Jag är så nervös och vill egentligen bara gråta. Kunde knappt sluta när jag satt där med överläkare, sjukgymnast och behandlare...

Jag vet inte om jag är redo, men det är nu eller aldrig. Vill må bättre ju!

Vill vara mer som jag var innan, utan massa jobbig ångest och konstiga tankar o beteenden.

Vi bestämde kort och gott att jag ska börja behandling nu. (varför vänta) Dock var det ju ett litet problem; min frist.kurs som jag läser. Som iofs är på halvfart och bara en em i veckan. Dock krockar tiderna precis och de anser att jag inte kommer att orka med den dagen. (även om jag vill så tror jag nog inte heller jag skulle orka).

Så vi kompromissade och kom fram till en jättebra lösning; Jag ska göra lite andra övningar eller liknande de som de gör på den veckodagen jag inte är där, med sjukgymnast och ev. samtal med behandlare. denna dagen fick skjutas till fredagen. (lite minus dock för då kan jag inte åka hem en tors om jag vill) men denna lösning är bara tills kursen är slut!

Jättebra. Då får jag antagligen äta hemma med!

Det som är riktigt jobbigt är all vikt som jag måste gå upp. snabbt med. som jag kämpat med att gå ner...Jag måste dricka 3 NäringsDrycker om dagen!! Detta gillar jag inte. Skulle hellre äta/dricka de kalorierna kan jag säga nu. Frågade ungefär hur stort mitt dagliga kaloribehov skulle vara för att gå upp ca 0,5 kg (MKT!) i veckan. Men de vill inte hålla på med kalorier säger de...jaja, jag får väl se hur jag hanterar det. Antagligen kommer det bli många tårar.Usch, känner mig så misslyckad. Som ett barn som inte kan äta och gå upp i vikt normalt. Sedan säger överläkaren att jag faller i kategorin "Anorexi". men det tycker jag är bullshit! Jag äter numera för ca 1600-1800 kcal om dagen, varierat, med ca 3 timmar mellan målen! (hätsätning och spya ibland) Det kallar inte jag "nervös aptitlöshet" (eller "anorexi") Nej! Det kallar jag ätstörning UNS eller hätsätningsstörning... Vad tycker ni.

Bara för att man har ett Bmi under 16 så har man automatiskt anorexi? Visst, jag kontrollerar mina intag och kroppen är undernärd...men jag vill inte kalla mig anorektisk.   

Vet ni, ikväll åt jag riktigt bra. (efter ett mellanmål på 400 kcal dessutom!) Det känns bra, men konstigt (dock blev inte summan över 1700 idag...)

Tog 5 g extra okokt pasta! Sedan åt jag ett knäckebröd med från och messmör, samt åt tre olika frukter efteråt. Var inte äckligt mätt heller, så skönt. Tänk en ND på det, då hade jag inte mått bra. Tänkte ta en smoothie efter, men det kändes för stort. Aja, får se hur jag ska hantera ND sen.

Pratade ca 1.5 h med mamma innan och berättade en del. Tror att hon förtår mig lite mer och jag vågar berätta liiite mer. Iaf, så sa vi att jag skulle äta två GB-glassar i helgen (för att jag sa jag var sugen! fan... ) men jag måste utmana. Känns lite kul. Sedan frågade hon om vi skulle göra semlor, men där går nog gränsen. får inte ta för stora steg...dock måste jag nog göra dem i sällskap, annars blir det nog häts.

Pappa vill vi ska ut och äta med. Vilket känns ok, då ska jag ta någonting "farligt!" Vill våga! 

Wish me luck!

Ja, just det. Jag hade ju svårt för att stoppa undan de där byttorna när jag väl börjat. I alla fall, den dagen blev det så. En vecka senare gjorde jag om nästan samma misstag. Köpte en pint av Hd- glassen. dock smakade den inte lika gott. Blev lite besviken och lite konfundersam; kanske åtrår jag inte detta lika mkt längre? kanske behöver min kropp inte dessa hätsätningar mer? MEN jag kände ju som vanligt att hela dagen var körd och att jag inte hade någon kontroll längre. dessutom kunde jag inte få en viss godsak ur tankarna! Stod ut 1.5h här innan myrorna i kroppen blev för många. Jag var tvungen att ta mig bort till Hemköp för att köpa det jag velat ha en tag. En sjukt god glass (deras eget märke(!)). Tripple chokolate...mmm vitchokladglass och mastig, krämig mörkchokladglass samt lite mjölkchokladglass. 0,9 liter tror jag. Perfekt storlek. (kunde doch varit liiite större) Det är på gränsen till för lite. Jag blir ine nöjd. Men gud, denna glass...mmm! Satt nog i 30 min och jag njöt faktiskt! (iaf de 15 första minuterna) dock blev jag ju inte nöjd utan käkade bakverk med...(blä, vill ju inte). Hade ju iofs inte kunnat behålla all den glassen.

Dock är det inte bra om jag inte blir nöjd, för då vill jag ju sticka iväg o handla mer. men jag bestämde mig ändå. Dock ramlade jag dit två dagar senare...Blev lite rädd för att jag knappt blev mätt (full) av all glass, då grundade jag ändå med äpple o gröt. Sedan fick jag en kick...Inte bra. Vill inte ha ett beroende som ökar i omfång hela tiden för att tillfredsställa mig.

Nu har det gått en vecka och två dagar sedan sista Hätsdagen. Ganska bra! Har även lyckats utmana mig några dagar. ätit mjölkchoklad, muffins och hembakat bröd. Dock var det fan inte ens gott med choklad. Så typiskt. fast, då behöver jag ju inte längta efter den, och det är ett stort +.

Dock hade jag lite svårt för att sluta äta brödet (vilket ledde till hätsätning senare...) Har svårt för nybakade grejer. de är så otroligt goda ju! (Svårt när man bor själv med, men vad fan, utmaning!)

Imorgon ska jag äntligen på något möte på kliniken. Fatta vad sega de är! RIngde ju i somras. Dock har ju jag haft en del med skolan i höst. Men nu känns det nästan som att jag kan klara detta själv! Har för det första ökat på maten, nu äter jag ca 1500-1800 om dagen! Fatta mkt! Det är nog vad jag normalt bör ligga på. är ju inte så lång. Tror jag gått upp med! Vägde mig på gymmet, och den vägen visade 1.5 kg mer än på kliniken före jul. Kanske har det börjat hända nåt (efter en hel del ångestladdade matintag...)

Hatar att vara mätt och hatar att vara hungrig...vill bara vara. utan några som helst kroppsliga behov. så lätt livet skulle vara då!

(kanske tråkigt)

Håll tummarna för mig imorgon! Jag är nervös-

God natt så småningom, hoppas ni förbiser mina allt för långa inlägg!

I söndags skulle jag iväg o handla lite extra som jag inte orkade bära hem dagen innan. (bla jordnötssmör o frusna bär, mums!) Och vad såg jag inte? De hade ett erbjudande på min favvoglass, Haägen Dazs...åh, gud så svag jag blev. Man fick ta två byttor för 60! (de kostar 42 kr annars) Jag hade faktiskt tänkt att unna mig en dyr glass, fast om ca 2 veckor. men jag tänkte att jag ju bara måste inhandla 2 byttor då det är så förmånligt!

Tog en favorit, pralines and creme (vaniljglass, dulchesås och stora kanderade nötter!) sedan hade jag beslutsångest och tog en Baileys, det var ett tag sedan, o jag kan ju inte dricka det så...

Ja, jag tänkte iaf att jag borde kunna spara dem om jag lägger dem unders i frysen och inte provsmakar...!

Åt min lunch som vanligt och tog en frikt efter, men shit vad de där glassarna ropade mitt namn! Kunde alltså inte få dem ur mina tankar, och jag ville såååå gärna bara provsmaka dem lite. bara lite. det klarar jag. och vad gör det för skillnad om jag får i mig ca 300 kca extra av glass idag? Vill ju så gärna kunna smaka.

Men herre gud, när jag väl börjat så är jag sjutton fast. det GÅR inte att ställa ifrån sig dem. det går av bara farten, även om jag tar det lugnt i början och försöker njuta och känna efter när det är nog...men det är såå himla svårt att sluta när det finns kvar och man ändå h¨ller på...när jag ätit en hel (sammanlagt), kom jag på att jag ju fortfarande åt, och var väldigt full i magen (stor lunch innan..) Då grät jag innombords och lät hetsmonstret ta över, jag visste ju att jag var tvungen att spy ändå, och när jag väl fått det klart för mig, då kan jag absolut inte sluta. vill dra på det så länge som möjligt...tror det ska bli bättre, med det blir bara värre!

SÅ, jag ska ju inte köpa så där mkt...fan, kommer aldrig klara att äta vad jag vill, när som jag är sugen på det, utan att kompensera eller hätsa...inte som jag ser det nu. det är inte värt den lilla njutning som ofta inleder min hets...tror jag inte. Nej, jag får inte vara så svag. Måste ta kontrollen!

Anyway, ni som ätit denna dyra, kompakta, glass med bitar i, utan "onödig luft", ni kanske vet hur svår den är att få upp? ( den verkar lägga sig på botten eller gå vidare till tarmen direkt tycker jag...) det skapar ju mer ångest att inte kunna få upp så mkt. MEN detta struntade jag faktiskt i. räknade med at jag fick upp hälften. MEN jag åt ändå ganska hyfsa kalorimässigt resten av dagen. Det är väl ett framsteg?

Orkar inte vara så här längre, vill kunna ha roligt, träna, orka med, slippa feber, huvudvärk och yrsel jämt. Tappa hår, frysa osv...Vill bara bli som innan (fast inte så stor)

Jag provade ett par jeans som satt tight på mig, svart stuprör (liite stretch) och jag kan ju bara säga att jag aldrig kommer vilja fylla ut dem igen. Usch..Att jag varit så stor? Det känns inte så...men det kanske märks på kläderna. Jag ser ju att det märks på måttbandet, men jag tycker ändå att det är för mkt på mig själv ibland. eller ganska lagom...åh, jag blir tokig!

Nu ska jag inte köpa glass på ett tag iallafall. (hoppas jag) 

 Vem vill inte kunna spara in några lappar i månaden på mat!? Det vill jag, fattig student (med hätsätningsproblem:-/)

Jag har hittat en gratissajt där man samlar poäng till presentkort på bl.a Ica, Willys, Hemköp. Bra va?

Klicka på nedanstående länk NU:

http://www.free-food.se/default.asp?Action=members_signup&memberIDX=32152

Om länken inte fungerar, kopiera eller skriv in den i Din webbläsare. Man får 10 poäng för varje medlem man varvar, detta är ju bra, så se till att anmäla er nu!

Det frågar jag mig idag. efter lunchen tänkte jag utmana mig lite till, det var inte planerat, men jag ville ändå. Jag hade två mindre paket glass i frysen som blivit över...tänkte ta lite av det ena, men jag tyckte det var så gott och jag hade ändå inget att göra så jag åt lite till och tänkte "det gör ju ingen skillnad". Fy fan, sen skulle jag "bara" smaka lite på den andra sorten. Den rök med. men jag tänkte under tiden jag åt (lite hets blev det mot slutet...) att det gör inget med 1000 kcal extra en dag. fatta 1000, det är mkt. men ångesten blev för stor! tyvärr gick jag och ställde mig över toan...spydde dock inte upp allt, det ville jag inte, för jag mår redan dåligt (huvudvärk o feber) o hade jag spytt upp allt hade jag bara fortsatt (gått till affären) för att då är det verkligen kört och suget blir större när magen är nästan tom ju...FAN!

Kände mig så positiv och glad på förmiddagen, men shit, någonting har fortfarande ett grepp om mig och låter mig inte vara ångestfri och glad för länge...blä!

Vad berodde detta på? Måste analysera...jag fattar det faktiskt inte.. några råd?

Anna Kournikova, när hon inte är för smal.

 

Brun och atletisk.

Ja, ungefär såhär vill jag se ut i kroppen=)

Nu var det verkligen längesedan jag uppdaterade här. Hoppas några läsare finns kvar? Jag lever i alla fall! (nästan=) ne, skämt å sido. Jag bodde hemma över julen, och det blev ju en del ångestladdade situationer som jag väntat. Dessutom blev jag sjuk (feber, huvudvärk, lite känning i halsen) den 26:de och jag är fortfarande inte kry! Detta är så jobbigt. dock har jag själv förvärrat det. När jag kom till lägenheten igen hade jag sjukt hetsätningssug! (4 ggr blev det på några dagar bara) INTE bra. febern o huvudvärken blev ju värre. Jag vet att dessa episoder berodde på att jag "tvingats" äta sötsaker, kakor osv hemma o hos släkt. Det värsta med att jag äter det är ju att jag då minskar på maten för att kompensera. detta är inte så idealt, jag vet! men nu när jag kommit tillbaka på banan här med maten, har jag lyckats äta för ca 1500-1600 kcal om dagen! Idag för över 1800! Det är sjukt mkt. och jag är så otroligt mätt. åt i över en timme nu ikväll, och behöll det!  (tänkte fortsätta för att jag kände mig så fet)Trots att jag känner mig sprickfärdig. Hinner ju sjutton inte bli hungrig mellan målen. äter hela tiden (äter ju ganska sakta och ganska mkt) dessutom rör jag mig inget nu när jag inte mår så bra. är sjukt yr med ju.

Min matdag idag:

frukost: american pankakes med bär och ett litet äpple efteråt (ca 9.40-10)

Lunch: Quornburgare med guacamole (½avocado), majs, tacosås(1/3 burk, ugnsstekt potatis (2 st), fetaost i olja, 1 morot, plommon + kaffe och ½ proteinbar =mätt! (ca 13.30- 14.10)

mellis: 1 dl yoghurt, ½ banan, lite musli + linfrö, kaffe, STOR apelsin ½ proteinbar (ca 17.00-17.30)

Middag: spagetti med kycklingfärs i ädelostsås (ca 100 g färs, ½ dl matgrädde + osten) ärtor + majs. + popcorn, sesamkaka, 2 stora plommon, ½ äpple

 + massor med läkerol!  (ca 19.45- 20.50)

Ser jäkligt bra ut enligt mig själv! Många äter nog inte så här mkt. (ok, de äter kanske mer kaloririkt...många äter ju bra frukost o middag för sjutton, då skulle jag definitivt hetsäta!)

Vad säger ni? kommer jag gå upp nåt i vikt på 2 veckor?

Jag har börjat bli så träningssugen! Åh, jag vill att det ska vara som förut då jag orkade träna tuffa pass, styrketräna, springa, svettas bränna och kämpa. Känslan är så otroligt skön! Är så rädd för att jag nu är en total slappis, ett smygfetto, som inte orkar nåt! Vill så mkt, men mitt huvud (just nu) snurrar och gör ont, dessutom orkar inte mina muskler för länge...buhu och jag som trivs relativt bra med denna storleken på kroppen. slapp är jag, det kan jag säga. usch. sitter ju bara på baken här i soffan, så det är inte så konstigt att den är platt med! Nä, jag ska kämpa för sköna muskler så fort det går. upp lite i vikt, sedan är det bara att köra!

Resonerar som så att jag skulle ju kunna gå ner igen om jag nu känner mig FÖR obekväm, det är bara det att det tar lite tid, för äta kalorisnålt kan jag ju. (om jag slipper äta mammas feta mat...)

Jag vill bli stark, se stark ut och orka. om jag äter så "bra" som jag gör nu, så borde jag väl få mer energi med när kroppen läkt lite mer?? jag hoppas!!

ah, skönt att få ur mig lite här (istället för i toan...nej, skämt igen. så får jag inte tänka!)

ska kanske light träna lite här nu, ca 20 min med lite styrka och stretch. måste få ner maten lite känner jag (Musklerna måste få arbete lite med=) Ha en bra helg, ni läsare som finns kvar. Det skulle vara roligt med kommentarer om maten och vad ni tycker!

Denna dagen har varit aningens omtumlande. Jag var på min första bedömningsdag på dagvården! Var så klart lite nervös innan, men såg även fram emot det. är så sjukt uttråkad o rastlös...Ex.arbetet får nämligen vila tills imorgon. Dock läser ja ett annat och ska opponera på det.

Anyway, det började väl bra, jag träffade tjejerna, vi presenterade oss. Självklart är man nyfiken på dem, de verkade iaf helgoa! Jag fick skriva en massa, och gjorde några uppgifter med en av behandlarna.

Sedan var det dags för "kontroll" vägning, mätning och blodtryck. Blod trycket hade gått upp lite, 100/59 (säkert för stressen?). Det kändes ju bra iaf. Sedan, då det var dags för vågen...trodde ju att jag låg som innan, kanske några hekto upp, eftersom jag ätit lite onyttigt i helgen (och hetsat 2 ggr i fredags utan att få upp så hemskt mkt)

Men! Till min förvåning, hade jag gått ner. jag fatta inget? har ju ökat lite på maten (dock inte så mkt som jag skulle, dåligt, jag vet!)

jag måste ha varit uttorkad eller nåt...så lite var längesen jag vägde (fast det vet jag inte säkert, eftersom jag bara kan väga mig hos föräldrarna på morgonen) Jag var även längre än jag varit tidigare? Huh´lixom... Har de fifflat på siffrorna för att man ska få ett lägre BMI? ah, jag fattar inget. Men jag blev lite arg på mig själv, men samtidigt glad, eftersom min kropp verkar ha bra förbränning eller nåt...Bmi landade (av mina beräkningar) på ca 15.6

Detta ser inte bra ut i praktiken, men jag känner mig ju inte så dålig. och jag tycker inte jag är så särskillt smal, mer normalsmal.

Det värsta med denna dagen var att vi pratade om utbildning och framtid, de tyckte alla att jag borde ta studieuppehåll och koncentrera mig på att bli frisk! Nej, jag har ju planerat så bra...vill ju plugga mer. Vill vara kvar här- 100 tankar for genom huvudet; hur ska jag kunna bo här om jag inte pluggar ?(studentlgh), var får jag pengar i från?  Ska jag säga upp lgh? tacka nej till kurserna? ringa försäkringskassan? vad ska jag göra? Ville bara gråta och förbanna mig själv för att det gått så här längt. borde jag inte klara ut detta själv? Fan vad dum jag varit. Kommer jag någonsin att få ett jobb? kommer jag att bli som jag var förut? Vad händer om jag lämnar ätstörningen? kommer folk att bry sig? kommer de tycka att jag är intressant, rolig, snäll? Vad är jag utan den då? är jag en lärare? en flickvän? en bra kompis? Ska jag berätta för min familj om hur det verkligen ligger till? Hur kommer de ta det? åh....Jag vill inte tänka på detta, utan bara fungera som "vanligt", fast utan all ångest och konstiga tankar förstås.

Får se hur det känns på ons och torsdag...