Ungefär så längesedan är det jag skrev här sist! (varning för långt inlägg)

Jag kan ge en sammanfattning av de senaste veckorna på kliniken...

Hade gått upp 1.2 kg! då det var dags för vägningen igen...fyfan. Det var mkt. (dock hade jag faktiskt druckit mer än vanligt för att få lite ökning). Jag har så sjukt svårt för att lita på min kropp när det blir såhär! Vikten hoppar faktiskt upp!

Värdena var dock inte bättre, blodtrycket var lite lägre o jag hade verkligen känt av yrseln...så konstigt!

Jag firade ju även min födelsedag hemma hos familjen. tog ej med några ND för jag kände att jag nog skulle tampas med endel matångest som det var...

mamma hade köpt tårta. Är anti alla köpekakor osv. Det var en princesstårta, en sådandär längd ni vet? När jag öppnade kylen för att ta en frukt när jag kom hem, fick jag en liten chock av tårtan. Jag skojjar inte när jag säger att det var ett 4 cm högt lager av grädde! helt stört. dessutom massor med marsipan o vaniljkräm...jag kan ju säga att jag inte såg fram emot att smaka. har aldrig varit speciellt förtjust i grädde eller vaniljkräm, däremot marsipan. men nu kändes allt så jobbigt! En pina.

När födelsedagsfikan kom var mormor hos oss. jag tog verkligen en stor bit o alla andra tog mindre! fick panik o var så nära tårar, hela tiden. biten växte o jag ursäktade med att jag nog inte skulle klara all grädde (de vet vet att jag ej är så förtjust) Herrej'vlar vad mäktigt, åt halva o mådde illa. första skeden var lixom 10 olika, starka, känslor! Dessutom kändes den otroligt triggande (första tuggan) Om jag varit själv hade jag gett upp o slukat hela i en hätsätning...drack massor med starkt kaffe för att klara av att äta...ingen rolig upplevelse alltså!

Söndagen gick mindre bra. Halva dagen (kändes det som) handlade om mig o ätstörningen. De frågade om behandling, vikt, utseende, mat....Mamma gjorde mig upprörd som vanligt med hennes blickar, kommentarer, beteende...så jag var nog mest irriterad den dagen. åt inte heller den mängd jag borde. vågar inte när jag inte kan mäta osv! Fan. Var hungrig redan två timmar efter middagen. Fattar noll. ändå åt jag kanske för 1700, iofs var vi o tränade lite och jag o mamma gick en prommenad på em. aja.

jag vägde mig hemma, o vågen visade 1.3 kg ner...NO GOOD. Men jag var ändå lättad.

Denna vecka har varit jobbig! (dock visade vikten -0,5 sedan förra vägningen, min behandlare sa "här får man inte gå ner..." Hatar att göra folk besvikna o sura på mig! VI pratade om det sen men hon förklarade att hon inte menade så).

Tyvärr kände jag grymt behov av hätsätning, få ur mig mina agressioner och frustration över allt möjligt...

två ggr blev det i tis efter kliniken...Fan.

I torsdags var jag lite glad o vi hade en positiv inställing på kliniken. Vi sjöng tom, vi planerade för utgång osv. dock så vände det väl hemma. som ett slag i ansiktet. det starka behovet var där igen. orkade inte bry mig om nåt. Ville träna, men orkade inte, ont i huvudet, orkeslös, äcklad, och ett starkt behov av att rensa mig själv. Gick o argumenterade med mig själv i säkert 40 min...men föll igen, dock njöt jag nästan de första 10 minuterna...läskigt!

på kvällen då jag duschade fick jag verkligen ny kraft! Kände att nu får det vara slut. jag vill inte skada mig själv mer. Vill vara hälsosam, bygga upp min kropp. Vara snäll mot den. Jobba med det jag har, istället för motarbeta det. Jag har dock inte accepterat mig själv. Men jag vill orka med. Hellre nån valk på magen o lite daller o vara glad, uppleva, orka, än att må så här o vara hyfsat smal...Vill få kickar av träning igen, prestera med min kropp istället för att bryta ner den o hamna i en nedåtgående spiral...

måste ta mig upp, genom ångesten. känna allt det jobbiga, hantera det på andra sätt än med hätsätning. Härda ut för att komma över det. Nästa vecka är jag inne på åttonde veckan o det känns som att jag blivit sämre...Men nu ska jag bara skita i allt löjligt med mat o kropp...fan, varför är det så svårt! Men jag ska i varje fall gå in med en mer positiv inställning!

Blev lite rädd förra o denna veckan, för jag tappar verkligen stört mkt hår.. å jag ser massor av hårbotten...alltså, det är inte kul! Funderar på att raka av allt o skaffa peruk...seriöst. Hatar att se allt hår som följer med fingrarna varje gång jag rör i det (kan dock inte ha nedsläpp pga av detta + att det är så glest överallt...skrämmande) Ändå äter jag ju ganska bra! en tjej på kliniken som svält i typ 10 år, har allt sitt hår kvar. orättvist.

Nu börjar jag dessutom helvecka på kliniken! Wish me luck! Lovar at skriva av mig oftare