Nikki

20 september 2008 22:51

visst triggar onyttigheter! och sushi tyvärr... Finns iof ga mkt annat som oxå kan trigga..
Visst får jag ångest, men jag är ga bra på att skjuta upp saker, knuffa ifrån mig de.. Sen när allt kommer ikapp mig blir det ett *helvete!* Och nu när jag är så avstängd´ som jag e, så har jag svårt att ens känna *ngn* känsla.... Gråta fgör jag inte heller.. Sist va när min gammalmormor gick bort, 2 år sen..

De med att skjuta upp.. Jag blev påkörd av en bil när jag cyklade (på cykelbanan). Blev ashockad å bara skakde men skulle ändå vidare till bibblan (mitt mål!)
Ngt senare, när jag va mitt i ena trappan, på väg upp, så kände jag hur jag höll på å få ett bryt, börja störtgrina å bara skaka.. Hade mamma ringt då hade de vart kört, men inte fan kan ja ställa mig å stortjuta mitt bland massa folk!
*Bita ihop, gå vidare*

Har fortfarande inte fått ´shocken´.. Önskar ga ofta jag kunde va lite mer...känslosam(?) men fasaden är hård & stark..
Ångesten är en av de få könslor som inte lämnar mig...

Blev väldigt långt.. hoppas du förstår å orkade läsa ;)

Kram

LKT

21 september 2008 07:13

Lilla gumman.

Jag önskar att du kunde förstå hur fantastisk du egentligen är. Hur fin och söt du är. Det är inte dig det är fel på. Du har en sjukdom som gör så här med dig.

Jag förstår att du längtar till psykologen, för nu behöver du hjälp. Hjälp med att förstå att du är bra som du är.

Jag vet att det är jobbigt att vara så förbaskat duktig hela tiden. Man vill vara bäst på allting. Duktig flicka! Bäst i skolan, världens bästa mamma, fru, kompis och syrra. Laga världens godaste (och sundaste) mat och dessutom vara snygg och vältränad. Man vill vara bäst helt enkelt. Men hur lätt är det att nå upp till? Inte särskilt, man är ju bara människa, DU är bara människa. Och när man har svårt att fixa alla de där "duktiga" sakerna försvinner modet och kämpaandan och demonerna tar över. Man känner sig värdelös, äcklig och förbannar sig själv. Sedan straffar man sig själv genom att ta i ännu hårdare och man har hamnat i en ond cirkel. Man tvivlar på sig själv och till slut ger man upp.

Jag vill gärna hjälpa dig det vet du. Så ring när du behöver. Du vet att jag kommer och hämtar dig.

Jag vet att det är svårt men försök att ta vara på allt det du klarar, vad glad för det lilla.

Varma kramar, L