Alltså dagen idag har varit urjobbig!

Orkar inte berätta i detalj men jag har fortfarande ont i huvud och nacke, är seg och trött. Har ju tänkt på fikat på kliniken under dagen så klart! Funderade ett tag på att stanna hemma, men det gör jag inte! VIll ju kämpa, men det var hur jävla kallt som helst i dag så jag tror det förvärrade min huvudvärk och allt- Hade inga varma kläder på mig heller. Dumt!

Jag och en tjej har köket denna vecka så vi gjorde iordning fikat. Min behandlare sa till mig att jag måste äta knäcke med smör o ost med...FAN! Hur jävla gott är det tillsammans med en semla och choklad? Ok till choklad, men fan vad avtrubbad o förbannad jag blev. Jag hatar nu officiellt onsdagarna på kliniken. så jävla orättvist- + ND på det---

Vi gjorde iaf semlorna (de var av modell mindre iaf), nybakta o mjuka. Luktade underbar kardemumma. Jag fick "visa" hur man gjorde hehe. Lärt mig av mor...

Alltså ni fattar inte hur jobbigt de var. ville lipa hela tiden o satt bara o bet ihop hårt, spände mig o lyssnade inte på vad de andra pratade om, Jag var så jävla arg på situationen. Men jag ville så gärna ha den jävla semlan. Har faktiskt varit sugen på en när alla snackar om dem hela tiden! Gillade dem faktisk förut! Förra året fick jag hjärtklappning av en halv, men den var fan underbar!

När alla ätit upp sa en behandlare att jag skulle börja äta för det var inte mkt tid kvar. jag sa nej det tänker jag inte. Hon tjatade lite o jag blev så arg, så jag börja lipa så klart- Hatar att gråta, det är så dumt! Över en sån grej, men jag var mest arg...åh! Jag skulle verkligen klarat det om det hade varit kaffe till. Vem dricker inte kaffe till sötsaker? hallå, det är väl det som är grejen med "fika" Kaffe o kaka....balansera upp varandra.

De var så söta o fina, men fan, jag fick dricka en jälva ND istället, + knäcket och sedan en till ND!! behöver jag säga att jag mådde illa? Jag orkar inte kämpa om det ska vara så här? Man ska väl inte behöva vilja spy efter varje dag på kliniken (har ju hänt några ggr med...eller hets o sen...)

Jag gick hem, orkade verkligen inte o det var stört kallt, men jag var så sur o jag ville bara bränna kalorier. lite snål är jag med.

Men jag var lipfärdig hela vägen. Väl hemma lipade jag för allt! kommer inte ihåg sist jag lipat så. Så himla jobbigt! Blev lite rädd för mig. ville verkligen bara dra något över mig o aldrig gå upp mer. skita i allt. Sån total urladdning. Jag ville aldrig mer se mat, tänka på kalorier osv...ville bara vara som jag var. som mina kompisar- Vet inte hur länge jag satt så, men när jag lugnat mig lite ringde en kompis som var orolig. Jag kunde tyvärr inte stoppa en till gråtattack, så de kom genast hit. Sjukt jobbigt att någon ska behöva se mig sån. men de var underbara och de gjorde verkligen min dag! Måste ta vara på sin vänner! Jag vill inte vara så här isolerad mer, missar ju allt de kan skratta åt och prata om. Jag vet ingeting längre om någon...

Nu ska jag ta en välbehövlig dusch o sedan sova! hoppas morgondagen blir bättre annars vet jag inte vad...

Tack vänner för era uppmuntrande ord om att jag med förtjänar vara lycklig. Men ni måste förstå att det är så lätt att tro att man inte förtjänar det när man hela tiden känner sig som jag gör. Oftast. Jag är liksom inte värd att må bra, för jag har orsakat andra smärta tidigare. Jag har varit självisk och haft det lite "för" bra. Karma, kallas det. "What goes around, comes around." Psykiska sjukdomar drabbar inte bra människor som uppskattar vad de har. Så tror jag att det är för mig faktiskt.

Äh, flum, vet inte vad jag ville med ovanstående stycke...men så känner jag nu.

Idag har det iallafall kännts bra. Trots att jag har någonting som känns som en svullnad/värk eller liknadne i huvudet/nacken, vilket leder till mer "lidande". Detta har hållit i sig sedan förra lärdagen. så jävla drygt! Kan bero på kylan, kombinerat med spänningar och kräkningar. Iaf, såg fram emot kliniken idag och det blev en trevlig dag. Kände att jag kunde skämta och vara ärlig och lite "rolig" faktisk...hoppas de andra uppfattade mig som glad. Frukosten var bra idag, inte så jobbig som den brukar=) dock är de där jävla ND så jobbiga! På morgonen brukar jag ta choklad och värma (istället för te) och efter vilan tar jag en kall, lite fruktigare "drink". Häller upp dem i glas med så verkar det mer aptitligt. ( man får ju göra det bästa av det=)

Idag fick jag även bra kontakt med en tjej som är ny, hon går bara på tisdagar hittills. Men vi fick verkligen chans att prata och vi förstår varandra! Så underbart att det kan gå så fort att känna nåt för någon. Att man blir så glad av social kontakt...Är så glad för alla fina människor jag har omkring mig! Som jag vet finns där, no matter what. Jag är absolut miss osocial, och har varit riktigt länge, men på kliniken känns det så naturligt och vi alla är ju där av liknande anledning. Det behövs nog för att jag ska orka ta kontakt och träffa min kompisar på "fritiden". Jag vill ju så gärna, men jag orkar inte! Har så dåligt med energi och ofta så orkar jag inte "sätta på mig masken" och låtsas. Jag orkar inte. Vill ej att någon ska se hur jag mår. Jag vet ju inte varför, och lika lite vet mina nära och kära. Man behöver inte tänka så mkt när man är ensam. eller det är kanske det jag gör, men på fel saker-

Idag pratade jag och några tjejer om kärleksliv och att ev. skaffa familj. För mig känns det sjuk avlägset. För andra också. men men, det kanske kommer. Men jag har absolut inget behov. Eller det är kanske det jag behöver. Nåt/nån annan att tänka på-

Har förresten ökat 1 kilo (vägdes förra veckan). Ökningen var på 8 dagar...så läskigt. blev ju inte bara glad om jag säger så. Helgen kändes ine så kul efter det. Men jag ökade dosen på mina antidepp, mamma kom till mig (trots att jag knappt orkade stå på benen) men vi åkte till stan, gick lite i affärer och sedan skulle vi äta på restaurang/café. Jag utmanade mig och tog Lasagne! tog väldigt lång tid att bestämma sig, men det var en grönsaks lasagne...dock var det typ 5% grönsaker och massor med kompakt pasta! ostsås och mkt ost på toppen. Den var god, det var den, men lite besviken blev jag. Lämnade bara lite ost + sås! Japp, stjärna till mig (tyckte en av behandlarna) Jag o mamma delade även en sandwish (pepparkaka, för jag har aldrig smakat) Utmaning på hög nivå alltså:

1. Jag struntade i vad/hur mkt mamma åt, och gick ut med henne.

2. jag valde det jag var sugen på att prova, ej det säkra.

3. jag åt efterrätt, och kunde njuta endel

4. Jag åt mina övriga måltider som vanligt.

M, kändes som något bra iaf, även om det är självklart för många andra...

Imorgon blir det nog en jobbig dag dock. har varit nervös för morgondagen vid många tillfällen idag, tänkt ut olika "scenarion" typ...Löjligt i mångas öron, men så här ligger det till:

Fikat imorgon, är semla (så klart) OCH varm choklad. Jag menar, va fan, EN jobbig sak i taget räcker väl??

Jag vill så gärna, och har varit sugen på semla ett tag, och nu blir det dubbelt upp...? åh, jag blir sur. vill ju, men jag vill inte...har försökt som sagt planera och förbereda mig på olika saker. tex tigga om att få välja en av dem. smaka lite och sedan ta ND (som alla måste om man inte äter upp) dock får jag ta 2 på rad...Äta allt och tiga och sedan försöka spy, eller sitta o lipa för att de försöker övertala mig...Äta och ha ångest flera dar...

Men så trött jag blir! Varför dessa två? Semla, jo visst, men OCH choklad??

En standard semla innehåller ca 450 kcal (läste jag i kurslitteratur vi har!!)

Så bara det är ju som en lunch el middag för mig! Känns "onödigt" då, samtidigt som jag vill ha...äh, orkar inte med detta. Jag uppdaterar imån, när det är över.

Kram

Jag startade ju min behandling i tisdags. Nu finns ingen återvändo, nu är detta på riktigt! Jag skrev ett inlägg i tis, men det försvann och sedan orkade jag inte skriva det igen...

TIsdagen börjades med en samling (jag kom efter deras frukost), vi fick presentera oss lite kort. 3 nya ansikten var där, 2 för bedömning. Jättegoa tjejer!

Sedan var det dags för min första (fruktade ND!) Jag blev sur på mig sjölv som ätit en sådan stor frukost hemma...ND smakade iaf precis som Nutrilett måltidsersättning...lite kemiskt, med en sötsliskig halvtjock konsistens som lämnar en lite fet känsla och en äcklig eftersmak...typiskt sötningsmedel...Blä!

Lunchen var grymt stor, och sådär god. Jag måste dricka mjölk till och det är alltid någon form av "efterrätt" (ofta någonting med frukt el endast frukt)

Sedan är det alltid avslappning och dessa tycker jag inte om. Dels för att det känns som den stora måltiden ska komma upp igen när man ligger ner men dels för att jag inte kan slappna av/vila/sova...känns så fel! Ligger bara och väntar på att det ska ta slut, känner "myrorna" i kroppen, magen som bara växer och ett lätt illamående.

 Kollade värden och vikt igen. Samma vikt som förra veckan (trots all mat)

blodtryck var 92/52

och temp. var lite högre 37.1

Det konstiga var att jag skulle gå till barnmorskan senare på e.m och då var blodtrycket 85/55...vilket ska man lita på?

Dock fick jag inga p-piller utskrivna! Så jäkla dumt. åh...orkar inte göra den förändingen med...

Dagen var jobbig och jag skulle tagit en ND efter avslappningen, men slingrade mig ur, hehe. sedan höll vi på att glömma, men fick med mig några hem. rackarns.

Mådde inte så bra och kände ett stark behov av att hätsa...så, tyvärr började behandlingen mindre bra. Blev för mkt tror jag.

Onsdagen är vi inne på e.m, fikat för dagen var kanelbulle. OK, tänkte jag. kan väl inte vara så farligt. Men, bullarna var sjukt stora, alltså överdrivet stora. uttryckte det med. Det var kämpigt med den där j.la bullen, det måste jag erkänna! massor med smörig fyllning, degig (i munnen, bara växte) och massor med pärlsocker på. Köpta var de med...efter halva vet jag inte vad som kom över mig, men ångesten över allt, blev stor, alla tittade ju på mig, kunde inte prata som folk utan koncentrerade mig på att få i mig den j-vla bullen! Alltå, hallå, jag har klarat att fika hos mormor och på julen (och egna muffins) Men nu? Det var för mkt helt enkelt. orkade inte vara stark. fick ett litet bryt...usch. Skölde ner med kaffe men min kropp var helt i uppror. läskigt. En av behandlarna pratade med mig, förde sin varma hand över ryggen och lugnade mig lite. Detta var hemskt! Att bara sitta där och får ur sig massa känslor. Över en kanelbulle? Ibland undrar man ju...varför? Jag är inte normal... Åt upp bullen iaf!   Men att njuta, det vet jag inte hur man gör. Inte ihop med andra iaf. skäms jag? eller vad fan är det? jag vill vara som vem som helst som unnar sig nåt gott! fan...sedan var det dags för ND...min dag kunde inte bli bättre (!) Gick hem i rask takt och styrketränade ca 50 min hemma...det hjälpte. Sedan kunde jag äta middag som vanligt. (tur) Ingen hets iaf, jag stod emot. bullen kunde jag ju ändå inte få ur mig

Torsdagen var ok. jobbig, visst. särskillt när vi skulle laga mat och ha en massa vispgrädde i + bröd med smör och ost + min mjölk...+efterrätt med glass. men men. det gick det med. Men lite jobbigt är det att inte ha någon kontroll över vad allt innehåller (läs hur många kalorier jag får i mig och hur mkt mättat fett...)

Det dumma är att jag medvetet äter kalorisnålare hemma...inte bra!

Har inte heller lyckats ta någon ND på kvällen. blir helt klart för mkt! (äter ju redan för ca 1700-1800 om dagen! Tänk då 1000 till. Nej, jag vill inte(kan inte) gå så fort fram...Inte än.

Idag har jag mått dåligt. kan vara för att jag absolut inte lyssnar på min kropp. Har gått några långa prommenader i kylan i helgen. Idag tvingade jag mig ut trota att jag känne rmig sjuk. Fan, min kropp är så klen. Jag blir sjuk hela tiden. lite apatisk idag. orkar knappt prata i telefon. ändå skulle jag tvinga mig ut... (måste ju njuta av vädret med!)

peppar peppar säger jag...kry imorgon!

Kände för att hetsa för att få lite energi, men avstod då jag inte orkade (!). Orkade knappt äta eller laga nåt idag, men gjorde det ändå! Tack för det. blir ju lite piggare av maten och melliset åtminstone.

Har bara tagit en ND om dagen i helgen. Orkar inte mer. dessutom äter jag hellre! (finns mkt gott man kan få in enkelt; extra nötter, en smoothie, torkad frukt, större portioner av det man tycker om osv..) Kan ha "roligare" för de kalorierna, haha. ND luras nog lite. Tror det är mer än 300 kcal/flaska! (150 kcal/100ml. det är mer än 2 deciliter i en sådan!!) jävla lur!

Förresten har jag gjort "varm choklad" av de med chokladsmak, helt ok!

Undrar hur veckan som kommer blir...? Längtar faktiskt lite, men ändå inte... längtar även tills energi, styrka och välmående (lycka?) infinner sig...dock är jag skeptisk till om jag förtjänar att må bättre, om det någonsin kommer kännas annorlunda...därför vågar jag inte riktigt...

Sv sandra: Jo jag är väldigt yr pga blodtrycket och får feber ganska ofta. Annars hade jag nog kunnat göra mer/orkat mer!

Har tänkt väldigt mkt på det här med NäringsDryckerna...Jag gjorde mig en milkshake efter min tortillapizza ikväll (lite ångest! men jag har ju själv gjort den= lite lugnare) "milkshaken" bestod av ½ banan 1 dl mjölk och 12g proteinpulver. dessutom åt jag jordnötter och vindruvor + ett plommon. sedan var jag äckligt mätt. är fortfarande. Alltså om jag inte pallar en sådan dryck kommer jag aldrig palla 3 ND om dagen! Det går inte. Jag kan inte! Inte om jag samtidigt måste öka maten!!! kommer fan spy av mig själv.

Har i af gjort upp en plan. Jag kommer inte ta ut receptet denna vecka tror jag...Jag dricker annat så länge! (mina milkshakes o smoothies)

Imorgon slipper jag äta frukost där. så ingen ND då hoppas jag. Sedan lunchen...usch! De lägger upp min mat första veckan, + en ND då...hjälp. Det jobbiga är att vi ska vila (ligga ner på en madrass som om vi skulle sova) är rädd att det kommer upp då. Fan... eller så äter jag inte upp all mat. bara jag inte får 2 ND då...äh, jag får väl fråga. Om jag intar 3 ND om dagen betyder det ett kaloriinnehåll på ca 1000 (900 Kcal) extra om dagen. Det är ett kg vikt på en vecka!! Jag sa till dem att jag inte vill öka mer än 500g/v.

Helst 300g.

Usch, jag känner att jag kommer bli ännu mer fixerad, det enda jag kommer tänka på! Jag som ändå tyckte att jag hade kommit ganska långt och släppt mkt på kontrollen, ökat till ca 1700 kcal om dagen, ätit lite onyttigt (socker) ibland och inte hetsätit (eller haft sug efter det) på 1½ vecka. (åt förresten en vaniljpuck på lördagen med, efter lunchen!)

Men nu...Alltså jag vill ju gå upp i sådan vikt så att jag kan träna som jag gjorde förut. vill slippa vara yr och svag, och bli trött för minsta lilla.

Det vill jag ju. Samtidigt vill jag inte förändra min vikt, vissa vanor eller släppa för mkt på kontroll. Jag behöver ju gå upp i vikt. jag vet det. Men en annan del av mig gör allt för att inte göra det. Krig i mitt huvud!

Samtidigt kan jag känna att jag vill känna om det är skillnad om jag väger 5 kg mer. (Bmi ca 18). Jag skulle ju kunna gå ner igen om jag inte gillar det. Men samtidigt då gör jag inte det jag vet att jag borde. ÖKAR mängden så att jag får ett kaloriöverskott! Typ dricker ett glas mjölk då och då. tar mer, äter nötter, proteinbarer osv. Det är ju så enkelt, men sååå svårt! Jag gör det bara inte. Ok, har kanske hänt någon enstaka gång....nej nu blir det bara massa svammel och jag borde gå och borsta tänderna. Ska ju upp tidigt imorgon!

Hoppas ni örkar läsa mitt flum. Förstår om ingen begriper sig på mig. Men det är väl inte så konstigt i så fall. (Lite självinsikt har jag allt=)

Jag var hemma hos mina föräldrar i helgen. Detta var ganska jobbigt matmässigt. Självklar är första måltiden (fredags) fet och klabbig...luktade gott, "mamma" lixom. Men jag kan inte äta för mkt. Hon hade gjort wok (på sitt sätt...) stekt kött och grönsaker i säkert dl av smör. sedan i med billiga nudlar och massor av grädde för den där krämighetensskull...visst, det var gott, men jag hade ångest innan och viste inte hur jag skulle hantera det. Mamma o pappa vill äta tidigare än jag så jag satt och såg på. mamma äter stört lite. som vanligt. Då är det ju bra om det är gräddigt och fett, om man ändå inte äter mer än en treåring. Jag kollade på dem, kände ångesten och en massa andra jobbiga känslor (hade feber med och var trött) När mamma ätit upp frågade jag om hon verkligen inte skulle ha mer. Nej så klart...Inte direkt pepp på att äta mkt nu lixom! Dessutom skulle jag ju utmana mig i helgen kom vi överens om (jag och min behandlare) Jag skulle öka portionerna, äta någonting onyttigt och dra ner på läkerol (måste ha nåt i munnen jämt, konsumerar FÖR mkt läkerol.)

Men jag pallade inte. tog dock senare av maten och då så klart mer än mamma men bara lite nudlar. Sa att jag var mer sugen på kött...jaja,. sen hade hon bakat bröd som jag såklart skulle smaka. med smör på. Brödet inneehåll massor med sirap, russin o nötter, så det var mer som en kaka enligt mig. Men gott. Märk här att jag inte hade någon som helst kontroll över kaloriinnehållet i middagen. Jobbigt alltså! MEN, jag utmanade iaf! Jag tog ett päron + en Glass (solero visserligen, men ändå, en glass) Men jag hade inte tagit det om ingen annan skulle ha, och jag föreslog det! Kände mig ganska solt över kvällen ändå.

Dock kände jag hur det kröp i kroppen.

På lördagen skulle mamma först göra potatismos (=massa grädde o smör) + julkorv! Nej, tack, inte riktigt redo än...Men jag ville gärna ha egenfiskad lax. så det blev det. Dock helt insörad i ugn. Brukar få henne att koka den annars. Såsen bestod av vispad grädde och cremefraich + majonäs o pepparrotsvisp! Kan det bli värre?? så fett...Jag tycker inte om den konsistensen, hur fettig man blir runt munnen, i halsen...blä.

på kvällen ville hon göra svamp stuvning, i grädde...då sa jag att jag endast ville ha dem smörstekta. sket i vad hon tyckte. jag tog två bröd iaf. + en quornfile, + ett glas soja dryck. sedan utmanade jag med micropop (inte farligt tycker jag, dock är det snabba kolhydrater vilket jag har lite svårt för)

På söndagen sa hon att det skulle bli vaniljmunk till fika. Frågade om jag ville ha, jag tvekade o sa att jag nog ville äta nåt som håller blodsockret ok (gillar inte dem så mkt och det VET hon!) Svaret var; äh, sluta tänk så, du måste komma ifrån det...bla bala. Jag svarde: om du hade haft en sådandär tårtbit från i julat hade jag velat ha. Sv: Ja, det är så lätt att säga nu, men jag tror inte du skulle velat det om jag hade haft...Så jävla sur jag blev. Dessutom kom hon flera ggr under denna dag med små "godsaker", på konstiga tider. (hon åt inte själv) Hon försöker verkligen göda mig. Jag blir så arg! Dels för att hon beter sig så barnsligt själv, och dels för att hon inte inser sina problem (nu  tyckte jag hon kändes ännu benigare o byxerna verkade lösare). Palla bo med en mamma som beter sig som en tonårsanorektiker som tävlar med sin dotter??? ELLER vad fan håller hon på för??

Söndagkvällen var det typ ugnspannkaka med en fettig sås/röra på...måste jag fortsätta??

Jag mår dåligt av att ständigt behöva tampas med mammas blickar, feta såser och hantering av mat...orkar inte det. Helgerna blir tyvärr jobbiga och jag känner mig stressad kring maten. Jag vågar inte lita på kroppen utan måste hela tiden räkna och uppskatta hur mkt jag får/kan/ska äta...så segt! (Detta leder ofta till hätsätning) Det kommer bli ännu värre nu i veckan...

Tack mina fina vänner för ert stöd! Jag uppskattar det så mycket och att jag kan dela detta med er, även om det är någonting som inte är roligt på något vis. Det känns skönt att en del i min närhet vet om detta (andra kanske har sina misstankar) men ni tar del av mina demoner och tankar och detta känns skönt, även om det är väldigt utelämnande. Men jag antar att det är ett steg på vägen. Att erkänna för sig själv och andra att man faktiskt har problem. Usch, det låter hemsk och fel. Problem. Psykiska problem. Demoner i huvudet som dämpar min ångest och stress som jag inte vet hur jag annars skulle hanterat. MEN förhoppningsvis kommer jag att lära mig det så att jag blir "fri".

Jag hoppas verkligen att jag kommer att må bättre och känna mig mer positiv och känna mening osv i takt med att vikten ökar. Någonting positivt måste det ju föra med sig? Annars kan jag likaväl skita i det. Men jag måste ju ge det ett försök. Dessutom vill jag vara hälsosam, stark och pigg! BMI 16 är ju tyvärr inte hälsosamt. Jag hoppas på att BMI 18 är det, och att min "trivselvikt" eller vad man ska kalla det, landar där. Att min kropp talar om för mig, hur det vill ha det, och vad den mår bra av.

Just nu kan jag inte lyssna på kroppen ofta. Har ju min kontroll (tider, mått, kalorier..)och även om jag mår illa (som ikväll) så lik förbannat måste jag häva i mig allt som jag "förutbestämt" att jag måste äta. dels för att komma upp i kalorier och dels för att JAG ska ha kontroll.

Jag gillar det faktiskt. Jag är uppvuxen med kontroll och skulle aldrig kunna leva utan det. Men jag vill hitta balans (som i DU är vad Du äter ikväll...såg ni?)

Har tänkt en hel del på dagvården idag och känt mig helt utmattad i huvudet (och kroppen). Lyckades läsa en stund på biblan, men ex.arbetet har jag svårt att fokusera på...Jag har ångest (redan...) för de där näringsdryckerna...Skulle prova idag, genom att göra en smoothie efter lunchen, men det kändes så fel, det är så mkt extra ju...frukt och nötter blev det som vanligt, vilket känns enklare och mer "rätt". Jag vill inte dricka de där! Kommer öka så sjukt fort i vikt. Nu är jag så van vid hur min kropp är. Detta är liksom mitt ideal. Jag tycker att de flesta har lite för mkt "kött på benen" smala modeller är det som gäller. Usch, varför?

Jag är hjärntvättad...

God natt, och tack än en gång för att ni står ut, underbara vänner!

Glämde att berätta om mina värden. De var inte så värst bra, vilket förvånade mig en aning.

Blodtryck: 92/53

puls 70 (hade gått i trappor innan med)

temp 35.9

(dock är jag skeptisk till om tempen stämmer!  Hade kommit nyss från bussen och tempen tas i örat på en sekund. Ska nog ta den rektalt imorgon om jag kommer ihåg).

Vikten visade ett helt kilo mer än inna jul! (Jag trodde ju på mer...) Blev lite glad iaf, dels för att jag gått upp och dels för att det inte var mer ökning. Mest glad och lättad över det sista. Känns som att jag kan unna mig lite mer i helgen nu då. (Måste) 

De vill ju ha upp mig på Bmi 19, men för mig är det alldeles för högt. runt 18 är på gränsen, men jag vet ju att det inte är hälsosamt att ligga under det, så det måste jag först och främst acceptera (över arton får man träna med) Under 16 får man absolut inte träna, men det har jag också svårt att acceptera. Alltså, över 18= träning! Det är mitt mål att kunna och få tillåtelse till det, och må bra av det, känna att det ger effekt istället för att bryta ner kroppen och motarbeta den...