Tack mina vänner för ert stöd, LKT, du är underbar! Jag fattar inte varför? Men TACK; jag blir rörd!

Jag är kanske värd någonting ändå-

Igår kände jag mig svag och sjuk (idag med!),åh vad jag hatar det! Jag pallar inte leva såhär mer. Aldrig vara fri från huvudvärk, orkeslöshet och känsla av meningslöshet i livet...blä!!

Dock kunde jag stå emot en hetsattack. Mamma skulle komma och köra hem mig på em så jag var stark! Hade inte kunnat se henne i ögonen, och hade nog sett. Dock var jag sjukt irriterad på henne för att hon tror att jag är helt ok! Hon bara skrattar lite när jag säger lite hur jag mår och vilken ångest jag har för praktiken. Precis som att hon inte tror på mig.

They don´t know shit!

Jag uttryckte min oro och ångest så här; "åh jag kommer nog bli sjuk på praktiken och ha så ont i huvudet att jag kommer spy"

Hennes svar var; ne inga sådana dumheter nu...ok? jag sa att HUVUDVÄRKEN kommer få mig att spy, inte att jag TÄNKER spy- fan hon hör alltid det hon vill höra- jag har många fler exempel...jag blir sååå irriterad. Jag kan inte berätta för dem att jag är sämre än de tror. att allt jag tänker på är mat, hetsa och ångest inför livet...blä jag kan inte visa den oro jag känner, för de vill inte höra om den! De kan inte hantera den!

Hade lite panik över maten i skolan (praktik i 5 V!!)

kollade matsedeln för några veckor framöver. vissa saker KAN jag inte äta, aldrig! Då äter jag hemma, el tar med mig mat. Jag sa till min handledare att jag inte hade"råd" att äta där varje dag... Men att inte veta vad maten och det andra innehåller! Fy vad jobbigt. är det massor med fett i såsen? i grönsakerna? vad är det för något de serverar egentligen? hur näringsrikt är det? kommer jag bli mätt? kommer jag klara äta inför alla?,...störd? nja, en aning kanske.

Min handledare sa att jag såg tunn ut, "du äter väl ordentligt..." åh, vad jag hatar den frågan. och ordet "tunn". "Det är du som är stor", haha.  Det var min sjuka sida BTW...Jag tror jag förstår att det är oro? eller?

Aja, jag ser inte mig som "tunn" iaf. Jagkunde inte svara ärligt iaf, nja det gör jag väl, men jag är lite kräsen sa jag...No kidding...fast det HAR blivit bättre!

Hon sa, så länge du mår bra och orkar så...DET GÖR JAG VERKLIGEN INTE!

Fast just nu så tror jag det beror på min dåliga antideppmedicin, vilken jag ska byta på fre!

Jag sa även att jag var tvungen att vara ledig 2 dagar nästan, pga av läkarbesök. hon antecknade och förstog, och lixom läste mig, vill du berätta något sa hon. Jag blev typ stum, sen sa jag " ah, egentligen kanske jag borde det..." "vi kan ta det en annan gång då" sa hon. underbara människa. Jag vill säga det, men samtidigt VERKLIGEN INTE!! Jag vill inte att någon ska känna till min äckliga hemlighet, min svaghet och "sjukdom".

Nej, jag vill inte. men borde jag? hur kommer hon ta det? kommer hon skvallra i personalrummet? hur kommer hon se på mig som hälsofrämjande lärare???? NEJ DET GÅR JU FAN INTE!! Stoppa mig någon. Men hon är så...snäll. Kanske kan förklara att jag äter antidepp och har massa biverkningar och ångest? äh, jag blir inte klok...

Just det... när vi skulle ta spagetti sa min handledare (på skämt, hon gillar att skämta=) ta nu så att de andra får, (och log) jag bara: mmm det gör jag och tog en slev spagetti- kände mig som ett fetto. kan säga att de äter inte mkt själva! som barn...fattar inte det, jag kan ju äta hur mkt som helst. förra ggn vi hade praktik skämdes jag typ över hur mkt jag åt, dessutom påpekade hon alltid att jag tog sån tid på mig, ändå stressar jag! Har jag sagt att jag HATAR att äta offentligt? HATAR DET. tom med min familj...hatar allas blickar och att jag måste vara social...jag vill koncentrera mig på maten och försöka känna mättnad...

Tack för mig. hoppas någon orkade läsa hela mitt långa inlägg!

 

LKT

8 september 2008 19:04

Hallo there.

Underbar vet jag inte men tack ändå och du är verkligen värd något, tro inget annat.

Duktigt att du klarade att stå emot. Du kommer att klara det fler gånger.

Vad gäller din mamma så tror jag att hon förnekar för att skydda sig själv från oro. Det är inte alltid lätt att vara mamma för man är orolig för allt och ibland blir det för mycket och då slår man det ifrån sig. Men jag tycker inte att din mamma kan slå det ifrån sig när du nu öppnar dig och berättar. Men, men.

Angående maten i skolan så är du helt normal, ibland ser det verkligen för ä...igt ut, och det är inget fel i att ta med sig mat. Vem vill betala 36 kr för något man inte tycker om?? Jag tror att även barnen hade gjort det ibland om de hade fått.

Det verkar som din handledare är bra och förstående. Skönt att hon inte bombarderar med frågor och kräver svar. Om du ska berätta så får du tala om att det i förtroende som du berättar så förstår hon väl att hon har tystnadsplikt.

Du är inte äcklig, det är en sjukdom som du inte kan rå för. Det är inte ditt fel, gumman.

Att du inte känner dig mätt har med sjukdomen att göra och att du troligen har tänjt ut din magsäck. Att äta inför publik är inte kul alls och för din del så är det självklart värre eftersom "spökena" finns där.

Stå på dig gumman och lycka till i skolan.

Kram L

 

Nikki

12 september 2008 22:57

Funderat ngt mer på de med praktiken, att berätta för handledaren på plats?

Bara en tanke, men vore det inte skönt att prova leva normalt en dag eller 2 först, kanske 1 vecka...å om du känner att de inte funkar eller att de kommenterar, misstänker hintar, att kanske då berätta... Helt å hållet upp till dig (såklart =) ) och alla är vi och vill olika!

Sköt om dig!
// Nikki

http://bonies.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Help, I have done it again, I have been here many times before...   Jag har stooora mängder igen... försökte stå emot länge ikväll, men det var starkare... Jag orkar inte prata om mina känslor inför allt, jag vet inte vad jag ska göra av ...

  Nu ska ni få höra...Jag har gått upp 4 (!!!) kg sedan jag sist skrev, helt galet, jag har alltså ökat nästan ett kg i snitt/månad... När jag innan fikat hemma hos mamma och pappa ställde mig på vågen idag fick jag nästan en chock, känslorna välde...

Dagarna och veckorna rullar på! Har haft en riktigt skön långhelg fylld med glass, solande, slappande och allmänt välbefinnande i värmen. Åt den årliga trerättersmiddagen på nationaldagen, den här gången var den mkt lättare än föregående år! jag åt n...

Jag väljer att "spara" det jag tänkt skriva om jobbet för att det i slutet av dagen idag kändes lite bättre och lättare. Jobbigt att gå till jobbet idag dock! Inte helt smärtfritt heller på konflikt och irritationsfronten...åh, detta förstör så mkt. ...

De senaste dagarna har verkligen varit överväldigande...usch.   Ett riktigt uppvaknande? ...PÅ ett annat uppvaknande?   För att göra en lång historia kort så var jag och mamma på "karnevalsmarknad" och där hade Herbalife ett tält med coacher,...