSÅ: efter feta köttbullar o fet sås...+ att gå bort ikväll!!

Fan vad jag hatar mamma när hon gör så..."efterrätt". jag erbjöd mig iaf att göra bullarna. dock var det hon som plockade fram ströbröd och grädde...jag gjorde en liten sats, fast med havregryn! Hon ville att den skull vara dubbel...när hon var ute o hämtade potatis blandade jag iaf i vatten...=/

Vet ni var hon gör sen när hon ätit? Hon ställer sig o vispar grädde! Alltså jag får damp på henne. Självklart måste man ta. "det är gott till". Ät själv för helvete om det är så gott!

Mådde illa av pajen. så himla mkt socker. Dessutom vill jag kunna njuta. Det kan jag inte när någon bara begär att jag ska äta- Ville så gärna spara mig till kvällen!

Planerade lite att jag ska gå hem innan desserten, säga att jag har så ont i huvudet...Åh, jag blir galen på detta. har inte haft så här mkt ångest på länge! Det fullständigt kryper i kroppen o jag vill bara gråta ut. jag är snurrig o stressad inombords...känner mig matt o lite småsjuk även om jag skulle vilja köra fullt ös på träningscyklen. men vet inte om jag vågar. Med tanke på att jag verkligen inte får bli sjuk...

Åh, mamma städar som en tok här nu...hon vill nog förbränna massor. Jag blir så stressad av det med. Nu måste jag med gå och städa. Aktivera mig...få bort lite av ångesten. Ladda för ikväll. duscha bort äcklet...

Hade lust att spy nu med, för jag var så arg på situationen, men jag gjorde det inte. Skadar bara mig.

Nej nu måste jag gå. Skönt att skriva av sig dock!

Kram

Nu är jag så sur och arg på mamma! Vill att hon ska få ett riktigt uppvaknande snart så hon fattar...

När hon kom hem efter jobbet idag sa hon att hon började känna sig hängig (gör hon iofs ganska ofta) men nu mer, med ont i armhålorna (lymfvävnad) skyller så klart på att jag varit sjuk...

Hon ligger sedan i sin säng och vilar, jag går in till henne efter någon timme o smeker henne över kroppen, vilken är otäckt benig, typ bara ett stort höftben o revben känner jag genom överkastet och hennes kläder...Fy fan vad detta är jobbigt att känna! Säger att hon kanske borde försöka dricka och äta någonting. Hon säger att hon bara behöver vila. Jag säger att hon ju kan äta med mig om en stund. När jag sedan ska äta säger jag att jag ska ta mig en god "chokladbar" (proteinbar med chokladöverdrag, goda!) och vill såklart att hon med ska ta någonting gott (en bar) så vi kan mysa lite i soffan. Ska man ju göra när man är lite hängig! Hon säger inget utan verkar bara sur, tar två plommon o sätter sig vid köksbordet för att kolla reklam...TVÅ PLOMMON! Hallå!?? Jag var tvungen att säga att "du kan ju inte bara ta lite frukt, du måste ha något med mer näring i...typ yoghurt." Hon är sur och bara går förbi mig. Anledningen till att jag blir arg är dels att när jag var sjuk, och verkligen hade ont i magen, illamående och inte kunde äta egentligen blev hon svinsur och sa att "du måste ju äta, så kan du inte göra." Jag kämpade verkligen i mig massa näring i form av dryck (även en nd) samt mkt mat i förhållande till hur dåligt jag mådde. Nu när hon "bara är lite hängig" ska hon inte äta någonting då?? lite frukt, för att jag tycker hon borde äta? Alltså jag blir så sur. Jag åt både för hennes och min skull när jag var sjuk. (Åt tom falukorv och mos!!) dels för att hon blev så sur när jag sa att jag kanske inte borde äta och dels för att jag inte är dum i huvudet utan vet att jag måste få i mig näring annars kan jag gå ner för mkt och tillfrisknandet tar längre tid.

Är jag bara känslig eller vad tycker ni?

Jag orkar inte ha en ätstörd mamma som aldrig lyssnar eller är normal med allt som handlar om mat, utseende och vikt. Hon får fan sy in kläder i minsta storleken och hon njuter av det! Ni skulle se hur illa kläderna sitter på henne. Hon är som ett barn i kroppen o hennes huvud ser så sjukt stort ut. Det är fult. Kan hon inte se det är hon sjuk. Hon har alltid polotröja på sig. Jag vet varför- dels för att hon alltid fryser men mest för att man ser alla ben och hon är så insjunken så jag tror hon skäms. Hon hade en lätt urringad pyjamas på sig en kväll, och när hon skulle krama mig såg jag alla ben + att det gick innåt onormalt mkt där brösten ska vara. Hon använder alltid en för stor push-up och klagar ofta på sina smö bröst. Hon säger att hon skulle vilja göra en operation...hon pratar ofta om utseende och verkar njuta av att de i hennes ålder är smått överviktiga! Hon kan säga "de säger att jag är så nätt, liten och fin i kroppen och att de själva blivit tjocka och fått stora bröst av övergångsåldern..." Men mamma, för att ens kunna bli stor krävs ett överskott av energi- man kan inte enbart beskylla övergångsåldern. Dessutom, har man inget fett på kroppen kan den inte producera kvinnliga könshormoner, så då stannar man i utvecklingen, kroppen är som ett barns...detta vill jag säga rent ut, men har bara sagt nåt av det lite diskret ibland...Men det jag vill komma till är att hon verkar njuta av att hon är minst och "finast". Hon vill göra alla avundsjuka...helst skulle hon vilja gå omkring i en kort läder kjol och fixa brösten...kanske släta ut lite rynkor, fettsuga vader och lår (hon säger ibland -jag har så feta ben!!) SJukt.

Åh, ni ser ju hur mkt detta tar av min tillvaro. Jag vill inte vara ovänn med min mamma, vill inte ha henne som "hemlig" fiende...Hon skulle kunna vara min bästa vän om ho inte hade hållt på så här. Det är så tonnårsaktigt och allt verkar kretsa kring hur hon ser ut och hur lite hon lyckas äta en dag...verkar det som. Ibland tror jag tom att hon spyr!! Jag har en hatkärlek till min mor som jag inte mår bra av. Jag vill inte ha det så här. Men jag kan inte tala om vad jag innerst inne tänker och känner. Hon är så otroligt långsint och omogen så det finns inte. Tom pappa tycker det. Ibland blir jag arg på honom med. han tycker att jag borde äta mer mättat fett och av alla livsmedel och gå upp i vikt, men varför kan han inte säga till mamma, när han varje dag ser hur förbannat lite hon äter till middag! Han bara sitter tyst och glufsar i sig sin mat. Även om jag påpekat många gånger hur lite hon tar...Han är dum han med. Jag äter helt enligt rekommendationerna, jag vill inte äta för mkt mättat fett därför att det inte är hälsosamt samt att jag inte är så förtjust i det. Man kan äta så mkt godare saker. Jag försöker att få i mig ca 1800 kcal (tränar jag, så mer) varje dag, även om det innebär att jag får ta igen en del på kvällen. Men det är så svårt att försöka göra rätt när ens mamma gör allt som påminner en om det sjuka. Ibland blir jag tyvärr triggad. Känner mig ofta som ett en fet gris som äter mer än det dubbla av vad hon äter. Det är jobbigt och jag tänker inte finna mig i det för länge till. Jag vill leva mitt liv som jag behagar så får hon slösa bort sitt på att "vila" bort det. Inrutat som fan är det med här hemma, det orkar jag inte heller med. De är sååå tråkigt!

Gah, långt det blev nu, men jag var tvungen. Ska nog ut och ta ut en del på cykeln med! brukar hjälpa. Jag har ju ätit ordentligt till mellis o lunch så då "får/kan" jag! bra. Det är för min skull, och jag ska må bra!