Jag hade ett sjukt sug efter att hetsäta efter melliset idag. Pallade inte att stå emot!! åkte i rasande fart till Ica för att inhandla det jag längtade efter...blä!!! jag var riktigt nära att stå emot med, men jag sket i mig själv och gjorde som hon ville. Höll på i sammanlagt 90 min...fatta att jag kastar bort min dyrbara tid? Varför? alltså jag brydde mig verkligen inte. Jag ville kräkas till jag inte fick luft. jag lipade efteråt och tittade mig i spegeln...vem är jag? varför gör jag detta? det är långt ifrån friskt och hälsosamt. När kommer mitt hjärta ge upp? Vill jag det eller? eftersom jag fortsätter, fast jag mår dåligt av det.

Hade massa ångest i natt och i skolan idag, måste varit därför jag fick ett sådant sjukt behov...åhhhh, hjälp, nu tack! orkar inte vänta en månad till...ska byta antidepp medicinen om en vecka.

Vågar knappt vara själv längre, inte när allt är så tillgängligt och ingen kan stoppa mig, inte ens min veka vilja...

 

Du vet vem...

5 september 2008 21:25

Jag finns där för dej vännen!

 

LKT

6 september 2008 06:45

Hej.
Det är bara jag....
Jag förstår att du känner dig hjälplös just nu. Sjukdomen verkar ta över fastän du kämpar emot, fast än du inte vill. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Jag vet bara inte hur. Du får inte ge dig själv skulden för att det är som det är. Det är inte ditt fel. Det är sjukdomens. Jag tycker att du är fantastisk som har börjat ta itu med detta. Du gör precis så gott du kan. Även om du inte tycker att det är tillräckligt så är det mycket bättre än att inte göra något. Du kommer att fixa detta.

Ledsen att du mår så dåligt och jag tror att all stress inför VFUn gör det hela värre. Du vet, vara hemma där de tror att det är över. Jag vet att det är svårt men kanske skulle du behöva tala om för dem hur det ligger till. Fast det kanske är bättre att vänta tills du har varit på sjukhuset. Jag tror att det finns hjälp som anhöriga kan få. Så att det inte lägger skulden på dig och så att de visar större förståelse för sjukdomen. Så att de förstår att det inte bara är att skärpa sig.

Kan man inte ringa till den där avdelningen och säga att nu är det riktigt akut, att du inte orkar en månad till. Det måste väl för F..n finnas akuttider. Jag följer med dig det vet du.

Jag hoppas att du vet att du kan ringa när som helst. Jag kommer och hämtar dig om du vill. Du kan vara hos mig om du inte vågar vara själv.

Du är duktig och fin, önskar bara att du kunde se det. Jag vet hur svårt det är att acceptera sig själv...

Kram L

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Help, I have done it again, I have been here many times before...   Jag har stooora mängder igen... försökte stå emot länge ikväll, men det var starkare... Jag orkar inte prata om mina känslor inför allt, jag vet inte vad jag ska göra av ...

  Nu ska ni få höra...Jag har gått upp 4 (!!!) kg sedan jag sist skrev, helt galet, jag har alltså ökat nästan ett kg i snitt/månad... När jag innan fikat hemma hos mamma och pappa ställde mig på vågen idag fick jag nästan en chock, känslorna välde...

Dagarna och veckorna rullar på! Har haft en riktigt skön långhelg fylld med glass, solande, slappande och allmänt välbefinnande i värmen. Åt den årliga trerättersmiddagen på nationaldagen, den här gången var den mkt lättare än föregående år! jag åt n...

Jag väljer att "spara" det jag tänkt skriva om jobbet för att det i slutet av dagen idag kändes lite bättre och lättare. Jobbigt att gå till jobbet idag dock! Inte helt smärtfritt heller på konflikt och irritationsfronten...åh, detta förstör så mkt. ...

De senaste dagarna har verkligen varit överväldigande...usch.   Ett riktigt uppvaknande? ...PÅ ett annat uppvaknande?   För att göra en lång historia kort så var jag och mamma på "karnevalsmarknad" och där hade Herbalife ett tält med coacher,...