för kommentarerna! De får mig att förstå att jag inte är ensam! Underbara människor finns i min närhet utan att jag förstår varför. L, ditt inlägg beskrev allt såååå bra!! Det är vår verklighet. Vi "duktiga och snälla" flickor.

Min handledare på praktiken är underbar och ger mig värme med bara en blick ibland. Efter min (tuffa) helg sa han rakt ut på måndagen att jag behöver hjälp nu! Hon såg på mig, i mina ögon, mitt kroppsspråk att jag hade "skadat" mig själv och mådde dåligt. Hon sa att hon ville inte se mig fördärva mig mer nu, det går inte, det är på gränsen...Visst, det känner jag med, men jag kan ibland inte inse fakta...Hon och eleverna får mig att vilja kämpa på mer och slänga ut mina bekymmer genom ett fönster och sedan stänga det...Bättre kunde jag inte fått det. Detta kanske är min vändpunkt?

Vi pratar endel om mitt sätt att tänka och "sjukdomen". SÅ skönt måste jag säga; jag fattar inte, är det jag som bryter mig loss, blottar mig, ber om hjälp, uppmärksamhet? vad? Men det känns så skönt. SAMTIDIGT som jag känner mig i underläge eller som en svag människa, en som har en "ätstörning". Men det är inte jag. DET accepterar jag inte! Jag ser mig inte på det sättet, samtidigt som jag har en hemlighet, nåt eget, som nuinte är så hemligt- haha, in Your face.

DOCk, måste jag tillägga; min mamma förstör mkt för mitt pepp och motivation. Jag pallar inte med henne alltså. hon är falsk, en hycklare. Jag måste ljuga. Jag måste låtsas äta det som hon anser att jag borde äta (tex kakor och liknande) men jag säger att jag måste plugga o äter det i mitt rum. skramlar lite på tallriken eller bestick, kanske smakar jag lite, men förmår mig inte att äta o njuta bara för att hon är som hon är...sedan spolar jag ner det i toan!

Har känt av "symptom" av mitt beteende....kan knappt sitta normalt på en stol, gör så ont i rumpan, har inte kunnat ligga i fosterställning ordentligt på läänge (ont i knäbenen) min ryggrad är öm, mitt bäcken, jag är torr, har fått ÄNNU mer hår på kroppen, tappar massa med hår på huvudet och det gör ont i hårbotten...trötthet, frusenhet osv blir ju aldrig bättre.

 Jag har nästan konstant ont i bröstet och bara jag anstränger mig och försöker träna orkar jaginte utan får blodsockefall och konstiga svettninger...ok, iofs beror någ en del biverkningar på medicinen...

Ne, nu måste jag säga godnatt.

Ville bara skrika ut ett TACK!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Help, I have done it again, I have been here many times before...   Jag har stooora mängder igen... försökte stå emot länge ikväll, men det var starkare... Jag orkar inte prata om mina känslor inför allt, jag vet inte vad jag ska göra av ...

  Nu ska ni få höra...Jag har gått upp 4 (!!!) kg sedan jag sist skrev, helt galet, jag har alltså ökat nästan ett kg i snitt/månad... När jag innan fikat hemma hos mamma och pappa ställde mig på vågen idag fick jag nästan en chock, känslorna välde...

Dagarna och veckorna rullar på! Har haft en riktigt skön långhelg fylld med glass, solande, slappande och allmänt välbefinnande i värmen. Åt den årliga trerättersmiddagen på nationaldagen, den här gången var den mkt lättare än föregående år! jag åt n...

Jag väljer att "spara" det jag tänkt skriva om jobbet för att det i slutet av dagen idag kändes lite bättre och lättare. Jobbigt att gå till jobbet idag dock! Inte helt smärtfritt heller på konflikt och irritationsfronten...åh, detta förstör så mkt. ...

De senaste dagarna har verkligen varit överväldigande...usch.   Ett riktigt uppvaknande? ...PÅ ett annat uppvaknande?   För att göra en lång historia kort så var jag och mamma på "karnevalsmarknad" och där hade Herbalife ett tält med coacher,...